Till minne av….

Jag fick ett sorgebudskap, en god vän har somnat in.
Hon var en riktig skogsmulle, älskade skogen, naturen och djuren av hela sitt hjärta.
Hon plockade och tog till vara på allt naturen gav för att sedan generöst dela med sig av sina rikedomar till vänner och bekanta.
Jag var en av dem som blev ihågkommen, minns en julafton för ett par år sedan då det plingade på dörrklockan och en söt tomtenissa stod där och överräckte en burk syltade trattkantareller.
Hon var klokare än de flesta för hon visste vad som var viktigt i livet.
Hon hade ordets gåva, hon skrev de mest fantastiska humoristiska texter som hon delade på sociala medier och som vi läsare med förtjusning tog del av.
Hon var öppen med sjukdomen som drabbat henne, sa att hon hellre berättar än att det spekuleras hit och dit om vad som drabbat henne.
Sista tiden orkade hon inte längre kommunicera.

Hon rycktes bort mitt i livet av den förbannade cancern som fullkomligt överföll hennes kropp för bara ett par månader sedan och ändade hennes liv så skoningslöst och fort.
Jag tillägnar gårdagens promenad i disigt höstväder till hennes minne såsom jag sett att andra gjort på sociala medier och den tysta promenaden börjar nu:

Och idag hände något märkligt…

Vi mötte en av skogens invånare på vår promenad, vi tittade på varandra ett kort ögonblick

..innan den vände om och tassade tillbaka in i skogsdungen…
Jag vill tänka att jag fick en sista hälsning

Det här inlägget är en sista hälsning

från Daniel och mig

Vila i frid

#promenadförsonja
#attsenaturengenomhennesögon