Tjejsnack
Barndomen
Ämnet kommer från Linda
(Paula med nalle)
* Vad är ditt allra första minne?
Jag minns när jag rymde när jag var tre år! Efter ett par timmars irrande på stan blev jag efterlyst av radiopolisen, mamma åkte ut i polisbil och letade och hittade mig efter tips från en tjej som sett mig gå omkring. Det första jag sa till mamma var:”Förlåt, bli inte arg, jag ska aldrig göra så mer!”
(kolla in trosmodellen, hihihi)
* Hur såg din familj ut? Ja, inte till utseendet då förstås 😉
Efter mammas två skilsmässor växte jag upp med mamma och mormor. Jag är mammas enda barn.
(liten Paula med mormor till höger o en tant till vänster i Lovisa där jag tillbringade alla somrar som barn)
* Vad gillade du att göra när du var liten?
Jag var ett ganska ensamt barn fram till skolåldern. Visst, jag gick på lekis, men umgicks hemma mest med äldre människor. Följde alltid med på mormors “tantbesök” o lärde mig att sitta tyst och stilla och bläddra i böcker, rita eller sortera vykort. Kunde sitta så i flera timmar medan mormor fikade med tanterna…Hemma lekte jag med klippdockor, ritade kläder till dem, samlade på filmstjärnebilder (! ja det var hundra år sen..) men vanliga docklekar tyckte jag inte om!
(under ett par år hade jag en styvfar)
* Hur skulle du beskriva dig själv som barn?
Jag var dels präglad av att vara ensam-barn och hade stor fantasi! Läste tidigt, var med både i radio och teve i barnprogram. Där fick jag utlopp för kreativiteten, fast jag var nog väldigt blyg och rädd för att göra bort mig..
(på lekis, jag i vitt förkläde i översta raden till höger om fröken)
* Kommer du ihåg några viktiga händelser som format dig själv till den du är idag?
Självklart präglades jag av att bara växa upp med kvinnor! Det har gett mig självförtroende, “kvinnor kan!” men samtidigt gjorde det kanske att jag aldrig lärde mig förstå mig på det motsatta könet…därav xxx antal skilsmässor i mitt eget liv
Oj vilken nostalgitripp detta blev! Har suttit halva dagen med gamla foton…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Inger Maryissa
Så mysigt du berättar med ord och bilder.
Och det där med rymningen när du var tre år 😉
Kommer ihåg att jag också tänkte göra det en gång, men när jag packat mina saker så kom jag inte längre, för helt plötsligt kändes det så läskigt 😉
Kul också att se hur man var klädd då.
Och den typ av hatt din styvfar hade, kommer jag ihåg att min pappa också hade.
Åter igen så mysigt det du berättar här.
Kram
Mia
Det här var verkligen härligt att läsa! Åsså ler jag lite igenkännande åt vissa saker, underbart, Paula!! 🙂
Gunvor
Vilka fina bilder från barndomen. Jag har inga direkta minnen från min barndom. Vi var i allafall 6 syskon så där var liv o rörelse jämt. Vi var fyra flickor o två pojkar. Min äldste bror är borta. Han var bara 59 år när han gick bort.Det var så tragiskt.
Trevlig läsning var det hos dig! Ha det gott! Kramis!
Sigge
Du vet jag träffar ju så mycket snygga tikar nu så jag måste ju hålla pälsen i toppform.
Bad och lerinpackningar är perfekt.
Trattisar har det dykt upp i massor helt plötsligt.
Hoppas snön håller sej borta så jag kan vara svamphund ett tag till
Astrid
Så mysiga kort. Tänk att det såg liakdant ut i hela Sverige.
Ja lekis fanns inte när jag var liten
Sköt om dig
Pialotta/Kaffebönan
😀 Det här var riktigt roligt, Paula att följa dig i spåren på denna nostalgitripp. Härligt med gamla foton och att gå tillbaka då och då.. jag har inte så många foton på mig då jag var liten, men några har jag scannat in och visat.
Ensambarn och uppväxt med kvinnor.. klart du är den Paula som du blev.. härliga du:-) :whistle:
Monica
Så trevligt att få se foton från din barndom – tänk, jag tycker då du är dej lik Paula…i alla fall utseendemässigt.
“Kvinnor kan”
Kram
solgudinna
Det måste vara kul att ha en massa gamla bilder :0)
Pia (Pimli)
Hej!
Nu har jag läst och läst. Och aj! Stackars armen och stackars dig! Hoppas det snabbt läker ihop, så du kan hacka och dona som vanligt i köket igen. Och skriva på datorn utan problem. Fy tusan för hala vägar!
Vad fint med bilderna till tjejsnacket! Jag har inte tjejsnackat på ett tag, mina arbetsveckor är proppfulla i början av veckan och lättar lite mot slutet. Så det blir lite si och så med både det ena och det andra i början av veckorna.
Önskar dig en skön helg så här lite i förväg.
Kram
Ninni
Visst är det härligt att titta på gamla kort och minnas. Vi hittade en videofilm som gjorts av mina föräldrars gamla super8-filmer sen jag var liten. Visade dem för kompisar då vi var i Järvsö och det blev en nostalgitripp för oss allihopa. Killarna fastnade ju för bilar och skogstraktorer som fanns då medan vi tjejer tittade på hur kläder mm såg ut.
Det verkar “segt” med armen… Jag har haft ett vilodygn hos Christer så nu ska jag nog orka med ett par dagar till.
Ha det gött och krya på dig i armen.
Kram.
Nilla
Så kul att läsa om din barndom. tur att du inte rymde mer 🙂
Hoppas att allt är bra med dig. Och att du inte har ont i armen mer.
Kram
Nette
Vad fina bilder och så roligt att läsa historien bakom dem alla! 🙂
Önskar dig en riktigt fin helg – kram på dig!
Anki
😀 Haha,,,så de fanns inte färg när du var liten…skratt. Vad då när jag var liten…hallå där nu talar vi om dig…
Visst är de gott att få tänka tillbaka ibland, tänka på den där tiden när man tassade på små små fötter. Alltid lika fint när Du snickrar ihop nått intressant.
Själv sitter jag mest o längtar efter ……………min älskling.
Trevlig Helg vännen.
Anki
Anki
😉
Kicki
Mysig läsning och härliga bilder.
Jag satt faktiskt och gick igenom gamla skolkort, egna och ungarnas precis samma dag som du gjort din nostalgitripp bland gamla foton 😀 Det är inte första gången som du och jag gör samma saker samtidigt.
Jag har fått en barndomshändelse berättad för mig många gånger, men jag minns den inte själv.
Jag var 3 år gammal och hade gått ner till vägen, där det kom en bil som jag höll på att bli påkörd av. Säger då till mamma “Där hade allt Ninna en jävla tur”. Jag svor alltså redan då, och det har knappast minskat genom åren.
Jag är också delvis uppväxt utan karlar. Mamma blev änka när jag var 10, så det var mamma med fyra döttrar.
Kvinnor kan! Definitift! :wohoo:
Kramen