Älgjaktstider

Under de första älgjaktsveckorna får vi ta det lite lugnt med vårt skogsvandrande.
Jägarna verkar också ovanligt nerviga pga förekomsten av björn och varg i skogarna, så det finns risk för att de skjuter allt som rör sig…

Själv har jag ingen erfarenhet av jakt, vi har inga jägare alls i släkten.
Jag läste häromdagen om hur man enligt gammal folktro skaffade sig

Jaktlycka

-En välkänd rit för att få jaktlycka var att hustrun ställde sig bredbent i dörren när maken skulle bege sig på jakt, så att han kunde krypa med sin bössa mellan benen på henne.

-Jägaren måste se till att han inte stötte mot dörren med bössan när han gav sig iväg.

-Magiskt skyddande föremål skulle medföras, såsom kyrkogårdsmull eller döingeben, stål eller silver, björntand, björnklo eller vargtand.

-Men hur välrustad jägaren än var – om han mötte en kvinna eller präst vände han om, då skulle han inte ha någon jaktlycka den dagen!

-Tur fick han däremot om han mötte en lavskrika eller mesar eller om han hörde spillkråkan.

-På jaktstigen måste jägaren tänka på att inte svära, inte skjuta skator, kråkor eller korpar.

-Villebrådet fick inte nämnas vid dess rätta namn utan man använde sig av olika “smeknamn”

I väntan på bättre tider har vi traskat i närskogen och försökt lära lilla Clara att skogen inte är farlig..


En som alltid smyger sig med oss är Lyran! Kan du se henne? Klamouflageförmågan är otrolig!


Blinka ser man oftast mest rumpan på, hon håller på att gräva sig ner till Kina..


medan Clara drar hemåt allt hon förmår..


Jodå, Lyran är med hem också


En välförtjänt tupplur !

0

Utmanad om sanningen!

Har blivit utmanad av Catharina

Avslöja 7 personliga sanningar!
Hmmmm….

-Efter snart trettio år i Sverige hejar jag forfarande alltid på Finland och blir jättesur om Sverige vinner…

-Höst och vinter är mina favoritårstider! Stormar det ute så vill jag ut, varmt klädd vill jag trotsa vädrets makter, i snöstorm eller ösregn..

-Jag äter inte godis eller fikabröd, det slutade jag med för mer än tio år sedan, inte har jag blivit nåt smalare av det, snarare tvärtom..men sötsuget är borta för evigt!

-En av anledningarna till att jag inte gått ner i vikt, är att jag älskar mat, både att laga och att äta. Jag provar gärna udda råvaror som oxtunga och kalvbräss och jag älskar att knapra på revben och grisfötter..

-Jag fick leta länge efter mitt livs kärlek! Tre äktenskap och lika många förlovningar tog det innan jag hittade rätt för femton år sedan! Det är aldrig försent!

-Trots underbar sambo och underbara barn och barnbarn har jag ett stort behov av ensamhet

-Jag vill (och är på god väg) bli en gammal excentrisk rynkig tant, ett riktigt original!
(fast gärna utan vårtor..!)

Eftersom det är fredag idag, passar denna gamla excentriska finnkäring på att önska alla en
underbar helg!


Tack Kajsa för din fina hösthälsning!

0

Ödetorp

Jag har en förkärlek till ödetorp!

Jag fascineras av den oftast mycket vackert belägna platsen i skogen och själva torpet och fantiserar gärna om hur livet en gång tedde sig när både människor och djur bodde där.
Under den senaste tio åren har jag stött på många gamla torp i finnmarksskogarna.
Tyvärr har jag inte haft kameran så länge, det hade varit roligt att ha foton på alla gamla torp jag hittat!

I lördags var vi ute på hundpromenad


O titta, det finns ödetorp även här i omgivningarna!


Det är många år sedan någon klev på denna mossbeklädda trappa..


Ett litet uthus hörde till


Är man säker på att torpet är tomt så är det väl tillåtet att kika in genom fönstret?


När vi passerat en bit såg vi en gammal skylt där det stod “Kattbäcken”
Vilket fint namn!


På hemvägen irrade vi bort oss bland stigarna i skogen så det blev en riktig långpromenad på närmare en mil…
Vi hade absolut gjort oss förtjänta av en läcker middag, lammentrecote med hasselbackspotatis och rödvinssås!
Köttet bryntes och stektes sedan i 150 graders ugn till 58 grader. Sen fick det vila i folie 10 minuter. Det blev så mört att det var som att skära i smör…mums filibabba!

0

Kärt besök

I söndags hade vi kärt besök av


trollungarna Benjamin och Paulina (som inte vill vara med på bild..)


“Okej då, om vi får glass till efterrätt!”


Efter middagen förvandlades mitt kök åter till hundfrisering…här får Maxi sina toviga lockar utredda, han ser ut att njuta av behandlingen!


Paulina är med och underhåller Blinka under tiden


Blinka har ännu inte förstått att hon ska bli kvar hos oss nu! En kursdag återstår, men nu har det visat sig att Paulinas astma förvärrats och pälsdjuren måste minimeras drastiskt..


Därför tar vi också hand om hennes mamma Clara!
Sen återstår att se hur det blir med Kaxi-Maxi, Saija ska ta med honom till jobbet ibland så får vi se vad han tycker och hur Paulina mår.

Usch det är trist för dem att plötsligt vara tvungna att ge upp flera familjemedlemmar, hoppas så att forskarna kunde hitta en medicin som effektivt botade astma och allergier!

I övrigt?
Jag har jobbat klart för denna vecka, och det har varit tungt. Den absolut tyngsta veckan hittills. Kanske är det så att det kommer ett bakslag, att det är vanligt med en svacka när man efter flera år försöker återgå till en arbetsplats.
I måndags var jag bara hemma och vände innan jag åkte till fotokursen, och det funkar inte alls! Orkar inte koncentrera mig alls under kvällen och tittade förstulet på klockan var tionde minut..
Så nästa vecka återgår jag till tisdag-torsdag och hoppas orka lite mer.
Mina händer domnar under nätterna, vaknar flera gånger med “vichyvatten” i händerna, är tvungen att massera dem en stund.
Övriga aktiviteter de dagar jag jobbar har jag insett att jag inte pallar, nu är jag ju inte så socialt aktiv, men har tackat nej vid ett par tillfällen.
Likaså har jag inte ännu börjat bada i simhallen, orkar inte för tillfället.
Nu tar jag en vecka i taget och hoppas jag piggar på mig till nästa vecka!

Att vi är i älgjaktstider råder ingen tvekan om, det är tydligen många som har för avsikt att tillaga älghjärta, för det mest googlade ordet hos mig nuförtiden är “kokt älghjärta”!

0