Oj va tiden går , jag har varit upptagen….av livet! I helgen inväntade vi den utlovade och hett efterlängtade solen! Pyttsan, vi fick bara se en glimt av den en stund i lördags, sen försvann den till andra nejder Sambon fick order om att gräva upp ett liten land till vårlökar Tomten som hör till vår lägenhet består bara av gräsmatta, och ingen är tacksammare än vi! Men, nog kan det vara trevligt när man får se små krokusar sticka upp så snart snötäcket försvunnit.. Under tiden tillagade jag en god lammgryta. Nä, det var inte dom här sötnosarna som hamnade i grytan! Mustig och god höstmat Igår blev det…

Varje höst kommer Höstvisan till mig en dag när det är regntunga skyar, murrigt och grått. En av de vackraste visor jag vet, sorgsen, vacker och vemodig ”Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött, och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort, och det är så väldigt lite jag gjorde. Skynda dej älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus,…

Vaknade på söndagen till det numera alltför välbekanta strilandet utanför fönstret… Suck, en glimt av solen hade suttit fint, men den har visst landat i Norrland för gott! Inte ett dugg modfällda av besöket i ”träsket” dagen innan bestämde vi oss för att besiktiga nästa torp. Denna gång med gummistövlar på fötterna.. Vi har precis svängt av landsvägen och möts av en märklig syn. En stor gammal lada med en stor öppning mitt i. Genom hålet skymtar man sjön. Och plötsligt står den där, vid sidan av den lilla vägen, Smörtorparns! Torpet är gammalt, på 35 kvadrat med en storstuga, ett kök och fyra väggfasta sängar i en alkov. Ingen…