Produktiv söndag

Ooh, i morse var det bara en liten ulltuss i sängen!
Ingen liten valpnos som slickade mig i ansiktet, ingen liten valp som stod akut kissnödig vid ytterdörren…
Men vilken återseendets glädje, fast matte hade färgat håret så henne gick ju inte att känna igen, tyckte Candie, som nogsamt höll sig i knäet på Paulina tills hon var säker på att det verkligen var mattes röst som kallade.
Och Maxi fick glädjefnatt när han fick syn på sin dotter!
Ja det var härligt att se, men fy vad vi saknar den lilla skruttan…

Maken och jag hann vara produktiva igår, han tvättade bilen invändigt, och jag kan lova att det behövdes!
Det är ingen favoritsysselsättning och jag kan bara tacka våra ungdomar som kommer och besöker oss ibland så att det någon gång blir gjort!
På torsdag morgon kommer yngsta bonusdottern med pojkvän och hundvalp på besök och ska få skjuts från stationen….
Själv stod jag och slavade vid spisen hela varma eftermiddan, kokade fyra kilo kycklingklubbor till hundmat!
Oftast lagar jag bara två kilo åt gången men nu ville jag slippa stå här och koka hundmat medan vi har gäster…
Som avslutning bakade jag två blåbärspajer, kors i taket, och inte vet jag om dom är ätliga heller, eftersom dottern snabbt ville komma hem och inte stannade och fikade.
Men en paj åkte med dem hem, kanske får jag ett ärligt utlåtande senare, mitt intryck är att pajskalet blev alldeles för tjockt, jag är urusel på bakverk!

På tal om bär förresten, vi har en lång rad med bärbuskar mellan hyreshusen och jag har själv plockat några liter röda vinbär där som jag kokat saft på.
Förra veckan såg vi från balkongen hur en familj med två vuxna och två barn med bärplockare ihärdigt samlade svarta vinbär i hinkar.
Vi känner ju inte många grannar här, utan antog att dom bodde i något av husen, eller kanske var gäster till någon boende.
Döm om min förvåning när granntjejen berättade att de var vilt främmande människor!
Dom parkerade bilen vid vägkanten, hoppade ur med bärplockarna i högsta hugg och plockade buskarna tomma tills granntjejen gick ut med sin jycke och ställde sig och bara tittade på dem.
Då tog dom hastigt sitt pick och pack och de fulla bärhinkarna och drog…..
Nog är det väl bra konstiga typer som ger sig mitt in bland ett hyreshusområde för att länsa bären!
Visserligen missunnar jag ingen att plocka bär, det finns så det räcker och blir över för alla hugade, men de kunde väl hållit sig i skogen där dom kan plocka vilda bär…

På svampfronten inget nytt, det har varit alldeles för varmt för riktiga svampletarturer, men visst såg jag lite svamp då jag plockade blåbären till pajen

Dom vackra kremlorna är bland de första att titta upp ur marken. Numera plockar jag dock inga röda kremlor, det finns både ätliga och oätliga arter, och för att veta skillnaden är man nästan tvungen att smaka på varje exemplar. Bränner det på tungan är de inte matsvampar, men vem orkar smaka på varenda kremla i naturen?

Ha nu en fin ny vecka alla vänner, någon som har semester kvar?

0

Jag har läst..

Amish av Erik Bengtson

Paul Morton har varit busschaufför i Baltimore i tjugo år, men när hans vän blir kallblodigt mördad mitt på dagen flyr han storstaden och flyttar till Cecil County för att finna ro och frid. Här i det underbart vackra landskapet finns allt det han längtar efter men också de nyinflyttade de annorlunda – amishfolket.
Pauls första möte med amish blir dramatiskt, men väcker en stark nyfikenhet. Han vill komma nära dessa människor som är så vänliga men som har så underliga och gammalmodiga ideal.
Eli Fischer och hans vackra syster Miriam blir hans vänner, och en dag inser han att han är förälskad.
Miriam är kvinnan han vill dela sitt liv med. Finns det någon möjlighet för henne att lämna sitt inrutade liv – eller för honom, en “Englenner” att bli en del av amishkulturen?
Samtidigt som Paul lär känna amishfolket har andra svårt att acceptera dem och deras livsstil. Men ingen kan förutse den ohyggliga tragedi som snart kommer att drabba amishfolket.

Författaren till boken har levt med amishfolket i Pennsylvania under två perioder och är en van föreläsare om amishfolkets traditioner och liv.
Hur andra människor tänker och tycker och varför har alltid intresserat mig, liksom olika kulturer och religioner.
Om amish visste jag inte mycket, bara att det är bokstavstrogna Bibeln.
Boken var intressant just för att man får en inblick i hur det känns och hur det är att vara en del av det gamla folket, de som klär sig i kläder liknande de från förra århundradet, med hucklen på huvudet, där männen aldrig rakar sig och där bilar, elektricitet och andra moderniteter är förbjudna.
När tragedier drabbar dem, då godtar dom stoiskt det som inträffar, Gud vet bäst, det var meningen osv. Inga hämndaktioner förekommer, de går bara vidare i livet och har en total förtröstan på sin Gud.
Litterärt var den okej, lågmäld och lite försiktig, den känns kanske mer dokumentär än fiktiv.
Mitt betyg blir **

Karitas, utan titel av Kristin Marja Baldursdottir

Karitas Jonsdottir växer upp i en stor, faderlös syskonskara. Modern kämpar för att alla barnen ska få studera och utbilda sig, men Karitas är konstnärligt begåvad och drömmer om en annan tillvaro.
Av en händelse lär hon känna en ovanlig kvinna med ett staffli och från den stunden kommer hennes liv att alltmer kretsa kring tillvarons två mäktigaste krafter, konsten och kärleken.
En dramatisk berättelse om ett isländskt kvinnoöde under tidigt 1900-tal, en fängslande historia fylld av drömmar och läntan, oväntad lycka och drastisk humor.
Boken beskriver en kvinna som kämpar för att ta makten över sitt eget liv, men tecknar samtidigt med enastående inlevelse en bild av kvinnors liv och lott i det förgångna och i nuet.

Äntligen en riktig läsupplevelse! Den levererar! Håller vad texten på baksidan lovar, och lite till!
Jag har lärt känna en fantastisk kvinna och konstnär, jag har känt dofter från Islands jöklar, jag har njutit av en kärlekshistoria av stora mått, jag har lidit med Karitas som kämpar sin kamp för att få vara annorlunda i ett traditionellt samhälle där männen oftast är frånvarande. Jag har lärt mig om de isländska sagornas älvor och väsen, om kvinnornas slit för att få tillvaron att fungera, jag har läst om sorg och smärta, om lycka och glädje.
Allt skrivet med en obändig berättarglädje och ett vackert språk.
Nu har jag reserverat författarens första roman “Måsarnas skratt” på biblioteket och ser fram emot många timmars lustfylld läsning!
Mitt betyg ****

Vi vet nog vem du är av Doris Dahlin

“Det är lätt att tillverka tidsinställda bomber av människor. Med tillräckligt många kränkningar, med smärta och likgiltighet är det endast en sak vi kan veta. En dag briserar de”

Grace älskar att sjunka ner i favoritfåtöljen, svepa mohairfilten om sig och tänka på hur bra det har gått för henne. Ändå överfalls hon allt oftare av en längtan att tilltala någon i hissen på väg upp till lägenheten och berätta att hon sover allt sämre om nätterna, att hon håller på att bli alltmer desperat. Att hon ligger vaken och planerar hur hon ska straffa fröken Wickström för det hon gjort Anna.
Anna som nu sitter i snabbköpskassan och hatar sitt arbete och sitt liv. Hon som aldrig kan glömma fröken Wickströms hånfullheter och smällande pekpinne.
När Annas och Graces gamle skolkamrat mördas kommer det förflutna ikapp dem och deras relation förändras i ett slag.

Berättelsen handlar om två kvinnor, om barndomens trauman och om människors utsatthet. Om skuld och skam och allt det som inte får att tala om men som förr eller senare kommer fram i ljuset.
Den ena är pedant, den andra en slarver, men dom har bägge blivit mobbade och tyr sig till varandra.
Boken var som ett knytnävsslag i magen, jag blir illa berörd, känner mig skyldig. Hur många stackars människor har inte jag själv ignorerat i mitt liv för att dom inte passade in?
Den är skickligt skriven av en författare som är kunnig i ämnet. Jag har tidigare läst hennes självbiografiska bok, och denna är ännu bättre, så realistisk så man inte vill fortsätta läsa, men måste!
Slutet kommer som ett crescendo, djävulskt och realistiskt.
Läs och bli berörd!
Mitt betyg ****

0

Valpkollo

Ja jisses vilken tur att jag inte hängde med dottern med familj på kryssning!
Efter återkomsten tillbringade de hela dagen, och då menar jag från att dom öppnade tills dom stängde, på Grönan!
Pust, inget för en karusellhatande gammal tant!
Och sen, tror ni dom åkte hemåt igår, nä, nu var dom sugna på en kryssning till, så dom åkte på en Ålandskryssning ett dygn!
Vilken tur jag stannade hemma och nöjde mej med en tur till husvagnen!

Det var bra länge sedan sist nu!

Hon får uppleva mycket nu, vår lilla Collo-Candie!
Först semester i torp med familjen, sen till oss på nytt ställe utan pappa Maxi, och nu husvagnsliv!

Lilltjejen är nu en i flocken, och trivs alldeles ypperligt med storasystrarna och plastmatte och plasthusse. Ju fler dagar som går desto ovilligare är jag att lämna ifrån mig den lilla juvelen som stulit mitt hjärta!

För första gången någonsin drog inte Loppan iväg som en avlöning när hon fick gå lös….vi tror hon kände ett ansvar för lilla Candie som hon nogsamt vaktade! Hon kanske också förlorat sitt hjärta till henne?

Alla dom vackra vyerna var kvar, vilken tur! hihi

En nysnickrad bänk där jag kan sätta ner rumpan och vila benen

Loppan låter inte Candie gå ut på bryggan själv, hon kan ju dratta i!

Plötsligt och alldeles oväntat kom ett stilla sommarregn

Självklart precis när vi tänt grillen så vi fick ta betäckning i vagnen en stund

När oxfilén var uppäten var solen tillbaka och bjöd oss på en fantastisk kvällsvy

Det är ju vackert som i en målning!

Nu är Blinka så trött, så trött!
En bekväm stubbe att ligga och dåsa på har hon hittat. Hon är lite fin i kanten och vill helst slippa barr och kvistar i rumpan!

Nu ska jag inte gnöla och gnälla, för alla vet ju redan vad jag tycker om värme!
Dessutom är det nog “grande finale” för denna sommar nu, och det är bara att genomlida….
Pratade med granntjejen igår, och hittade en själsfrände!
Precis som jag så gillar hon inte värme, vi hade tillsammans tänkt oss en svamptur, men vi var rörande överens om att det får vänta till svalare tider….

Att tillbringa en het helg i husvagnen är inget jag längtar efter så vi åker nog och drar hem den idag.

Nästa vecka kommer yngstdottern med pojkvän och till helgen börjar fri-idrotts-VM och då åker den här familjen ingenstans!

Nu hoppas jag att alla ni soldiggare tar chansen och solar och badar allt ni orkar, för snart är hösten här (jippiiiiii!)

Själv ska jag sitta i datarummet med neddragna persienner och hälsa på er mina vänner i cybern!

0

Hipp hipp hurra!

HIPP HIPP HURRA FÖR MIN ÄLSKLING IDAG!

Världens bästa Karlsson! Jag älskar dig!
Kan verka lite småsur ibland, särskilt om han blir sur..

Men så här glad och solig är han mest!

Vi firar födelsedagen i husvagnen, drar dit NU!
Tillbaka?
Om ett par dagar kanske!
Ha det gott alla vänner, nu är sommarvärmen tillbaka!

0