Förra veckan passade jag på att gå och titta på utställningen
Makalöst sekelskifte på Stora Hyttnäs gård här i Sundborn.
Konstnären Karin Ferner och floristen Andreas Graveleij har gått ”all in” i en lekfull crazy utställning!
Redan på väg till gården är det pyntat och vackert med kott-konst
Huset med vårt lilla bibliotek tillhör gården Stora Hyttnäs
Aha, ett kott-parasoll! Kanske inte det bästa solskyddet men så vackert..
Utanför entrén
Så här beskrivs utställingen av sina upphovsmän:
En stämningsutställning med botten i sekelskiftet 1900 där vi ogenerat frossar loss i vackra blommor och galna föremål.
Vår främsta inspiration har varit industrialismens överdåd och möjligheter att producera i stort sett vad som helst, samt nationalromantikens natursvärmeri.
Vi vill ge besökarna en makalös upplevelse!
Och nu blir det bildbombning, klickbara!
[foogallery id=”36355″]
Jag borde ha tagit en runda till runt utställningen, det är omöjligt att snappa upp alla scener som utspelar sig i rummen på bara en titt, men, det var så mycket folk att jag avstod.
Klurigt och roligt tyckte jag, hittade du något du gillade eller kanske rentav ogillade?
Minton
Wow så mycket fint. Sakerna gjorda av kottar gillas kanske skall försöka med något litet. Blomster arrangemangen älskar jag.
Kramar från oss
LillaSyster
Blomsterbågen? oväntat va?!!
Mia
Wow, ja verkligen makalöst! Jag älskade de blommiga kråkorna (?), en sån skulle jag gärna vilja ha 🙂 Tänk vad roligt att ha en sån utställning på så nära håll <3 Kram på're
Synnøve Irene Kjerstad
Så mycket fina saker att titta på det var där. Gillar kottkonsten på ståltråden.
Funderar på hur dem har gjort det. Ha en fortsatt fin kväll vidare. Kram.
Anna-Lena
Otäckt med huvudlösa damen. Mycket vackert och intressant konstruerat med föremål från naturen.
Vill också komma och kolla!!
BP
Det var då en minst sagt annorlunda utställning. Kottekonsten var min favorit, men vissa av konstföremålen inne på gården var riktigt läckra dom också. Ankorna, den huvudlösa pianospelaren och inte minst fågelburarna som bildade ett slott. Kul att du tog dig dit och lyckades till och med att vara med i en spegel:-)
Ditte
Så fantastiskt att få komma med hit. Ett stort tack. Har klickat på bilderna och det flera gånger. Så fina!
Spännande verk som skapats av kottar. Och parasollet blev en favorit.,
Mycket att se och mycket att ta till sig och många här så jag kan förstå att du skippade en andra runda.
Men du har ju med dig det du sett och upplevt. Bra så!
Kram!
Birgit
Häftiga konstverk! Måste vara jättekul att se dem ”live”.
Äventyret framtiden
Yes, det här gillar jag väldigt mycket! Tack Paula för att du delar med dig av det här sköna roliga smågalna. Kottar är min favorit som så att jobba med så jag blev klart inspirerad och tänkte redan på att jag ska ta livet av mitt paraply och plocka kottar uppe i bergen snart.
Allt gillar jag, jag tycker att det är roligt med dessa fria fantasier. Det enda jag reagerade särskilt på är gafflarna som sticker in i huvudsvålen. UUUjjjjj. 🙂 Ett riktigt wowinlägg! wow, wow!
Anna-Lena
Oj, där finns det mycket att upptäcka. Allting är ju fantastiskt. Men jag stannade till lite extra vid kråkorna. Skulle inte ha något emot att ha dem själv. Kottparaplyet var också läckert.
Karin Ferner är ju silversmed. Väntade mig silversmycken … men därav fanns inga. 😀 .
Anki
Vilken kreativ och spännande utställning! Favoriterna är kottekonstverken och den fina fågelburen! Minst gillade jag döskallen i sjömansdräkt!
Skulle gärna varit där!
Kram
Hanneles bokparadis
Vacker och fattig tid, tack för bilderna!
Ibod11 - Ingrid
Vilken härlig, kul, fantasirik och spännande utställning i vackra miljöer både inomhus och utomhus. Där skulle jag också ha kunnat gå omkring länge och försökt upptäcka alla detaljer. Jag gillar verkligen kottkonsten och naturligtvis kommer tankarna på alla kottdjur jag gjorde som barn. Men jag tror inte att generationen efter oss har samma erfarenhet av att det var kul. Mina barn bara tittade oförstående på mig och min man när vi försökte visa dem hur man gör 😀 När jag ser handen som håller i kottparasollet så kommer jag att tänka på ”the thing” i familjen Adams. En avhuggen hand och en huvudlös pianist kanske kan vara lite skrämmande för några men i det här sammanhanget blev de bara spännande. Jag skulle också ha blivit trött av surret av många människor och av trängseln men det slapp jag ju nu och ändå fick jag följa med och se väldigt mycket.
Kram
Ninni
Oj vad mycket fint! Kottkonsten gillade jag verkligen. Tack för att jag fick följa med på utställningen.
Kram.