Hoppa-på-tåget # 33 Hand
Veckans ord att tolka är hand
När jag växte upp var det viktigt att lära sig hälsa med ett handslag.
Redan som barn neg jag och sträckte fram handen och hälsade artigt på de vuxna jag träffade för första gången.
Ja kanske inte alla, kompisars mammor sa man bara hej till, men i övrigt var det rätt formellt.
I bankvärlden där jag jobbade ett tjugotal år var också handhälsningar obligatoriska mellan banktjänsteman och kund, inte när kunden hade ärenden ”över disk” men när man hade kundmöten.
Tänk hur det blev när coronapandemin gjorde sitt intåg och alla fysiska handslag blev förbjudna!
Så konstigt det kändes under lång tid, och så oartigt!
Jag fick nästan en chock när jag besökte min vårdcentral förra veckan och läkaren hälsade med ett handslag! Jag tror det var det första på väldigt länge!
Handslag kan både ses och kännas olika.
Här kommer fem varianter som jag hittade på nätet:
-Skakar du hand med din handflata något neråt vill du dominera
-Skakar du hand med din handflata något uppåt visar du undergivenhet eller sårbarhet. Inte nödvändigtvis svaghet.
-Har du ett slappt handslag anses du vek
-Har du ett stenhårt handslag anses du aggressiv
-Vill du ha kontroll i ett samtal skakar du hand runt 10% hårdare än motparten.
Det värsta jag vet är att hälsa på någon med en slapp och fuktig hand, som en död fisk!
Nu ska jag berätta en historia ur mitt eget liv där handen faktiskt har huvudrollen!
I min gröna ungdom mötte jag en man som jag blev mycket kär i.
Han kom från Tunisien, bara det var mycket exotiskt på 70-talet i Finland.
Jag fick ett dylikt halssmycke av honom, helt utan att förstå dess innebörd.
Smycket föreställer Fatimas hand. Fatima var dotter till profeten Muhammed. Den här handen är en islamsk och judisk symbol för beskydd som Fatima ska ge dess bärare.
Nästa steg i vår relation var en resa till Tunisien för att hälsa på hans familj som bestod av hans mamma och många småsyskon. Fadern var död.
Familjen bodde i en liten by på landet, jag tror jag var den första blonda unga kvinnan som besökt denna avkrok.
Jag blev under besöket uppvaktad som en brud, vilket innebar att jag fick genomgå flera ritualer som tillkom en brud före bröllopet.
Kanske berättar jag mer om dessa en annan gång, men eftersom dagens ord är hand
kan jag berätta att mina händer såg ut ungefär såhär när jag landade hemma i Finland.
Jag hade alltså fått hennatatueringar i händerna, något min chef på bankkontoret inte alls uppskattade när jag kom tillbaka till jobbet efter semestern.
Hur jag än gnodde, skrapade och misshandlade mina händer så gick inte hennafärgen bort, den fick helt enkelt nötas bort och under den perioden fick jag inte vara i kundtjänst utan fick sitta (och skämmas) i banklokalens bakre regioner.
Det var min tolkning av veckans ord hand
Flera tolkningar av veckans ord hand hittar du hos lokförarna Tove och Karin
Nästa vecka ska vi tolka ordet jord
Du är välkommen att kliva på tåget och delta!
Åke
Fin story om dina handflator. Lite taskig chef bara. Men han vart väl lite chockad vid krock i kulturen bara. Smycket var mäktigt, lyckat att det passade in på dagens tema. Önskar dig en fortsatt trevlig lördag.
åsa
Först måste jag ju fråga vad som hände sen… försvann mannen eller fortsatte Ni livet hand i hand?
Tänk så exotiskt det var med hennatatueringar och så elak Din chef betedde sig.
Bra tolkning av ordet hand.
Ha en fortsatt fin lördag ?/åsa
Minton
Dina handflator var häftiga men kanske lite udda. Smycket är vackert och passar perfekt för dagens ord.
Kramar från oss
Tove
Viftar då med hela handen öppen och en tumme upp – ett glädje vink för ditt inlägg!
Tycker du ska berätta mera om din Tunisier och ritualerna – följer ju inte dig dagligen, men du kanske kan vinka lite i hoppa på så jag vet 🙂
Susjos
Wow vilken historia, och vilka hennatatueringar! Vi ser ju något liknande på kvinnorna på mitt jobb från bl.a Somalia, men de ser mer ut att ha doppat fingertopparna i hennafärg?
Vilket fantastiskt smycke du fick, och visst gifte ni er?
Att ta i hand i dag på jobbet gör vi inte, det är ju jättebra tycker jag, men sen använder man ju händerna för att hjälpa till vid amning, ta prover , klämma på magen o.s.v
Jag blev också förvånad när en av mina ci-ingenjörer tog mej i hand i somras på Huddinge sjh!
Ha en fortsatt fin helg!
Kram
Ibod11 - Ingrid
Jag håller absolut med dig om att det inte känns trevligt att hälsa på en död fisk. Jag litar inte på folk som inte kan ta i hand ordentligt och dessutom brukar det även innebära att de inte kan ta ögonkontakt.
Mitt första handslag efter pandemin var när jag hämtade min nya bil, ett handslag som jag utan att tänka bara besvarade. Först efteråt kände jag att det var något unikt jag varit med om 😀
Jag har också en Fatimas hand från Tunisien. Jag var 13 år när jag och familjen var där och alla vi tre döttrar fick varsin hand. Det var så klart ännu mer romantiskt i ditt fall. Men några hennatatueringar i händerna fick vi inte men vi var ju bara turister.
Kram
BP
Vilket härligt inlägg! Hennatatueringarna är så otroligt vackra. Skulle lätt kunna tänka mig en sådan, speciellt då den ju försvinner efter ett tag. Så exotiskt för din del. Gissar att du gillade läget totalt, eller. Ja, din chef var ju mindre förtjust, men åt andra sidan visar man ju inte upp handflatorna när man hälsar. Jätteskoj att du varit med om alla dessa pre-giftermål ritualer:-)
Har märkt att man fortfarande inte hälsar med ett handslag i sjukvården, inte här i alla fall. Dessutom håller man fortfarande ett visst säkerhetsavstånd har jag märkt.
Min svärmor hade ett handslag som en fuktig Wettex-duk – yuck! Själv har jag ett väldigt hårt handslag som det ofta anmärks på. Och jag är då absolut INTE aggressiv;-)
Karin
Men så romantiskt och jobbigt, allt på en gång. Av allt att döma gick du och din turkiske vän skilda vägar.
Sådana där hennatatueringar fick också jag när jag jobbade i Östafrika för länge sedan och hängde med några lokala tjejer som tyckte att jag skulle ha sådana. Eftersom jag jobbade som färdledare åt Vingresor var det ingen som protesterade, till skillnad från din chef på banken. Tvärtom – det blev ett bra inslag i mina guidningar!
Karin
Sorry! Tunisiske såklart, inte turkiske som det råkade bli i hastigheten!
Anna i Portugal
Vad roligt att få ta del av din historia och ditt besök i Tunisien. blev det något bröllop? Fina är händerna på bilden i alla fall, hoppas du tyckte om dina utsmyckade händer också även om chefen inte gjorde det.
Mia
Häftigt med hennatattoos 🙂 I dagens läge hade du säkert (kanske?) fått ta hand om bankkunderna, på den tiden skulle det nog vara lite mer diskret, tiderna förändras ju och det är några år sen 🙂 Ja, att hälsa på döda fiskar är inte kul alltså…..man vill snabbt dra tillbaka handen, det känns bara som att personen är totalt oengagerad i den som den hälsar på, likgiltig! Nä fy… Kram på’re