Häl- och tandhaveri
Jag har haft problem med hälen på höger fot några veckor nu, kastats mellan hopp och förtvivlan.
Jag är inte den som slänger mig över telefonen och beställer tid hos vården i första taget, nej man lider i det tysta, haha
Mornarna är värst när fotleden hunnit stelna till under natten, varje steg smärtar, sen brukar det gå bättre tills jag på kvällen har så ont så jag helst skulle kapa av foten…rejäla promenader är inte att tänka på just nu,
Idag fick jag för mig att nu jäklars, tog kontakt med min vc på 1177 och skulle bli uppringd…så småningom.
Det fungerade, fick chatta med en sjuksköterska som efter att hon läst om mitt problem undrade om jag kunde ta ett foto? Haha, stel som en pinne är jag och att försöka få till en bild på hälen med mobilen hängande över mitt ben… jag du fattar, jag gav upp.
Jag fick svara på hur många frågor som helst, om jag åt inflammationsdämpande osv. osv. i all oändlighet.
Till sist kom hon fram till att det nog vore bäst att jag fick kontakt med rehab…suck. Så nu väntar jag på att bli uppringd i eftermiddag.
Som om inte detta vore nog, en olycka kommer sällan ensam, så bet jag sönder min tandprotes för ett par dagar sedan, poff så hade en tand lossnat ur protesen…
Nu gäller det att prioritera, och jag har valt att tugga maten som en kanin, med framtänderna, tills jag fått ordning på hälen och kan gå igen!
Hur kul det är inte att bli gammal?
Jag som ska gå på en vandring på torsdag med PRO…suck och åter suck.
Dessutom kunde ett paket inte levereras hit nära mig så jag fick ta bussen till stan och sedan linka iväg till stora köpcentret för att hämta paketet på Granngården!
Det går bra nu….
Nå, jag bet ihop och tog detta som en trevlig utflykt där jag efter att ha klivit av bussen långsamt strosade genom en vårvacker stadspark!
I stadsparken finns ett urval av våra olika trädsorter, här en ståtlig bok, en trädsort vi sällan ser häruppe i Dalarna
Inte heller stadsparken klarade sig utan att stora tallar föll under stormen i december
Efter promenaden genom parken hade mitt blodtryck sjunkit till normala nivåer, jag hämtade mitt paket och tog bussen hem igen, och tänk, kläderna jag beställt passade perfekt!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Carita Liljendahl
Väldigt fina vårbilder med skirande grönska har du i alla fall fått mitt i ditt elände.
Är det hälsporre måntro? Hur som helst, inte kul. Och nej, inte kul att bli gammal… och än borde vi ju ha ett antal bra år kvar?
Biopsin på höger bröstet i dag, inte kul det heller att ligga i obekväm ställning 40 minuter medan prover togs så det lät som om de sköt med elpistol eller häftapparat, stack med nålar osv. Lokalbedövning fick jag tack och lov.
Vi kämpar vidare – kram!
Anna-Lena
Så bra att något var positivt i allafall. Man får vara glad att kläder passar på en gammal kropp. Och bilderna är ju så fina. Naturen levererar absolut.
Hoppas att dina hälbesvär snart går över. Har du testat med mjukt hälinlägg. Men det kanske är annat än hälsporre som du har.
Önskar dej god bättring!
Synnøve Irene Kjerstad
Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid. Kom med, kom med på vandringsfärd i vårens glada tid. Sitter och sjunger den här, för den sjöng vi i skolan och på konserter. Den ÄR vår.
Jobbigt med både fot och tand. Men jag hoppas det löser sig smidigt. Kram.