Attjoo!

Det har varit några sega dagar i pörtet, och det tog lite tid innan jag begrep att jag hade basilusker i kroppen som gjorde mig hängig och trött. Men sen bröt snuvan och hostan och ögoninflammationen ut och då fattade jag…
Nu ska jag verkligen inte klaga så värst för jag har varit feberfri och det har inte gått någon nöd på mig, bara orken och lusten som har fattats.
Jag är så van vid att alltid komma ut en stund varje dag så efter ett par dagar inomhus behövde jag fylla lungorna med frisk luft.
Det blev en kort runda ner till sjön, kameran var förstås med

Vindstilla vemodig novemberdag…

Medan jag stod på stranden hörde jag ett bekant ljud, som små plingande klockor uppe i luften!

De var då inte lätta att få syn på, bra kamouflerade högt upp i björken. Hur många ser du? Jag räknar in fem, men de var nog många fler

försöker zooma kameran lite närmare samtidigt som en kvinna går förbi och tittar fundersamt på mig. Tittar tillbaka på henne och säger: Ser du sidenstjärtarna? !!!! Hon ler lite i mjugg och säger, jag ser ett gäng sidensvansar!
Attans då, pinsamt ju! Men, ärligt talat, varför heter fågeln sidensvans? Fåglar har stjärtar och inte svansar!!

På alla foton kommer någon jäkla gren i vägen!
Plötsligt ser jag något rött flyga förbi i ögonvrån

Uppe i tallen sitter en pippi, den liksom klänger sig fast i en gren

Ja men visst är det en hackspett, de är vanliga här i mina trakter men de brukar sitta alldeles intill trädstammen och hacka i träet. Den här föredrog att hänga på en tunn kvist, så då fick den väl fortsätta med det..
Så var dagens fågelskådning över…

Till Lillasysters färgtema passar

det här jättevackra handgjorda kortet jag fick igår av min fina grannkompis
Tjingeling, ska försöka mig på en virtuell bloggrunda, en dylik är ju inte lika ansträngande som en fysisk promenadrunda!