Upp på Kullerberget

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att ett par tjejer i byn startade “Kom-i-form”-promenader i området. Två gånger i veckan traskar man i naturens sköte, till utsiktsplatser eller längs vandringsleder.
Av olika anledningar har jag inte deltagit, kanske också varit lite orolig att inte orka hänga med i de andras tempo, men nu blev jag så himla sugen att följa med och bestiga Kullerberget!

Jag pratade med några som brukar vara med som peppade och lovade skjuts till startplatsen.
Så igår bar det iväg…
Tre kilometer är ju “no worries”, men när det går stadigt uppför hela tiden blir det en annan femma…

På ett föredömligt sätt räknas alla deltagare in, för att kunna kontrollera att alla också hittar ner igen! Denna gång var förutom det hurtfriska gänget också barn och ungdomar med på turen. Aktivitetsbyrån anordnar frilufts- och idrottsevenemang för ortens barn och ungdomar, och totalt var vi 33 personer som promenerade (klättrade) upp på berget.

Ett gammalt boställe, vilken idyll då när det begav sig och inte skogen stod lika tät..
Detta var det enda fotot jag tog på uppvägen för jag var redan sist i gruppen och kunde inte sinka andra ännu mer genom att stanna upp.
Fast det var ju så jag hade tänkt kamouflera min andnöd, så det gick inte som jag tänkt. Men peppningarna haglade och visst var jag ett par gånger färdig att ge upp, men då fick jag ju syn på toppen…är man en seg finnkäring så är man, sen att man andades som en blåsbälg när man darrbent äntligen klättrat färdigt är en annan historia.

Men det var ju mödan värt, vilka vyer som brer ut sig!

Kullerberget är Ludvika kommuns högsta berg, 552 m.ö.h och området är ett naturreservat.

Här uppe på toppen är det ren fjällnatur.

Förutom vi tvåbenta så var totalt 6 jyckar med på promenaden, glada, nyfikna och sugna på sällskap, här några av dem.

Jag och exet gick upp hit en gång för bortåt tjugo år sedan och redan då tyckte vi det var i drygaste laget….nu var jag mycket nöjd med att ha mina gåstavar som extra stöd.

Efter en stunds rast med vätskeintag tog kördeltagarna ton och sjöng några fina vårsånger!

Sen tog Paula täten och började nedstigningen….
Inte för att komma först ner, utan för att undvika att komma ner långt efter alla andra…

Det är inte så mycket lättare att gå nerför när det är halt och blött

Trixigt värre när fötterna sjönk ner i dyn…och den ena efter den andra hann passera mig

Spångarna var nästan värst för de var såphala

Porlande vatten som glittrar i solen, vi hade en otrolig tur med vädret under kvällen!

Inne i skogen blommade fortfarande vitsipporna

Jag klarade mig skapligt torrskodd från äventyret ändå! Jag hade stövlar med mig eftersom jag blivit tipsad om att det var bästa alternativet men när jag såg att ingen annan gick i stövlar så valde jag också att traska i jympaskor med rejäl sula.

Trött i både kropp och knopp men nöjd satte jag ner rumpan i fåtöljen, och den befarade träningsvärken har helt uteblivit!
Om det blir fler promenader för min del har jag inte bestämt, men morgondagens milslånga vandring hoppar jag i alla fall över! Nån måtta får det vara!
Kul att du ville följa med på färden!

4

Fågelskådare!

Jag både lyssnar och tittar gärna på fåglar.
Men jag kan absolut ingenting om dem…
Jag känner igen svalor och duvor och några småfåglar, domherrar och sparvar (fast dem har jag inte sett här i glesbygden, dom trivs nog bättre på storstädernas uteserveringar)
Ännu mindre känner jag igen fåglarnas läten. Det känns som att även om jag kan plocka fram fågelläten på datorn så finns dom inte kvar i hjärnans bibliotek när jag går ute i naturen och lyssnar på kvitter. En enda stor kakafoni låter det då som.

Inte blir jag någon duktig fågelfotograf heller. Inga pippifåglar kommer tillräckligt nära för min kamera och ljuset är fel när både himmel och vatten speglar sig.

Kan det vara fåglarnas nya EU-parlament som träffas för första gången? Ja nog låter det allt bra skränigt i alla fall!

En kort stund fick jag beundra en fin lom, men det var på ganska långt avstånd och precis när jag fått in kamerainställningarna så dök den …

En dag fick jag syn på en knipa med ungar! Bingo! Fast, dom bor i ett vattenfyllt gammalt gruvhål som är instängslat. Så för att kunna fota måste du ha kameraobjektivet mellan rutorna i stängslet och det är inte det enklaste…

Väldigt vad snabbt de tar till flykten när de hör mig.
Idag såg jag en filmsnutt i lokaltidningen där en knipa med sju ungar kutar omkring som en lagom virrig höna mitt i trafiken i Falun! På de tre minuter som filmen spelades så hann de, tack o lov till Faluån. Där kastade sig mamma-knipa från gångvägen ner i ån medan ungarna förskräckta stod och såg på när mamma försvann. Men bara ett par sekunder senare ploppade sju ungar efter i vattnet. Puh!
Slutet gott allting gott!

Jag såg förresten att jag för prick ett år sedan idag tog årets första dopp i sjön!
Det var så lågt vattenstånd att jag var rädd för att skrapa upp både tuttar och mage när jag försökte simma efter att ha vadat ut minst hundra meter(?!?) från stranden!

Idag var inte förutsättningarna särskilt goda, det har skvätt regn mest hela dagen. Men istället har jag varit på shoppingrunda i stan och det var inte helt fel, var nog flera månader sedan förra stadsbesöket..

Jag hoppas innerligt att herr Åskar håller sig på avstånd, så här såg Blinka ut senast han var här på besök, skräcken fullkomligt lyser ur ögonen! Stackarn…

Två vårdagar kvar enligt almanackan, gläds du åt sommarens ankomst?

1

Besök i grannbyn Ulriksberg

Jag börjar med att berätta att veterinären ringde mig i förrgår och berättade om resultaten på undersökning och blodprover.
Gällande halsen/strupen kunde man inte se något på röntgen, men det kan vara luftstrupen som ibland på äldre hundar “kollapsar” dvs. den viker sig och blir då trängre. Finns inte så mycket att göra åt saken.
Blodprovet visade tyvärr ett förhöjt levervärde. Orsaken är förstås okänd utan vidare utredning, det kan röra sig om en inflammation men det kan också finnas en tumör.
Vi kom överens om att börja behandla henne med en kur kortisontabletter, börja med en högre dos och sedan fasa ut den under en tvåveckorsperiod. Kortisonet kan hjälpa både andningen och ev. inflammation.
Vad säger man? Det är ju inte bara jag som älskar min Blinka som syns av fotot, vi är ju en tajt flock alla fyra!
Men alla blir vi äldre och jag måste ändra mitt sätt att tänka, istället för att bara ånga på så ska jag visa yttersta hänsyn till hur min vovve mår. Och så länge det finns bra livskvalitet ska vi leva tillsammans, basta. Dock utan att låta henne genomgå operationer med sövning för det tror varken veterinären eller jag är till någon fördel. Däremot finns ju enkla sätt att ta reda på hur det står till med levern. t.ex genom ett ultraljud.
Veterinären återkommer till mig om ett par veckor, sen kanske vi tar nytt blodprov om någon månad…

Igår var det dags för PRO:s utflykt till “grannbyn” Ulriksberg som ligger 1,5 mil från Fredriksberg.

Vi var 15 glada pensionärer som samåkte och fick börja besöket med en tipspromenad. Vad den handlade om? Ulriksberg så klart!

Vädret stod oss bi men man hade hotat med åska och regn senare på dagen.
Därför bestämdes att grillningen skulle ske innan vi vandrade runt på byn. Beslutet var enhetligt när

det vankades grillkorv med Anns hembakta stomp och gurksallad!

Jag spanar ut över Hyttsjön och undrar vilka konstiga filurer som flyttat hit, illgröna krokodiler minsann!

Efter grillningen smet jag iväg på lite egna äventyr!

På förra årets besök koncentrerade vi oss på den gamla fina och nyrestaurerade kvarnen och nu ville jag se resten av byn också.

Därför valde jag en längre runda, och det var den värd! Det lugn och den skönhet som präglar byn är fantastisk

Att naturen står i sin vackraste försommarskrud gör inte saken sämre

Att skicka hit stressade storstadsbor och låta dem sitta ner och bara andas och ta in vyerna…ojoj, så många som skulle må bättre

Och visst kom jag också fram till kvarnen även om jag kom lite efter de andra..

Kvarndammen

Bara att “njutglo”

Äppelblom

Och dessa fantastiska trädstammar

Prickiga stammar, asp? kanske…

Vi hade tur med vädret under hela besöket som avslutades med fika.
På kvällen kom det utlovade ovädret, åskan mullrade och regnet skvalade i flera timmar, såpass att jag stängde ner både teve och dator.
Blinka blev hysteriskt rädd, som alltid vid åska, och gissa vad jag gjorde, jo jag satte mig och läste högt för henne, på finska!
Jag inbillar mig att min mörka whiskybas faktiskt lugnade henne en smula…

3

På friarstråt

Den här förklädda prinsen hittade jag ute på friarstråt mitt i vägen! Blinka nosade lite men tyckte inte han var värd att ägna någon uppmärksamhet…
Jag har haft min beskärda del av både grodor och prinsar så jag såg bara till att han kom över vägen oskadd…

I fredags morse vaknade jag vid 7-snåret av motorsågsmusik….Några jättar till träd höggs ner på allmänningen mitt emot mitt köksfönster

Helgen var lugn och tyst men igår morse upptäckte jag en ställning på baksidan av huset och det dröjde inte länge innan det började låta från ytterväggen.
Jodå, nu var det allt dags att börja skrapa fasaden inför målning.
Och vilket jobb, slitigt och tungt ser det ut, det är inte bara att kludda på lite ny färg inte..
Så nu vaknar jag några mornar alldeles i god tid, det låter faktiskt värre än när larmet går på mobilen, dessutom finns ingen snooze-knapp.
Det blir en annan färg på huset, dock inte den grå vi föreslagit utan gul.
Nå, bättre än bebisblå hur som helst!

Blinka och jag kan alltid fly in i blåbärsskogen när ljudnivån blir för hög!
Jag skulle få besked om hennes provsvar igår men ingen ringde. Nu ringde jag upp i morse och man lovade höra av sig, men klockan är strax fyra och ingen har ringt.
Synd, för jag går och är orolig och har en massa fjärilar i magen, förhoppningsvis i onödan, men ovissheten är ju alltid värst.

Jag hoppas snart höra ifrån dem och att alla värden är bra och vi får fortsätta vårt liv tillsammans ett tag till!

På de här häftiga trädgrenarna växer både gammal grå lav och nya illgröna blad, riktigt snygg kombo!

3