LÄS INLÄGG
Nu gulnar björken
krassen slokar
och alla klagar på regn
som tokar
Hösten är här hör man
beständigt
Snart är det mörkt och allt
är eländigt
Då slår jag faktiskt dövörat till
och säger:
hösten, den hör mig till
med friska vindar och
björnbärssnår
och svamp i markerna
vart jag går.
Och vilka färger
vilken prakt.
Välkommen hösten!
Nu är det sagt
Text: Brita af Geijerstam
LÄS INLÄGG
När jag vaknade imorse såg jag stora vattenpölar på vägen utanför. Det hade regnat rejält.
Nu kommer de glödande höstfärgerna fram och det är dags för den årliga hösttraditionen
Jag vet inte hur många år Höstvisan hängt med i bloggen men många är det.
Hoppas nu att vi får en behaglig och…
LÄS INLÄGG
Amanda Gorman’s newest poem is intended ”to honor the hardships, hurt, hope and healing of 2021 while also harkening the potential of 2022.”
”New Day’s Lyric”
May this be the day
We come together.
Mourning, we come to mend,
Withered, we come to weather,
Torn, we come to tend,
Battered, we come to better.
Tethered by this…
LÄS INLÄGG
Dikt av Elmer Diktonius
”Jag vill gå mellan rågen
som vaggar för vinden
med blytunga ax
jag vill ligga i gräset
och stirra mot himlen
som djupblå sig välver
med svalor som glida
jag vill luta mitt öra
mot solvarma jorden
och lyssna till röster
som viska ur mullen:
allt lever allt lever
allt blir och allt blir
och du blir vad allt…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor