En glad överraskning!

I helgen var det hög tid att börja leta rätt på vinterattiraljerna, snö var utlovad till idag tisdag!
Som synes har jag en fantastiskt bra ordning, alla sockor, vantar och mössor inklusive Daniels vintertäcke ligger här, i en svart sopsäck…

Prognosen höll vad den lovade, så här mysigt såg det ut på morgonpromenaden!

Många hungriga fåglar, även duvor, jag låter dem hållas för de är inte lika påstridiga som skatorna utan nöjer sig med det som ramlar på marken

Ibland lyckas man extra bra med fotograferingen!

Sen dröjde det inte många timmar innan snöandet gick över i regn och i skrivande stund vid sju på kvällen fortsätter det evinnerliga regnandet…så trist!

Ännu tristare blev det när vi blev utan vatten på eftermiddagen. På grund av en läcka någonstans stängde man av vattnet helt i hela Fredriksberg medan man skulle leta och åtgärda felet.
Jag tillhörde dem som hade vatten i kranen några timmar, så jag hann bunkra upp lite, nu hoppas jag att de hinner åtgärda läckan till imomrgon bitti..

Men nu, nu kommer överraskningen!

Förra veckan fick jag post! Och inte vilken som helst, utan en gåva från världens bästa Anki!
Hon visste att jag inte smakat sillkremlor, men nu blev det ändring på det!

Direkt när jag öppnade påsen kändes skaldjursaromen, helt otroligt hur mycket en svamp kan dofta!
Jag tillagade svampen som Anki föreslog, till en krämig stuvning med mycket dill…

Och middagen blev en av de allra godaste på länge, rödspätta, ugnsrostade palsternackor och en gudomlig svampstuvning!

Stuvningen smakade inte sämre dagen därpå när jag gjorde varma mackor!

Ja nu hjälps det inte, nästa säsong börjar jag nog leta sillkremlor, en riktigt god matsvamp med mycket karaktär!
Vilka underbara vänner jag har, tusen tack Anki!

6

Första kusinträffen!

Soligt och blåsigt väder, värre kunde det vara. Som du ser börjar träden stå nakna…

Vi brukar välja något skogsparti på första promenaden, då får Daniel gå lös och sniffa och i lugn och ro göra sina behov.

Men igår tog det stopp, det var översvämning på stigen! Man kan inte simma och bajsa samtidigt, så vi fick ta en annan väg..

Jag skulle kunna sjunga som Robban Broberg, “Vatten, byn är full av vatten!”

Jag gillar vatten i alla former,och skulle aldrig kunna trivas att leva i ett torrt och hett ökenklimat.

Här fick Daniel fick stå och vakta medan jag stod vid stupet och fotade..

Bruset av ystert vattenfall, som musik i mina öron!

Idag var det första kusinträffen för tjejerna när Simon, Malva och Freja kom till Dalarna för att hälsa på Paulina och Noelle, och farmor/mormor förstås!

Flickorna födda med en dags mellanrum, hur vanligt är det?

Saija berättade att de var vakna turvis, men här har de nog knoppat in bägge två, sötnosarna!

Såklart önskar jag att jag fick vara med, men ungdomarna är så himla duktiga på att hålla mig uppdaterad med videosnuttar och bilder så jag känner mig ytterst delaktig ändå!

5

Barnbarnsbarn nummer 3

Igår fick jag då äntligen välkomna Noelle Tuulia till världen!
Klockan 12.47 tittade hon ut, efter igångsättning gick det så fort att Paulina inte hann få någon bedövning.

Det dröjde inte länge förrän flickorna fick flytta till patienthotellet

De blir kvar där till i morgon eftersom flera kontroller är inbokade ikväll och imorgon.

Mormor Saija var med under förlossningen och lär ha krystat hon också, kanske därför det gick extra fort!

Hur märkligt är inte livet?
Mitt under pågående pandemi föds två bebisar i min lilla familj, med bara en dags mellanrum!

Det känns som verkligheten överträffar sagan!

Visst är det sjukt tråkigt att jag inte direkt kan kasta mig på en buss eller tåg för att hälsa på, men vet ni, det gör inte så mycket.
Tack vare vår digitala värld så kan jag prata med och se foton av mina nära och kära på studs, online, och jag har för första gången också video-chattat med Paulina!

Jag hade ju tänkt köpa en webkamera till datorn men nu känner jag att det är onödigt, mobilen funkar ju precis lika bra!
Jag är sent ute med ny teknik, ungdomarna bara ler när jag sitter och begapar hur lätt man kan umgås med både bild och ljud…men är man gammelfarmor/gammelmormor så får man vara gammalmodig! Dock inte värre än att jag bejakar all ny teknik som gör att jag kan se och tala med mina nära och kära!

Och precis nu då jag sitter här och bloggar så når mig detta foto, Freja med mamma och pappa på sin första promenad i Stockholm!

Jag vet inte riktigt när jag åter landar på jorden, än så länge är jag mitt i min egen lilla lyckobubbla.
Ikväll ska jag i alla fall sitta stilla en stund och försöka landa lite samtidigt som jag lyssnar på ljuv musik i Säfsnäs kyrka

3

Välkommen till världen

Gammelfarmor känner sig rätt överväldigad just nu!
Det har väl inte undgått någon att två av mina barnbarn samtidigt väntat barn, Simon och Paulina.

Imorse var väntan delvis över, äntligen!
Äntligen därför att bägge två blivande mödrar hade gått över tiden, och jag har gått här hemma med ett ständigt pirr i magen!
Hoppat till vid varje pling i mobilen…

Så fick jag höra att Malva igår kväll fanns på lasarettet men Simon var inte välkommen!
Men, när man efter några timmar ansåg att hon nog skulle föda närmaste timmarna, då fick även blivande pappan åka in och vara delaktig

Nu är väntan över, den lilla familjen är lättad och lycklig!

Pappa får lite ensamtid med sin dotter medan mamma tar igen sig och sover sött.

Paulina däremot, hon får fortsätta vänta på sin bebis som är lite senfärdig och tycker det är ganska mysigt i mammas mage.
Nu har man dock bestämt sig för igångsättning, det blev några resor fram och tillbaka eftersom förlossningsavdelningen i Falun var full!
Men i morse fick hon stanna kvar, efter olika behandlingar för att få igång värkarna så fick hon flytta till patienthotellet.

Helt okej utsikt från rummet!

Paulina undersöktes ikväll vid sjutiden och får nu sova några timmar och klockan sex imorgon bitti sker nästa undersökning.
Håll tummarna nu för att värkarbetet sätter igång så hon slipper vänta i flera dagar till.

Jag är så exalterad över allt som händer, inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa att jag skulle få uppleva barnbarnsbarn, och nu är det redan dags för nummer två och tre.

Det känns verkligen fantastiskt, även om jag kommer att få umgås med småttingarna via sociala medier i början när det nu blev som det blev med denna jäkla pandemi.
Men jag är mycket tacksam över att leva i en tid när man kan chatta live med nära och kära, nu blir det nog bråttom att skaffa en webkamera till min dator!

Det kan hända att jag är slarvig med bloggeriet några dagar, sömnen har inte varit normal och än är det inte över!

7