Calle föll i glömska!

Jisses, det är snart en månad sedan vi besökte Calle, Carl Larsson, i Sundborn!
Och jag har inte bloggat om besöket!

Det kom visst annat emellan, och är man glömsk så är man…

Men nu tar jag och repeterar vår gemytliga dag!

Vi började faktiskt med att stanna i Falun för att ta en titt på de nya hoppbackarna på Lugnet! De som nu inte kommer att hoppas i under något OS eftersom Sverige inte fick spelen..

I samma område finns ett utebad som var välbesökt. Det finns tydligen många som föredrar att bada i bassäng istället för i sjön..

Nu fortsatte resan till Sundborn

..där dagens huvudperson bodde och verkade

Lilla Hyttnäs heter huset som makarna Carl och Karin fick av hennes far. Där bodde familjen hela resten av livet.

Nu är vi på väg in för en guidad rundvandring som vi beställt i förväg. Tyvärr får man inte fotografera alls inne i huset, till min stora besvikelse..

Därför har jag lagt in en länk här till hemsidan där det finns bilder och mycket information om de båda konstnärsmakarna.

Denna ytterdörr var dock inte förbjudet att fota, den var ju faktiskt utomhus. Paret fick tillsammans åtta barn och man gjorde stor affär av allas bemärkelsedagar, bland annat genom att som här gratulera namnsdagsbarnet med en målning.

Vi hade en ung pojke som guide, han var rätt nervös och nästan snubblade på orden ibland, men han var påläst och kunnig.
När rundturen var slut erkände han att det var hans livs andra visning! Han var själv från Sundborn och vi tyckte det var trevligt med en så lokal guide som verkligen kände för sin hembygd och allt fint som fanns där.

Vi besökte självklart souveniraffären där det framför allt fanns mycket textilier designade av Karin Larsson.

Alla hus i byn var pittoreska och vi kunde inte låta bli att diskutera hur det skulle kännas att bo på en gata där turistmassorna väller förbi i stora skaror varje dag under sommarhalvåret!
Jag valde därför att inte bli alltför närgången och fotade inte heller de fina husen där skyltar med varning för vakthund var mer regel än undantag.

Vi gick vidare till konsthallen Kvarnen där Ernst Billgren ansvarar för årets utställning.

Ernst hade valt att fokusera på Carls ungdomsår som var fattiga och svåra.

Här ser man hur det såg ut i hemmet där han växte upp.

Vi såg också den enorma väggmålningen Midvinterblot vars skisser refuserades av Nationalmuseum. Det blev ett trauma för Carl Larsson som ansåg att det var ett praktverk. Åttio år senare finns målningen på plats på museet. Klicka på titeln där du kan läsa mer om verket.

Regnet skvalade mellan varven och nu hade sällskapet blivit rejält hungriga, dags alltså för mat!

Vi fick en fantastisk buffé som hette duga!

Jag valde att backa på det kallskurna eftersom det smakade så bra och fanns så oändligt många sorter, men det fanns också varmrätt, kött eller fisk.

Efterrättsbordet behövde heller inte skämmas för sig!

Mätta och belåtna lämnade vi nu Sundborn, vi hann med besök på en plantskola på hemvägen så vi hade vacker blomsterfägring med oss i bilen hem, ja förutom oss alla vackra damer förstås!

4

Besök på fäboden

Den här dagen hade jag väntat på sedan jag anmälde mig till utflykten!

Ett tjugotal glada pensionärer åkte i samlad trupp till Bastbergets fäbod i Mockfjärd och här får vi träffa mannen som ska guida oss genom besöket.

Området består av inte mindre än 150 byggnader!

“Fäbodgatan” är 3 km lång, så vi pratar om ett stort område!

Vi gick en kortare bit av fäbodgatan, tillräckligt med tanke på att det var uppemot 30 grader denna soliga dag!Kolla in den häftiga ljugarbänken!

Redan 1549 omnämns Bastberget i domböcker och i början av 1800-talet tilldelades bönderna i byarna i Mockfjärd fäbodlotter.

Därmed blev Bastberget Skandinaviens största fäbod med 90-100 hushåll och 500-600 djur.

De flesta gårdarna är idag kvar i släktens ägo och används som sommarbostad.
Sedan 1996 har 8 familjer hand om fäboden en vecka var.

En fäbod utan fän är ju ingen fäbod, nu går här inlånade kossor under sommarveckorna.

De äldsta i Mockfjärd minns hur det gick till förr:

Den 10 juni “buffrade” man, dvs. for till fäboden, kor och folk gick tillsammans allihop.
I början av juli var betet slut och kullorna behövdes till slåttern nere i byn. Då vandrade alla hem igen!

Efter 2-3 veckor återvände man till fäboden och stannade till hösten.

Kullorna vallade korna (förlåt Katarina men det såg så roligt ut när du blev ut-råmad av den svarta kossan) och de som var hemma tog hand om mjölken.

Korna betar fritt på skogen och återvänder varje eftermiddag för att mjölkas

här tittar vi in i fjöset

Den gamla separatorn

gjorde arbetet enklare

Nu tycker kossan högljutt att vi kan traska vidare…

Då är det kanske lämpligt att titta in i hemslöjsboden

Kurbitsglädje överallt!

Katarina: “En räfsa behöver jag, den köper jag!”

Det pyttelilla rummet var fyllt av allehanda vackra ting

..och vem vill inte veta hur vädret ska bli?

När behovet gör sig påmint traskar jag iväg..

Gissa vart!

..här får man roa sig kungligt..

Och vad händer här då? Jo kullorna tvättar smöret…

Och nu ska vi få se hur man tillverkar färskost.

När värmen i grytan kommmit upp i 38 grader

är det dags att lyfta upp ostmassan

WOW

Nu pressas massan ner i osttrågen daterade tidigt 1800-tal, äkta vara alltså

Vi fick också se hur en “gammelost” ser ut, den ska alltså nu lagras fram till älgjakten innan den avnjuts!

Så här ser mesosten ut…

När vi sett allt detta och mer därtill..

..liarna man använde

..den gamla brunnen

och fått beundra det gamla dragspelet och lyssna på ett par trudeluttar så är vi mer än nöjda med dagen!

På hemvägen stannar vi för att äta på Lindesnäs herrgård så vi kommer hem mätta och belåtna!

3

Brödbak och kakfrossa i Säfsbyn

Skylten leder oss rätt, bakarstugan ska få besök!

Brödkavlar och andra bakredskap presenteras vid dörren

Birgit står på pass vid stenhällsugnen

Barnen är välkomna att vara med och baka själva

Det gäller att passa brödkakorna noga ..

Och här får vi smaka på nybakat bröd, både hårt och mjukt tunnbröd med smör och ost, varsågod och bre!

Bakarstugan var ursprungligen bostad åt prästgårdens tjänstefolk och har också använts för byk och bak. Den glömdes dock bort under många år och stod och förföll fram till 1990-talet då den renoverades.
Bakarstugeföreningen bildades 2001, har ca 30 aktiva medlemmar och ordnar julbak, påskbak, midsommarbak och höstbak. Under sommaren serveras även kaffe och våfflor på fredagarna.

På fikaborden tronar byns egen dalahäst, Säfsenhästen.

När magen fått sitt kan man gotta sig åt ögongodis eller vad sägs om

ursnygga kuddar

..och vepor

Nu ska jag förflytta mig till nästa stuga och får då se

den nakna sanningen, här bakom stugan tas disken om hand, på gammeldags vis i diskbaljor..

Underbart vackra krolliljor utanför stugan

och snart kan jag blicka ut över nejden

Nu har jag klivit över tröskeln till Säfsnäs sockenstuga som på denna tavla presenteras:
Säfsnäs församlingshem, sockenstugan må vara den goda gemenskapens hus där alla församlingsbor trivs och känner sig hemma.

Glada miner i stugan!

och undra på det, sju sorters kakor har man hört talas om men här är det dubbelt upp, räknar till fjorton och för en gångs skull är det snopet att inte ta för sig av de vackra bakverken.
Men mina vänner gör istället heder av kakorna, jag nöjer mig med att köpa en lott

Och se bara, flitiga händer har tillverkat sockor som jag får glädje av i höst och vinter!

På övervåningen har man ordnat en utställning med gamla konfirmationsfoton, körfoton och annat intressant för dem som har rötterna här i finnmarksbyn och en fin utsikt över kyrkan, där ska vi kika in i nästa inlägg..

3

Fisketävling för entusiaster

Imorse var det dags för det sedan länge fasade besöket hos tandhygienisten.
Mest orolig för uppstigning i ottan samt notan efteråt…
Men allt gick bra, tre timmar på buss betydde 200 sidors läsning och notan var mycket lindrigare än jag trott, här spelar säkert förmånen in, den jag aldrig har begripit mig på.

Jag hade sett..

att den årliga fisketävlingen anordnades samma dag, men räknat bort det evenemanget dels pga. mitt stadsbesök och dels pga att jag inte fiskar..

Men, men, det visade sig att min kompis skulle åka dit lite senare så jag hakade på! Och det stod uttyckligen att man inte var tvungen att fiska för att delta!

Alltså åkte vi till Pia som bor på “Hösjöhea”

alltså vid vackra Hösjön

Titta vilken otroligt vacker jordkällare hon har!

Dussintalet fiskare var i stort sett “färdigfiskade” när vi kom, den som fått flesta antal fiskar vinner!
Det muttrades något över detta, eftersom en deltagare fått en gädda på kroken som var betydligt större än alla andra fiskar tillsammans, men den var ju bara ett stycke fisk!

Men några sura miner var det inte tal om, det var tipsrunda med kluriga frågor om….fiske! tänka sig…
Och sedan bjöd PRO på korv med bröd och Pia bjöd på jordgubbar och grädde, och vi smorde kråset!

Pias sambo “Kingen” höll sig i närheten, man kan ju kanske få en smakbit…

Fjorton fiskar fick vinnaren upp ur sjön, och tipsrundan fick också sina pristagare. Alla är nöjda och glada

Bor man i Dalarna så åker man med stil…i kurbitsmålad bil!

Vi tackar och vinkar till Pia och Kingen för denna gång!

4