Frossar vidare i helgminnen!

Luften gick liksom ur när flickorna åkte…
Det blev tyst, och ensamt…

Men jag har så många fina minnen nu, och en del visar jag här, kan kännas tjatigt för en del, men jag som träffar framför allt Vanessa så sällan kan inte få nog!

Djuren var ju verkliga isbrytare när vi i början var lite blyga för varandra…

I början var det svårt med namnen, sen döpte Vanessa om Astrid till Svarta Pölen, hon tyckte hon flöt ut som en svart pöl när hon lade sig och rullade, o visst har hon väl rätt!

Blinka gillade hon också skarpt och så fort vi gick på trafikfri gata fick hon gå med henne i koppel.

Hon var varlig och mjuk i sina rörelser när hon tog på halsbandet, så Blinka vande sig snabbt och tyckte inte hon var så läskig som andra barn!

Dessutom kan hon ju ha något gott man kan få smaka på, äpple är väl ingen favorit men det får väl duga!

Nere vid badstranden upptäckte vi till vår förskräckelse att den redan var tingad, av tusentals små grodyngel!

Lätta var dom inte att fånga, men skam den som ger sig, man måste ju få titta på nära håll!

Sen valde Vanessa att gå i vattnet lite vid sidan om, men oj så stora stenbumlingar det låg där i vattnet.
Vanessa hävdade att hon kan simma, och egentligen narrades hon inte, hon kan simma under vattnet! Men någon gång tar luften slut och man måste komma upp och då var ju orken totalt slut.
Så mera träning behövs, inget problem då hon älskar vatten!

Besöket på vildmarkslekplatsen var också uppskattat, och jag kunde inte välja foto så det fick bli många!

Ur barnamun:
Vanessa tittar på mig och säger: “Jag trodde du skulle vara finare…”
(hon menade nog inte att vara oartig utan jag tolkade det som att hon kom ihåg mig som yngre, kanske var jag inte lika gråhårig heller för två år sen)

Jag hade laddat med tonvis av jordgubbar och glass, då utbrister Vanessa: Momi, lova att innan jag åker hem så bakar du lussebullar!

Nu hoppas jag det inte dröjer så länge innan vi ses igen! För vad ska hon säga om mig då??

Det verkar lugnt i bloggosfären och på sociala medier, säkert ett sundhetstecken att man väljer annan sysselsättning under den korta sommaren.
Men det gäller inte alla, efter ett par datorlösa dagar har jag abstinens.
Så jag kör på som vanligt, jag har ju ständig semester!

4

Det heter miiidsommar!

Och bäst firas den i Säfsen/Fredriksberg!

Efter en del strul med kommunikationerna mellan Falun och Fredriksberg löste sig problemen med inställda tåg och försenade bussar och jag kunde hälsa Vanessa och Saija välkomna, Vanessa vill genast bli kompis med katterna…

Det går sådär…mina katter är inte så vana vid barn!

Det blir skapligt tidig kväll och alldeles på tok för tidig morgon för en sjusovarkäring, men när en ljuv liten röst hörs viska: Momi, är du vaken? , ja då studsar hon (nästan) ur sängen.

Farmor Saija har dessvärre vaknat med jordens migrän och får en tröstekram av Vanessa..

Efter en frukost med… egentillverkad ostmacka är det dags att gå ut och …

plocka blommor!

Midsommarflicka
Vi äter en snabb lunch med potatis, sill och köttbullar för att sedan..

..”skutta” iväg mot hembygdsgården

Vi har en otrolig tur med vädret, när jag mötte upp mina tjejer vid bussen kvällen innan stod regnet som spön i backen men nu var det som synes en riktigt vacker sommardag!

Vi missade visst inmarchen och resningen av midsommarstången för där tronar den ju allaredan!

Dansen är i full gång och efter bara ett par minuters tvekan kastar sig Vanessa oblygt in bland övriga deltagare

..och strax är det dags för Små grodorna

Efter dansen uppträder först några skönsjungande flickor

..och sen är det dags för fiolerna

Nu är det hög tid för glass tycker Vanessa och momi köar snällt…

Saija mår inte ett smack bättre trots flera migräntabletter men försöker hålla skenet uppe..

Jag fotar Gertrud, en av de tjusiga folkdräktsklädda kvinnorna

..men alla är så midsommarfina !
När underhållningen tog slut passade vi på att tacka för oss, ta en promenad hemåt utan att ha upplevt en endaste mygga eller knott, vilket måste vara något för historieböckerna!

2

Gökotta i arla morgonstund

Det är mycket jag hunnit med den här veckan…

I torsdags morse var det dags för årliga gökottan!
Tidigare år har jag avstått eftersom just ottan inte är någon favorittid på dagen, men, nu tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag också vill vara med och se göken…
Vilken gök? Haha, nej vi såg ingen gök…men vi hörde göken

Som synes så hade snögubben vågat sig fram då det nästan rådde frostvarning när vi tassade omkring på tipspromenaden runt hembygdsgården, 5 grader och regnet hängde där ovanför trädtopparna och bara bidade sin tid, ändå var vi ca 15 tappra som deltog

Lämpligt nog handlade frågorna om…just det…göken!

Så fort man var klar med rundan så pep man in genom dörren till stugvärmen

..där vi värmde upp oss med allsång!

Man kan ju i alla fall försöka frambringa lite sommarkänsla, även om man frös om fingrarna och rumpan..

När vi sjungit klart väntade varmkorv, och som det smakade!

Resultatet av tipspromenaden visade att jag (för första gången) tillhörde de tre som hade flest rätt!
Utslagsfrågan hjälpte inte utan lottningen avgjorde vinsten…

Men vad vann jag???

1

Upp på Kullerberget

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att ett par tjejer i byn startade “Kom-i-form”-promenader i området. Två gånger i veckan traskar man i naturens sköte, till utsiktsplatser eller längs vandringsleder.
Av olika anledningar har jag inte deltagit, kanske också varit lite orolig att inte orka hänga med i de andras tempo, men nu blev jag så himla sugen att följa med och bestiga Kullerberget!

Jag pratade med några som brukar vara med som peppade och lovade skjuts till startplatsen.
Så igår bar det iväg…
Tre kilometer är ju “no worries”, men när det går stadigt uppför hela tiden blir det en annan femma…

På ett föredömligt sätt räknas alla deltagare in, för att kunna kontrollera att alla också hittar ner igen! Denna gång var förutom det hurtfriska gänget också barn och ungdomar med på turen. Aktivitetsbyrån anordnar frilufts- och idrottsevenemang för ortens barn och ungdomar, och totalt var vi 33 personer som promenerade (klättrade) upp på berget.

Ett gammalt boställe, vilken idyll då när det begav sig och inte skogen stod lika tät..
Detta var det enda fotot jag tog på uppvägen för jag var redan sist i gruppen och kunde inte sinka andra ännu mer genom att stanna upp.
Fast det var ju så jag hade tänkt kamouflera min andnöd, så det gick inte som jag tänkt. Men peppningarna haglade och visst var jag ett par gånger färdig att ge upp, men då fick jag ju syn på toppen…är man en seg finnkäring så är man, sen att man andades som en blåsbälg när man darrbent äntligen klättrat färdigt är en annan historia.

Men det var ju mödan värt, vilka vyer som brer ut sig!

Kullerberget är Ludvika kommuns högsta berg, 552 m.ö.h och området är ett naturreservat.

Här uppe på toppen är det ren fjällnatur.

Förutom vi tvåbenta så var totalt 6 jyckar med på promenaden, glada, nyfikna och sugna på sällskap, här några av dem.

Jag och exet gick upp hit en gång för bortåt tjugo år sedan och redan då tyckte vi det var i drygaste laget….nu var jag mycket nöjd med att ha mina gåstavar som extra stöd.

Efter en stunds rast med vätskeintag tog kördeltagarna ton och sjöng några fina vårsånger!

Sen tog Paula täten och började nedstigningen….
Inte för att komma först ner, utan för att undvika att komma ner långt efter alla andra…

Det är inte så mycket lättare att gå nerför när det är halt och blött

Trixigt värre när fötterna sjönk ner i dyn…och den ena efter den andra hann passera mig

Spångarna var nästan värst för de var såphala

Porlande vatten som glittrar i solen, vi hade en otrolig tur med vädret under kvällen!

Inne i skogen blommade fortfarande vitsipporna

Jag klarade mig skapligt torrskodd från äventyret ändå! Jag hade stövlar med mig eftersom jag blivit tipsad om att det var bästa alternativet men när jag såg att ingen annan gick i stövlar så valde jag också att traska i jympaskor med rejäl sula.

Trött i både kropp och knopp men nöjd satte jag ner rumpan i fåtöljen, och den befarade träningsvärken har helt uteblivit!
Om det blir fler promenader för min del har jag inte bestämt, men morgondagens milslånga vandring hoppar jag i alla fall över! Nån måtta får det vara!
Kul att du ville följa med på färden!

4