Den som gapar…
Igår var det tidig väckning i pörtet
Det var knappt ljust när jag tassade iväg förbi gruvhålen där älvorna nyss avslutat sin dans
Sen gick jag totalt in i dimman, tur man har en inre kompass som hittar till busshållplatsen!
På bussen sitter jag och bara njuter av de morgonvackra vyerna, något jag ju annars alltid missar när jag sussar på söta örat
Åter till verkligheten, jag skulle ju gapa!
Var gör man det om inte hos tandis!
Håll i dig nu, för här sitter jag och tronar med en hel massa plastjox i munnen!
Den förra prototypen funkade inte så nu gör vi om allt på nytt…
Sen blir det kräk- och storkningsvarning när tungan inte har någonstans att ta vägen och den blåfärgade geggamojan fullkomligt växer i munnen
Ja hur kan man bara komma på nåt så löjligt, att fota selfies i tandläkarstolen?
Ja lite galen måste man vara, och så måste man ha lite hjälp, i form av en gullig tandsköterska som klickade fina skarpa foton!
Som synes väljer jag att blunda så fort jag satt mig i stolen, trots att tandläkaren är både ung och stilig…
Jag var så trött när jag äntligen landade hemma att jag faktiskt tog mig en tupplur, sömnen har varit obefintlig i två nätter, varför ska jag berätta imorgon, avslöjar dock att huvudorsaken stavas B-l-i-n-k-a… vilken cliffhanger! 😆
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Mia
Ojoj, innebär detta att du fortfarande måste tugga med framtänderna???
Vilken cliffhanger du kommer med, nu blir det spännande!!
Kram på’re :love: :love:
Kicki
Fy så jobbigt med tänderna. Måtte det bli klart snart.
Jag trodde sömnlösheten
Kicki
Äsch då kommentaren gick iväg innan jag var klar.
Jag trodde alltså att din sömnlöshet berodde på besöket hos tandis, men där har du ju blivit jätteduktig med tanke på din tandläkarskräck.
Alltså är det bara att vänta på vad det handlar om med Blinka.
Kramen
leila
Önskar jag var morgon pigg så jag fick uppleva när dagen vaknar och ta så där fina foton som du tar. Men kom just på att jag kan ju fota då jag åker hem från jobbet på morgonen, jobbar ju natt. Men då är jag så trött och jag bor bara 10 min på cykel från mitt jobb och det finns inge vatten eller annat vackert efter den cykelbanan 🙁 . Nåja, i alla fall har du tagit jättefina foton innan tandis. Stackars dig, det där såg inte nåt vidare ut men det blir nog jättebra då allt är klart. kram på dig
Synnøve
Du är stark du. vet hur mycket du gillar att gå till tandläkaren. Men det blir fint när det blir klart. Häftiga bilder och snäll sköterska som fotade.
Väntar med spänning på nästa blogg…
Kram från nabolandet <3
Eva
:yawn: :help: :help: ha ha . . . ska bara sova lite och sen får jag läsa ditt inlägg 😀
Godnatt raring/ Eva
Anki
Vackra morgonbilder! Hm … snacka om att ha blivit tuff – att be om fotohjälp av tandsköterskan … det skulle jag nog aldrig göra 🙂 Så besvärligt att få göra om igen!
Nu blev jag nyfiken … varför har Blinka hållit dig vaken?
Ha det bra bästa Paula!
Kram
Karin Eklund
Din tandläkarskräck har givit vika eller håller på att göra det! Grattis du tuffa tjej! Härliga selfies!
Morgonbilderna är verkligen njutbara!
Ha det allra bäst! <3
Gun
Fy det där är så äckligt, har gjort det en gång, tiden står stilla, ändå tog det inte många minuter, att sen behöva göra om det vilken osis.
Så vackra dimmiga bilder, jag gillar att promenera den här årstiden, det finns en stillhet i naturen som är så skön…
Astrid
Hu för tandläkare
Men så trolska vackra foton av dimman
Gunnel
Jag kan riktigt känna den där hemska känslan när man bara vill resa sig och spotta ut eländet, för man nästan håller på att kräkas. Vad har Blinka hittat på, tro? Trevlig helg.
Anni
Jag undrade just om du lyckats hålla mobilen/kameran sådär och samtidigt se ut som om du misshandlades!
Den där geggan är otroligt obehaglig att ha i munnen, jag kan bara hålla med där. Hoppas att det blir bra den här gången.
Ninni
Åh, fy! Din stackare! Jag är så glad att jag slapp det där nu innan operationen.
Jag borde väl fått någon att ta bilder jag med men jag var så lullig i huvet så jag hade inte en chans att tänka på det. Hemma igen nu.
Kramen.
Eva
Ha ha ha goa vän du är tokig 😆 men alldeles underbart rolig . . .
Hur i hela friden vill du bara ha minnen från något så hemskt, att du blundar förstår jag tankarna kan då gå till ’guld och gröna skogar’ . . .
Jag har varit med om samma sak typ 4 år sen, det gick bra, men jag skulle aldrig vilja göra om det igen, blotta tanken gör mig darrig 😯
Dina bilder är magiska, som tur är du inte mörkrädd annars hade du inte bosatt dig där. Men du har väl ficklampa Paula där du tassar fram i mörkret.
Tack raring för kommentar hos mig, jag förstår precis och så är det > man måste sätta sig vid datorn för där kommer inspirationen att skriva. Jag har så många ’om och men’ och ’jag ska bara’ . . . innan jag sätter mig där, men när jag väl sitter framför skärmen ploppar bara orden fram.. Jag skulle dela med mig av alla mina kära och de skulle ta emot dig med öppna armar, sådana är vi.
Nu ska jag titta på den engelska serien ’Skenet bedrar’, de spelar jätte bra och jag gillar dessa tokiga människor, hi hi . . .
Ha en underbar helg Paula, kram kram/ Eva :kiss:
Tove Olberg
Dessa sköna morgonbilderna!
Och en eloge för att du visar selfies av en verklig händelse , vi behöver lite motvikt till all ”välstånds-selfies”.
Eftersom jag nu läser i efterhand så kan jag direkt går till nästa utlovade cliffhanger 🙂
Från residens till pörte 🙂