Bloggen

Efterdyningar

Av
den
1 september 2009

Idag känner jag äntligen att jag är i form för att gå ut!
Ända sedan vi kom hem har jag haft så förbenat ont, i ryggen, i vristen och i fötterna.
Det känns ganska tröstlöst att kroppen inte orkar …den blir bara sämre och sämre..
Bara att sitta i bilen i tre timmar är nog för att knäcka ryggen på mig.
Men det var det värt, och jag är ju inte ensam om att ha problem med en trilskande kropp!
Men ibland undrar jag hur det blir om jag lever några år till…hur länge klarar jag av hundpromenaderna och att gå i skog och mark?

Nu har jag en utmaning framför mig, imorgon åker nämligen maken på konferens och kommer hem först på fredag kväll.
Så nu ska det promeneras!
Våra jyckar är ganska bortskämda med att få skapligt mycket motion, även lilla Blinka kan trava på i flera timmar!
Men nu blir det inte så, en långpromenad innebär att jag den dagen inte klarar mer, så nu får det bli oftare och kortare.
Det ska nog gå bra, men jag är ganska bortskämd då Hasse ofta har med jyckarna i bilen när han är ute o jobbar.

Jag är fortfarande insnöad på vargar, nu har min vargtavla blivit färdig och hamnade på väggen tillsammans med en tidigare målad tavla och ett tassavtryck!

Här är nästa motiv jag ska måla, jisses, det kommer att bli en rena djungeln hemma hos mig så småningom!

Hoppas ni inte har blåst bort i dom senaste dagarnas friska vindar!
Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag bodde på en klippa vid havet såsom det viner kring öronen!

TAGS
23 kommentarer
  1. Svara

    Nilla

    1 september 2009

    Det är ju ett elände att man ska behöva få ont så fort man gör något utöver det vanliga. Men man måste ju trotsa kroppen ibland, annars får man ju aldrig vara med om något roligt.
    Vad häftiga dom blir dina tavlor. Men det verkar vara ett riktigt pillergöra, och tålamodsprövande. Men kanske också rogivande.
    Ni verkar i alla fall ha haft härliga dagar på Järvzoo. Tack för alla fina bilder därifrån. Måste ha varit häftigt att sova med vargar utanför fönstret. Hoppas att kroppen återhämtar sig nu.
    Kram

  2. Svara

    Astrid

    1 september 2009

    Men visst ja det var ju det jag hade tänkt göra måla så där.
    Ja jag har problem att gå nu min rygg som är krokig klämmer så jävl….igt på en nerv att jag bara vill skrika
    Läkaren trodde det var artros men icke sade nicke, de tkommer från en klämd liten nerv.
    Men med stavar håller jag upp ryggen och då går det skapligt, vintern spark
    Så har jag köpt en springer till cykeln och går så länge jag kan sedan cyklar jag en bit och så varvar jag det hela
    Nästa steg blir rollator eller permobil för ut med hundarna/en ska jag så länge jag kan

  3. Svara

    Malin

    1 september 2009

    Jag fasar också över hur min kropp kommer att vara om typ 10 20 30 år…om man nu får hänga med så länge förstås.

    Har jobbigt m alla leder… Hösten är ingen bra tid för det. Har dock inte utrett vad det är hos läkaren men artrosen i fötterna har nog börja pyra på andra ställen oxå..

    :worried:

  4. Svara

    Malin

    1 september 2009

    Hej igen

    Jag får inte prata högt än om mitt eventuellt nya jobb (det finns dem fr mitt jobb som läser bloggen) men det ser ut o lösa sig för mig inom firman fast m andra arbetsuppgiftern. Du får hålla tummarna för mig, i smyg.

    Kramis

  5. Svara

    annette

    1 september 2009

    Visst är det skit med kroppar som inte vill så som vi vill att den skall orka och fungera, bra att Du börjar på vattengympa är en väldigt bra motionsform när det handlar om värkande kroppar. Numer orkar jag inte ta tid till gym och gympa, det blir oftast stavgång eller småjogg, tyvärr får jag inte springa efter en knäoperation, sprang tidigare långdistans, typ halvmara och sådant.
    Är ju så enkelt med den motion jag utövar, bara på med skor och kläder och starta utanför dörren, sparar ju tid som behövs för annat typ att laga mat;)
    Hoppas Det går bra när Du är ensammen, lyd Din kropp och ta korta promenader!!

    Kramar!

    annette

  6. Svara

    hönsakadorran

    1 september 2009

    Hoppas nu att ryggen håller för alla hundpromenader som du får klara av ensam nu. Simma är ju en snäll motion, cykla är ju också bra men inte så lämpligt med hundar. Hoppas det går bra för dig.
    Kram

  7. Svara

    Christina

    2 september 2009

    Ont i kroppen är för j-vligt att ha.När man vill så mycket men inte kan.Hoppas att det snart blir bättre för du verkar ju vara en person som gillar att ute i det vilda 😉
    Jättefina tavlor förrästen.Den konstnärliga sidan fick mina två bröder.De målar jättefina tavlor och jag kan inte rita en sträckgubbe ens.Men de två är vänsterhänta och det sägs ju att vänsterhänta är mer konstnärligt lagda.Har viss något med hjärnhalvorna att göra :annoyed:
    Kram

  8. Svara

    Anki N

    2 september 2009

    Uch vad trist det där är att kroppen inte vill, vad du vill. Orättvist att kroppar ger sig i unga dar, ja du är ju inte gammal o har ju haft problem länge. Idag vet jag nästan ungefär hur du har det fast du har det säker sju resor värre. jo jag har ju ridigt en hel del o då känner jag med att de finns massa saker under huvudet som gör förbaskat ont.

    Fina tavlor du målat, måste var kanonkul att bara kunna framställa något med färg och pensel. Jag kan på sin höjd måla stora bräder snyggt…hummm. Oh de har jag ju gjort en del i sommar – ett helt hus 3 gånger…!!

    Vet Du, i kväll får vi besök från Boden, valpen vi sålde dit kommer på besök med sin husse – ska bli så kul att se henne igen.
    Kramiz Anki N som önskar En skön o bra dag

  9. Svara

    Caroline

    2 september 2009

    Själv har jag ingen värk i benen som tur är, men axlar, nacke och armar är det desto värre med, det molar i handlederna titt som tätt…

    Men min spikmatta lindrar många gånger, tyvärr är jag lite dålig på att använda spikmattan.

    /Caroline

  10. Svara

    britten

    2 september 2009

    Du har verkligen fått mig att vilja besöka järvzoo…absolut …stpr högt på min lista nu….här är det också illa med kroppen..den sísta veckan så har båd ehuvud och rygg strejakt riktigt ordentligt….man känner sig så så maktlös när man lkänner att man inte orkar det man vill…förstår dig till fullo…hoppas du klara promenaderna bra nu då ….då får kansk eta flera och kortare….det får jag göra nu eftersom inte moffi heller orkar gå dom långa längre..men hu vad jag saknar aii inte kunna vandra flera timmar i skogen…..du när kommer utställningen då på alla dom tavlor du ska måla…..du ärju jätteduktig och va roligt att ha nåt att göra när vintern kommer…stor stor kram till dig

  11. Svara

    Ninni

    2 september 2009

    Ja det är hemskt vad det blåser! Och jag som är väderkärring mår ju därefter också. Men jag hinner ändå inte så mycket då jag pratar i telefon en hel del med sonen. Han har kommit på att utbildningen i Umeå inte var vad han trott så han är på väg hem igen. Många runtomkring kommer att ha åsikter om det men jag tycker det är modigt att ge sig iväg och testa men ännu modigare att våga åka tillbaka hem igen då det inte är som förväntat. Som tur är så är hans lägenhet i Alfta kvar ännu så han tar den nån månad till men vill sen flytta till Bollnäs och ev gå en vårdutbildning där. Då vet han i alla fall vad han ger sig in i då han jobbat flera somrar inom hemtjänsten och även natt på gruppboende.
    Gubben målar väggar i förrådet och jag ska snart se till att han få lite fläsk och stuvade makaroner i magen.
    Ta det lugnt med promenaderna.
    Kram.

  12. Svara

    Kicki

    2 september 2009

    Fy attan, att du ska behöva ha så ont i kroppen. Tre timmar i bil, jag förstår hur det känns, det tog den tiden till Stockholm för oss. Det går bättre när jag kör (vilket jag gjorde) än att sitta vid sidan.
    Vad fin den blev, din vargtavla.
    Sonen har varit här idag, han är helkass i ryggen, går sjukskriven (inne på fjärde veckan), han har fått tid till magnetröntgen om en vecka.
    Här pinar jag mig fram i skogen timme efter timme, men det är det värt. Smärtsamt men skönt.
    Kramen!

  13. Svara

    marma

    2 september 2009

    Jaså, också ont överallt! Fy va´ tråkigt.
    Det värsta är att antingen har man ont för att man inte gjort något alls eller också har man ont för att man gjort något! Svårt att förhålla sig till det hela!

    Låt du voffsarna ta lite kortare promenader – de överlever!

    Kramar/marma

  14. Svara

    åsa

    2 september 2009

    Ja, inte vill jag tänka hur det kommer att bli framöver…
    Men, man får ta dagen som den kommer och försöka se positivt på tillvaron även fast det värker så man kan bli tokig(are)…
    Förstår, att det kan kännas ”gruvsamt” med promenaderna, men jag tror inte att hundarna bryr sig så mycket, huvudsaken att de kommer ut..
    Var rädd om dig!
    Ha dé!/Kram

  15. Svara

    Veronica

    2 september 2009

    Haha, heelt tom kanske han inte blir, men det känns nästan så! Just nu har han tänder längst fram o längst bak, men mellan där är det typ tomt 😛 Det e jätteskönt, tyvärr växer de upp väldigt fort 😉 Men en napp skulle nog inte va en dålig idé ;P

  16. Svara

    elisabeth

    2 september 2009

    vilken färgsprakande och personlig vägg du har. Tänk om många fler hade såna personlig väggar… tycker de flesta jag ser är mer tråkiga 🙂 Ska själv försöka bestämma mig vilken vägg som jag skulle kunna göra mer personlig, tack för du gav mig idén. Men vad ska jag börja i för ände…. oj så svårt….
    kram kram elisabeth

  17. Svara

    leila

    3 september 2009

    Hej Paula. Vi blir alla äldre och krämporna allt fler och vi har all rätt att klaga och få känna oss lessna över det, för det är jobbigt att ha ont samtidigt så vet man ju att det alltid finns de som har det värre. Jag blir så glad då jag läser om dina hundar, om du visste vad många hundar det bor där jag bor, som aldrig får promenader, har de tur får de bajsa på den lilla lilla plätt vi har bakom våra hus. Min granner mitt emot, jag har min baksida mot deras, deras sju hundar får bajsa på trallen, stackars hundar. Och om de skäller så sprutar de med vattenpistol på dom, som tur är så ska de flytta till hus nu och jag vet att de är anmälda till djurskyddsombud, hoppas de tar tag i det här, jag vill ha hit djurpolisen till Sverige. Nog om det. Vad vackra tavlor, önskar jag var lika kreativ. kram kram

  18. Svara

    Pialotta

    3 september 2009

    Men Paula lilla vad du är flitig.. så du målar oxså mitt i allt annat. Ser du läser mycket och att din kropp inte riktigt hänger med. har du testat en Yantramatta?
    Det funkar så avslappnande på mig att jag somnar skönt på den, trots ”spikarna”..
    Ha de gott o va rädd om dig på dina turer.
    Kramar i massor till dig. 8)

  19. Svara

    Inger Maryissa

    3 september 2009

    Skönt att du känner dig bättre, för att ha ont som du haft det måste varit så jobbigt.
    Och hoppas du får fortsätta att känna dig bättre.
    Så fina tavlor du gjort med PaintWorks, och det måste vara så roligt att göra dem.

    Här blåser det också en del och regnar ikväll, men hoppas att solen kommer fram igen och det blir fler fina dagar som det var innan.
    Ha det så gott.
    Kramar

  20. Svara

    Paula

    4 september 2009

    Underbara vargar på dina tavlor!
    Så länge det finns vilja så finns det sätt att komma ut. Med eller utan hundar. Den dagen den sorgen och säkert kommer du att hitta tekniska lösningar, om det behövs.

  21. Svara

    Monica

    4 september 2009

    Så fina tavlorna blev och du fortsätter med djurmotiv ser jag.

    Hur har veckan gått för dej med värk i kroppen och hundpromenader?

    Blåst bort har jag inte gjort … än. Men i går kväll och i dag trodde jag baske mig att balkonegn skulle dra iväg – fy vilket väder!!

  22. Svara

    Bia

    5 september 2009

    Kollade måleri- och tapetarbete hos dottern din, nu ser jag att ni är släkt, för det målas hemma hos dig också!
    ja tänk att man är i den åldern att man funderar på hur det ska bli med
    promenader och så. Jag räknar kallt med att jag blir 70. Medelåldern i min ursprungsfamilj är 58 år… Vår nya lägenhet trivs vi så himla bra i, men inte kommer vi ha råd att bo här när jag går i pension, och det är inte ens fem år dit…
    Om inte den unga maken får ett rejält lönelyft förstås… 🙂

    Önskar dig en trivsam fortsättning på helgen, med många, långa promenader och en värkfri kropp!
    Kram/Bia

LÄMNA GÄRNA EN KOMMENTAR

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kategorier
Statistik
  • 119
  • 192
  • 1 684 228
  • 5 268
  • 68 108
Sök här