En tung dag

Igår nåddes jag av ett sorgebud.
En nätvän som jag haft kontakt med i över tio års tid hade somnat in.

Hon hade ett par dagar tidigare drabbats av en stroke och utgången blev den sämsta möjliga.

Varför jag tar upp detta här i bloggen är för att jag vill berätta hur mycket även en kontakt som bara sker här på nätet kan betyda.
Det började med att denna trevliga kvinna började följa min blogg och skriva kommentarer.

Tyvärr bloggade hon inte själv, så vår kontakt blev lite haltande. Hon lärde känna mig bättre än jag lärde känna henne.

Men så småningom började vi skriva mejl istället och vi blev även vänner på facebook.

Där fick jag se foton på hennes familj, maken, döttrarna och barnbarnen.
Vi förstod varandra, peppade varandra när vi stötte på motgångar, sjukdom och andra ledsamheter. Ibland gick det flera veckor utan att vi hörde av oss till varandra, ibland hade vi tätare kontakt.

Det var hennes make som skickade meddelande till mig och berättade om det tragiska som hänt. Han skrev att vår vänskap betytt mycket för henne.

Jag blir så oerhört sorgsen, det har varit en tung dag.

Många har svårt att förstår att kontakter man knyter på nätet också kan betyda mycket, och trots att man kanske aldrig möts i verkligheten så finns man där för varandra. Det är en trygghet och en rikedom och jag är så lyckligt lottad att jag har fått flera vänner via nätet.

Livet är skört, ibland på tok för kort, och jag är bara så tacksam över alla mina fina vänner, både de som jag träffar och dem jag umgås med via bildskärmen.
Tack för att ni finns

2

19 Comments:

  1. Så fantastisk fina bilder till din text! Gott att få uppleva sån vänskap. Beklagar din sorg, du har minnen att vårda till minnet av henne och den vänskap ni hade vill bära dig igenom. Sorgen är tung, den kan en inte gå ifrån utan bara igenom.
    När du skriver om vänskap på nätet tänker jag på tidigare tiders brevvänner som kanske inte heller möttes i verkligheten. Ingen skillnad så tänker jag.
    Goda tankar och tröstekram om du vill ha.

  2. Ja visst lär man känna varandra via nätet också, tycker jag känner dej lika bra som vänner jag umgås med, tack vare dina fina bloggtexter.
    Min barndomsvän i Finland skrev också om sorg, hon har också förlorat en av sina nära vänner, så tungt att bära..

  3. Klart att det är tungt, en vän är ju en vän. Nätvän eller inte- har man hittat en tvillingsjäl så har man. Tänker på dig. Varmaste kramar från Skogsliden

  4. Dina finstämda vackra bilder tangerar dina vackra ord och din sorg du känner så bra. Givetvis kan man få vänner via Internet, på många olika sätt. Med vissa känner man det som att man har känt varandra hela livet, med andra får man helt enkelt inte ihop det annat än att man finns i t.ex ett tema tillsammans som man följer,
    Jag har fått många bloggvänner som har blivit lite mera än “bara” bloggvänner, tycker inte om det ordet egentligen, men man lär känna varandra både på djupet och ytan via det skrivna. Och som du säger, man träffas på annat sätt också, via mejl, via messenger, i verkligheten ibland.
    Jag förstår väl att du känner att det är tungt när en god vän har lämnat den här världen. Varma kramar till dig Paula! <3

  5. Beklagar din sorg Paula. Det är som du skriver. Man kan få och bli goda vänner, MYCKET goda vänner på näetet. Några träffar man kanske aldrig och andra får man möta flera gånger. Vi har mötts en gång. Att man kan få vänner via blogg och nu under senare tid även FB är sant. Man klickar med några, andra funkar det inte alls med.
    Ta hand om din sorg. Vårda era minnen och må väl Kram vännen <3

  6. Ljuvliga bilder som förmedlar din sorg. Mina bloggvänner håller mej uppe när det känns svårt och lille Minton
    Kramar från oss.

  7. Så sorgligt.
    Du beskriver det hela med så fantastiskt vackra höstbilder.
    Ja, livet är skört, det gäller att ta vara på det medan man finns med.
    Kram

  8. Mirjam Elisabet Halvarsson

    Så outsägligt sorgligt, Paula….och det är precis så som du skriver, att vara vänner betyder inte att man måste vara nära varandra fysiskt, det finns så många andra premisser för att kallas vän. Jag tror att du betyder mycket för många av oss, så känn dig stolt som har gjort så fina intryck hos din vän och oss andra. Kram på’re

  9. Så sorgligt! Jag förstår att det varit en riktigt tung dag. Och vänner är vänner även om man fysiskt inte träffats och vänskap finns ju ändå. Livet är så skört. Man vet vad man har idag men inget om morgondagen.
    Dina finstämda bilder tillsammans med din text förmedlar så bra din känsla av tomhet.
    Du är själv en så fin vän och ger så mycket glädje.
    Många tankar och kramar

  10. Förstår att det känns sorgligt, nätvän eller IRL-vän spelar ju ingen roll.
    Fint ändå att du fick meddelande om vad som hänt.

    Fint också med din text och vackra höstbilder.
    Jag bloggar ju bara en gång per år numera…
    men hoppas få tillbaka lusten och orken att lägga ut nya bilder.

    Varm höstkram!
    Bia

  11. Jag beklagar sorgen och kommer att tänka extra på dig framöver. För även om jag inte skriver så ofta hos dig, så läser jag ganska regelbundet och hänger med litet i utkanten av din vänkrets. Att förlora nära vänner gör ont, men som flera skrivit, du får vårda era fina minnen.

  12. Förstå att det är tungt. Vänner på nätet kan man ju ibland komma väldigt nära även om man aldrig träffas. För de som av olika anledningar har svårt att ta sig ut och träffa folk kan det vara där man har sina vänner och det är verkligen inget att rynka på näsan åt. Som vanligt mycket vackra bilder hos dig. stor kram från en dunderförkyld Kersti.

  13. Jag förstår fullt ut hur du känner…Jag beklagar din sorg…
    Dina bilder är som vanligt helt fantastiska .
    Jag är ingen flitig FB are men jag försöker läsa din fina blogg ofta ofta…
    Kramaromdig

  14. Precis som flera andra skrivit här ovan tycker jag att du skrivit väldigt fint om din nätvän samtidigt som de fina höstbilderna förmedlar stämningen.Visst kan man lära känna en vän på nätet lika bra som en irl-vän! Jag får skicka dig en varm kram, och det kan man ju göra så här på nätet även om man är förkyld :)

  15. Kina Hellquist

    Så sorgligt att höra om din vän. Livet är så oförutsägbart och kan förändras, på gott och ont, på bara några dagar. Men även om vänner tas ifrån oss, så har vi alltid våra minnen kvar. Dem kan ingen ta ifrån oss, och det känner jag som en tröst. Tänker på dig! Kram!

  16. Det är inte alls underligt att du känner sorg efter din vän. Det är så tråkigt att höra om när det går så illa. Du skriver så fint och de väldigt vackra bilderna bidrar med en fin men vemodig stämning. Du och hennes familj har många fina minnen i bilderna som ni kan titta på om och om igen. Jag var nära att avsluta min mans fb-konto men upptäckte hur mycket glädje det ger mig att titta in där ibland och kanske blir det likadant för er som saknar henne.
    Stor kram ?

  17. Men så tragiskt… Beklagar sorgen. Vilket fint inlägg du gjort till minnet av din vän!
    Visst har man fått många vänner via bloggen, både irl och såna som man aldrig mött men som man “känner” och tycker mycket om. Som dig, Paula.
    Stor KRAM!

  18. Vad sorgligt. Ja, nog blir man goda vänner även via nätet. Inte blir sorgen mindre bara för att man är “bara” nätvänner. Många ensamma slipper känna sig så ensam då de har vänner via nätet.
    Jag har fem fb-vänner som inte finns med oss längre. Två av dem var nätvänner som jag aldrig träffat. Jag har alla kvar i min vänlista. Några har minnessidor, de andras sidor ligger där som om de fortfarande lever och deras “vägg” får nya inlägg då och då av släkt eller vänner. Jag tycker det är fint när deras sida finns kvar och går in och hälsar på ibland.
    Vad snällt av din väns man att han talade om vad som hänt. Annars kan det ta tid innan man får veta något.
    Du har skrivit så fint och lagt in så fina bilder så nog förstår jag att din vän betytt mycket för dig.
    Kram.

  19. Efter tio år som nätvänner – ja, det är sorgset, väldigt sorgset faktiskt. Förstår att du har haft en tung dag. Men vilket fint inlägg där bilderna harmoniserar så fint med din text.
    Tack för att du finns!

Kommentera