Färdigskördat!
Eftersom jag igår visade diverse skördemaskiner på skyltsöndagen så vill jag gärna visa förvandlingen av åkern också.
Det blir en hel del bilder, de är klickbara!
På hemväg får jag syn på en märklig växt vid vägkanten
Lägger in fotot i min växt-app och frågar vad det är, svaret jag får är hirs
Man kan ju undra hur hirsen hamnat vid rågveteåkern, men något svar lär jag inte få!
Nästa gång det händer något på åkern är dessvärre när den ska gödslas!
Det är väl inget jag direkt ser fram emot, minns stanken ifjol…
Det är lite skoj ändå, jag har hunnit bli närmare sjuttio innan jag fått möjlighet att följa bondens år.
Tacksamheten är stor…jag är rädd om våra bönder.
Rågvetet som odlas här går oavkortat till djurfoder, även lantbrukarna är hårt drabbade av de höga energipriserna som gör det dyrt att bruka jorden.
Men äta bör vi, annars dör vi, och jag vill gärna äta svenska produkter, så jag stödjer svenska jordbrukare så gott jag kan.
Till den som vill ger jag här Johan Ludwig Runebergs sedelärande dikt!
Högt bland Saarijärvis moar bodde
bonden Paavo på ett frostigt hemman,
skötande dess jord med trägna armar;
men av Herren väntade han växten.
Och han bodde där med barn och maka,
åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
grävde diken, plöjde opp och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
och med den flöt hälften bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
och av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slet sitt hår och sade:
»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
tagom staven! Gud har oss förskjutit;
svårt är tigga, men att svälta värre.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
jag skall gräva dubbelt flera diken,
men av Herren vill jag vänta växten.»
Hustrun lade hälften bark i brödet,
gubben grävde dubbelt flera diken,
sålde fåren, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slog sitt bröst och sade:
»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit!
Svår är döden, men att leva värre.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till dubbelt bark i brödet,
jag vill gräva dubbelt större diken,
men av Herren vill jag vänta växten.»
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
gubben grävde dubbelt större diken,
sålde korna, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs intet ned av axen;
hösten kom, och kölden, långt från åkern,
lät den stå i guld och vänta skördarn.
Då föll Paavo på sitt knä och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»
Och hans maka föll på knä och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»
Men med glädje sade hon till gubben:
»Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran!
Nu är tid att leva glada dagar,
nu är tid att kasta barken undan
och att baka bröd av råg allena.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas,
som en nödställd nästa ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
ty förfrusen står vår grannes åker!»
Uppdatering angående bloggen
Jag har under ett par dagar fått signaler från bloggvänner att det inte fungerar att kommentera i bloggen.
Ibland går det och ibland inte. Otroligt frustrerande, förstås!
Jag har varit i kontakt med mitt webbhotell som faktiskt inte har någon lösning, man tror att det ligger en bug och stör och att denna bug kommer att försvinna nästa gång bloggen uppgraderas. Detta görs automatiskt med jämna mellanrum men det hjälper inte ett jota just nu.
Försöker hitta lösningar, hav tålamod kära vänner! Utan kommunikation med er är det meningslöst att blogga…
Återkommer i ärendet…
Anna-Lena
Hu vilken lång dikt! Men däkert sedelärande. Bönderna är viktiga och guld värda. Ett arbete som borde uppskattas mer, för vad gjorde vi utan matproducenterna?
Här hade det blivit sallad, morötter och gula tomater! Just nu!
Ha det gott!
Synnøve Irene Kjerstad
Runebergs dikt är fin den. Här har inte inhöstingen startat ännu. Men det dröjer nog inte så länge innan det är dags. Fina bilder igen. Hirsen var spännande. Ta hem den, torka den och ge till fåglarna i vinter.
Ha en skön kväll vidare nu. kram.
Paula
Jag har tappat bort den enda hirsplantan….men ser jag ler ska jag följa ditt råd! Kram
LillaSyster
Jo, det stinker bra på landsbygdspromenaderna nu. Hirsen kanske har kommit dit med hjälp av vinden…..
Anna-Lena
Så roligt att få se bilder på bondens arbete på ängarna. Tack! Och Runebergs dikt på det. Den griper tag i hjärtat, faktiskt.
Minton
Vackra bilder på fälten och bonden är guld värd. Den lukten visar att man bor på landet.
Kramar från oss
Äventyret framtiden
Jag gissar att buketthirsen har kommit med utsädet av rågvetet. De stora kvarnarna har så många olika sorter så det är rätt vanligt att det händer att man får något annat med i ”påsen”. I solrosfrösäckar för fåglar kan man också få hirs och hampa inblandat. Tack för ett ljuvligt inlägg om bonnalandet. Bonden Paavo känner jag väl till 🙂
T.om i dagens läge finns det människor som blandar bark i brödet för hälsans skull. Dock inte jag 🙂
Ha det gott- kram!
Paula
Tack, jag tror det stämmer, hirsen har nog hamnat där av misstag. Men det gör inget…
bark i brödet kanske smakar bra, jag skulle vilja testa mjölmask i brödet som man bakar i Finland. Tror stenhårt på att vi kommer att behöva insekter för vår överlevnad…
Ditte
Vad roligt att följa bondens år som du nu har haft möjlighet att göra- Jättefina bilder!
Jag är uppvuxen på landet och känner igen mycket och mycket är liknande idag som det var på 50-talet. Dock nu nyare maskiner.
Förstår att du ogillar gödslingen men den ingår ju.
Dikten känner jag väl igen och tror att jag nog kunnat h’lften en gång utantill. Till vilken nytta vet jag inte. Men den var inte så tung att bära-
Tror inte jag haft problem att kommentera hos dig.
Kram!
BP
Som du förstår orkade jag inte läsa genom hela den sedelärande dikten. Det hade du troligen inte räknat med heller.
Däremot har jag njutit av dina fina bilder av skörden. Vet inte varför, men ”banorna” förde mina tankar till EM i friidrott, även om det var aningen vingliga på åkrarna där.
Precis som Ditte minns jag skördetiderna i byn jag föddes. Där fick alla hjälpa till, oavsett ålder. Roligt var det, men min mamma var inte så värst förtjust i alla halm som satt kvar i mina kläder…
PS. Jo då, har också problem med kommentera hos dig. Eländiga WP vill att jag logga ut alternativt ändra mina uppgifter… GRRRRRRR DS.
Susjos
Jag har inte svårt att kommentera hos dej, men bloggen kanske är uppdaterad nu?
Härliga foton på skördetiden hos dej!
Dikten var lång, jag läste hela!
Ha det fint!
Kram
Kicki
Fint att kunna följa bondens år, även om just gödningen är mindre trevlig för omgivningen.
Otroligt fin halm. Där får jag nostalgivibbar för hur det var att halma upp rejält i hästarnas boxar.
Kram
ibod11 - Ingrid
Vad trevligt att du har första parkett och kan följa med i alla som sker på åkern. Fina bilder och jag hoppas att bönderna är nöjda med skörden. Jag har problem med kommenterandet men om jag klickar på ”ändra” där det står att jag kommenterar med WP-kontot och sedan väljer W-symbolen så brukar det fungera.
Kram
Ninni
Jag som är uppväxt med bondeåret njuter av bilderna och minns både min uppväxt och åren då jag bodde i Järvsö och återigen fick följa bondeåret.