Fem en fredag # 39
Sagostund
–Vilken är din favoritsaga från när du var liten?
Jag blev trollbunden av den exotiska och annorlunda världen i Tusen och en natt
men jag älskade också berättelsen om Heidi som bodde med sin morfar i Alperna bland getter och får!
(Vem kunde då ana att jag själv skulle skaffa getter långt senare i mitt liv?)
–Vilken sagokaraktär passar bäst in på din personlighet?
Lilla My ur Mumintrollen
–Vilken sensmoral från en fabel gillar du?
Gilla och gilla…den här fabeln är i alla fall skrämmande verklig även idag!
Fabeln Vargen och lammet handlar om en varg som får tag i ett lamm och vill bevisa sin rätt att äta upp det.
“Du förolämpade mig i fjol” sade vargen. “Då var jag inte född” svarade lammet. “Du har tjuvbetat på mina marker” sade vargen. “Jag kan inte äta gräs ännu” svarade lammet. “Du har druckit ur min vattenkälla” sade vargen. “Jag är ett dilamm som bara dricker mjölk” svarade lammet. “Du står och säger emot hela tiden” sade vargen och åt upp lammet.
Fabelns sensmoral är att våldsverkare alltid finner argument utan hänsyn till sanningen!
Går att applicera på alldeles för mycket i vår nutida värld…
–Vilken film baserad på en saga är din favorit?
Jag minns inga filmatiseringar jag såg som barn! Men när min dotter var liten kom filmatiseringen av Neverending story som både hon och jag älskade!
Inte minst musiken!
–“Det var en gång…” – hur skulle du fortsätta sagan om dig?
Det var en gång en blyg men glad liten flicka med livlig fantasi som växte upp med sin mormor som också var hennes bästa vän…
min momi Jenny till höger på fotot, tanten till vänster är för mig okänd
Flera svar till fredagstemat hittar du hos Elisa som är en fena på att komma med kluriga härliga frågor!
ibod11 - Ingrid
En trevlig vandring genom sagornas värld och jag tror, utan att känna dig, att du har alldeles rätt i att du är en liten My 😀
Kram
Karin Eklund
Sens moral-sagan om vargen och lammet är grym men precis så där är det med verklighetens våldsverkare. Dessvärre. Det är rysanvärt.
Du är så fin på sista bilden! Bedårande!
Ha en fin helg Paula! <3
Mirjam Elisabet Halvarsson
Vilka fina svar du ger på frågorna….och ett skrämmande. Men som du skriver, så kan det appliceras på mycket/många nu för tiden! Det är väl DET som är så skrämmande… Kram på’re
Ditte
Intressant och roligt att läsa dina svar. Jag brukar ju funder aöver jur jag skulle ha svarat. Fabeln gäller än idag och är ju verkligen aktuell. Ont aktuell.
“Never ending story” minns jag också och såg den med mina döttrar. Har också haft boken i skolan som högläsning för mellanstadieelever och mycket uppskattat.
Sista bilden på dig och momi Jenny är så fin.
Kram
Ama de casa
Vilken härlig bild på dig och Momi! 🙂
Vilken sagofigur jag skulle jämföra mig med? Rödluvan, kanske. I alla fall med tanke på klädseln 😉
BP
Vilket minne du har! Helt otroligt! Riktigt roligt att läsa dina svar, och dit svar på frågan om sensmoral var enastående. Du är så klok Paula!
Bilden på dig och din momi Jenny är sååååå fin. Å vet du vad, du är dig faktiskt lik. Hade någon visat mig det fotot och och en tidigare profilbild som du hade på bloggen hade jag definitivt parat ihop er!
Susjos
Ja, verkligen bra minne har du! Jag fick fundera en stund innan jag mindes “Kattresan”, där katten åt så den sprack!
Filmerna jag minns är inte så svåra att komma ihåg: Pippi Långstrump, Saltkråkan och Barnen i Bullerbyn! Astrid Lindgren alltså ;-D
Fotot på dej och mormor är bedårande!
Anki
Kul att läsa dina svar – och vilket minne du har! Jag har funderat, men kommer inte på något svar till någon av frågorna!
Kram
? Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent ?
Många klassiker här, Heidi vet jag att den gick på tv när jag var liten. Tyckte mycket om dem. Neverending story var min favoritfilm som barn 😀
A ROOM OF MY OWN
det var en ryslig fabel! Heidi vet jag att jag också läste. väldigt fin bild!
Susie på Stjärnarve...
Jag brukar skoja och säga att det är tur att man glömt så mycket, men sagorna jag läste (jämt) hade jag glömt och blir därför glatt överraskad när nån påminner mig! Tusen och en natt var en stor favorit, så tack! 🙂
Jag hann inte bli vild och upprorisk i tonåren, om man inte tänker på att jag träffade min gubbe redan när jag var 15 – och han var 20 och mycket skötsam. Och sen har vi hållit ihop under alla år. 🙂 🙂
Däremot så har det här med tystlåtenheten, väluppfostran, blygheten totalt försvunnit ju äldre man blev. Numera, när man nått en aktningsvärd ålder, då gör man ju också precis som man vill…..ingen kan säga nåt! 🙂 🙂 🙂
KRAM/Susie