Fem-en-fredag # 8 Teambuilding

# 8 Teambuilding

Vilket var ditt första jobb?

1970 – 1975 . etiketti


(Hessu är ett smeknamn på banken jag jobbade på och maskoten var en hund..)

Jag började som sommarvikarie på bank i Helsingfors 1972 och fick erbjudande om att fortsätta min anställning när sommaren var slut,jag valde då, sjutton år gammal, att hoppa av gymnasiet!
En stor anledning till detta beslut var att jag var skoltrött, mamma var ensamstående och hade svårt att få ekonomin att gå ihop, och jag var otroligt sugen på att flytta hemifrån och slippa våra ständiga kontroverser… Jag har aldrig ångrat mitt beslut för jag fick så bra utbildning inom bankväsendet, ville man förkovra sig och plugga så fanns alla möjligheter!

Vad läser du just nu?


Bland annat denna..


..och denna

Har du någon gång träffat någon känd person?

Det är då inte mycket jag kan skryta med där, ett gäng gamla finska skådisar som gått ur tiden, samt

(klicka på namnet för länk till hans hemsida)

Esa-Pekka Salonen

kompositör och kapellmästare (numera utnämnd till Sir av Drottning Elizabeth II), som arbetat över hela världen. Jag träffade honom då jag jobbade på en finsk bank från 1986 och han tillhörde bankens referensgrupp. Hans karisma var helt otrolig, han tog plats i rummet utan att ha sagt ett ord! Blev i det närmaste knäsvag….

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

Som jag förut tjatat om, så önskar jag att jag hade en talang för att måla!

Vad var det första du köpte för egna pengar?

Om vi menar lön, inte månadspeng, så började jag omedelbart spara för att kunna köpa inredning till mitt egna hem när jag flyttade hemifrån.
Visst blev det hopplock från barndomshemmet och sambons barndomshem, men vi köpte säng, matbord och microvågsugn (mycket viktig i Finland redan på 70-talet!)

Jag var ganska bestämd av mig redan då och gick min egen väg…

Flera deltagare hittar du som vanligt hos Elisa

Dagens blomma:

Trevlig helg!

4

26 Comments:

  1. Inte fel att gå sin egna väg, modigt och bra att följa sitt hjärta och magkänsla!
    En orkidée liknande blomma =) Trevlig helg! Nu väntar det ju skidåkning hela helgen, så man får planera mat och promenader=)

  2. Jungfru Marie nycklar. Gillar verkligen orkidéer.

    Du gav dej hemifrån tidigt . Och vacker var du. Jag bodde hemmavid jag började lärarhögskolan då jag var 19. Åkte hem på helgerna. Bodde hemma första arbetsterminen. Sparade pengar så jag hade grejer till hemmet då jag flyttade ihop med mannen som jag fortfarande lever med.

    Banken tycks ge god utbildning. Hade en skolkamrat som jobbat på bank sedan han var 16 och var bankchef vid 30…

    Vill också kunna måla vackert! Kram!

    • Ja, banken tar eller tog väl hand om sin personal. Jag började vid 17 och var kamrer vid 30, trots avsaknad av ens gymnasiekompetens. Grattis till ditt långa förhållande. Jag har dessvärre haft mycket kärlek i mitt liv, men föremålen har varierat…
      Kram

  3. Konsten att skära i kroppar låter ruggig.

    • Ja den är ruggig, men autentisk och intressant, man gottar inte ner sig i grymheter utan ger mycket bra bakgrundsinformation.

  4. toppen med jobb där man kan förkovra sig, Esa-Pekka Salonen har dirigerat i Göteborg.

  5. Mirjam Halvarsson

    Vad kul att läsa dina svar och jag beundrar dig som gått din egna väg, det är starkt <3 Kram på're finaste Paula <3

  6. Du gick din egen väg och lyckades bra. Böckerna lät intressanta men hur klarar du att läsa 2 st. Vacker brudbukett till en vacker flicka.
    Nu skall vi gå ut på nattarundan.
    Kram Anki o Minton

    • Jag är en rastlös typ som numera tycker om att ha en bok i köket, en i sovrummet, en i vardagsrummet och en på toa! Den på toa brukar bli läst snabbast…
      Lyckats bra vet jag inte, motgångarna har nog varit lika stora som framgångarna. Men levt, ja det har jag gjort med besked. Dundrat på i 180
      Nospuss till Minton och kram till dig

  7. Alltid så spännande att läsa andras svar i “fem en fredag”. Boken “Konsten att skära i kroppar” lät verkligen annorlunda! Esa-Pekka Salonen känner jag ju igen, stilig man dessutom! Coolt att du träffat honom!
    Å måla, ja tänk om man kunde måla, min pappa målade både bra och mindre bra grejer, men hann brann för att måla och spela dragspel, tyvärr led han av psykisk ohälsa också…fast inget jag led av så länge jag bodde hemma.
    Mikrovågsugn redan på 70-talet, då visste jag nog inte ens vad det var för något!
    När jag träffade min man hade han fått en micro i födelsedagspresent av sin syster 1989, den hade vi i många år innan den gick sönder, dryga 20 år, så det var en bra micro! Idag skulle jag inte klara mej utan micro tror jag, haha!
    Vilket fint foto på dej som yngre, bröllopsbild?
    Kram och trevlig helg!

    • Din pappa låter som han var en konstnärssjäl, det var min också, han var trumpetist men också brandman och periodvis alkoholist.
      Jag minns hur jag undrade över att föregångslandet Sverige inte hade micron när jag flyttade hit. Jag var så van att använda den till att både värma mat, tina frysvaror och dylikt. Men då var det också diskussion om att microvågorna skulle vara farliga. Tror just den teorin har dött ut…för ingen har ju dött…
      Visst är det bröllopsfoto, det första i raden av fyra..
      Kramen

  8. Roligt och intressant att läsa dina svar och extra just för att du kombinerar bilder med svaren.
    Att gå sin egen väg tror jag på och känner igen mig där- “I did it my way” med Frank Sinatra passar in på mig.
    Bilden här på dig är så vacker.
    Kram!

  9. Trevligt att läsa lite livsberättelser. Jag blev 1970 tillfrågad, också 17 år gammal, om jag ville jobba på den lilla konsumbutiken i samhället där jag bodde. Det var ju klart att man sa ja och så blev den min lott inom KF i ca 20 år. Roligt arbete de första 15 åren. Vi var mycket personal och bra kamratanda. Sen började nedskärningarna och det var inte roligt. Jag sa upp mej till förmån för en som hade charkutb. vilket jag inte hade. Sen blev det annan karriär, den slutade som distriktssjuksköterska.
    Esa-Pekka är en fantastisk dirigent. Han har karisma som sagt.
    Det skulle vara fantastiskt att kunna måla. Det får bli i nästa liv.
    Så näpen du är på fotot. Och så Sankte Pärs Nycklar tror jag, en orkide’.
    Trevlig lördag önskas dej och alla tassarna.

    • Det är mycket som ska ske i nästa liv har jag märkt…ett liv räcker ju inte långt! Det var väl en intressant resa från livsmedel till livmedicus, eller nästan.—
      Ja tänk att även jag har sett så oskyldig ut, men så var jag ju bara 20…..sen försvann illusionerna en efter en…
      Ha en fin vecka, en vårlig sådan

  10. Så trevliga svar. Starkt att ta anställning som 17 åring. Det här med intjänade egna pengar har varit en viktig del i mitt liv. Esa-Pekka Salonen känner jag till. Man kommer ihåg att han är en stor dirigent och jag lyssnade mycket på Finsk tv i min förr just på söndagar. Violin eller fiol spelade jag som ung, så den klassiska biten sitter i min ryggrad. Så fint inlägg om dig :)

    • Så kul att höra att du spelar fiol, Känner inge som gör det, Annan menar jag. Klassiskt är inget jag idag lyssnar på, men det fanns med i tidigare livet.

  11. Jag uttryckte mig nog lite fel när jag skrev att jag inte gillade att jobba på apotek – jag älskade det faktiskt. Men…det var några överhögheter som jag hade svårt för. Ägaren (det var privatägt på den tiden) var aldrig där, så honom hade jag inga problem med men sen var det några chefer som var otroligt konstiga.
    Vi var väl runt 30 kvinnor och så 2-3 gubbar, vilket kanske förklarar lite. Kom det en ny elev direkt från skolan som var av manligt kön så blev det hej och du direkt, däremot så var det ni och fru eller fröken till dom som jobbat där i 30 år!? Det var hemskt…..
    KRAM/Susie

    • Usch ja, det du beskriver känner jag så väl igen från min egen bransch, bankvärlden. Vi kvinnor satt i kassan och chefen var en man. Nästan alltid …Så tråkigt. Jag var väldigt framåt och tuff under första åren i Sverige, var till och med o pratade med vd:n för Nordea om hur jag på personalkurser peppade alla för att man kunde gå hur långt som helst om man hade kunskapen och viljan,,fast verkligheten visade på att det var killarna som plockade hem alla befordringar…Det mötet resulterade i en kamrerstitel för mig…man måste ta för sig, annars är man körd, o det tycker jag är dåligt…
      Förstår att du har dåliga minnen från ett annars trevligt jobb…
      Kramen

  12. Det första jag köpte för egna intjänade pengar var godis. Löningen jag hade fått för att blåsa ballonger på påsken och spela teater i skyltfönstret på Domus på Skyltsöndagen var i form av presentkort på – just det – Domus :-)

    Vilken fin bild på dig!

  13. Vilken intressant uppväxt och livshistoria! Jag gillar folk som går sin egen väg och på magkänslan, för det brukar vara rätt.
    Vacker brud med fin bukett.
    Esa-Pekka är ju känd, snygg man också.
    Kram, Gerd

  14. Det är roligt att läsa vad ens bloggkompisar gjorde, när och hur. Du visste redan då exakt vad du ville åsså satsade du på det. Eloge!
    Såg förresten att du också gjorde ett ord av team och building. Hahaha:-)
    Esa-Pekka har jag inte helt otippat aldrig hört talas om, men herreguuuu vilken snygging. Ögongodis som heter duga:-)

  15. Jag visste att du har jobbat många år i bankvärlden men det var kul att nu få veta hur du hamnade där. Jag konstaterade också, när jag fick min aspirantutbildning på en bank, att det var väldigt mycket matnyttigt som ingick. Esa-Pekka har jag bara sett på tv någon gång men jag förstår att han hade en stor personlighet.
    Superfin bild på en ung Paula.
    Kram

  16. Esa-Pekka Salonen är stor! Fin bild på dig.

  17. Intressant att läsa dina svar och om ditt liv. Härligt med personer som går sin egen väg. Bra bilder som vanligt, inte minst den på dig. Och gillar den på hundarna.

    • Härlig hundbild – verkligen teambuilding. Jag jobbade också på bank ett tag i 20-årsåldern. Men slutade eftersom jag inte begrep så mycket när jag fick jobb på rembursavdelningen på Skandinaviska banken som någon sorts kanslist. Fortfarande vet jag inte vad remburs är för något. Jag fick bara skriva ut brev som cheferna kom med.
      Esa-Pekka är magnifik – både som man och dirigent.
      Ha det gott önskar
      Ingrid

  18. Pingback: Fem en fredag v. 9: Val - elisamatilda.se

Kommentera