Gullungar!
Tack gullungar för att ni ställde upp igår!!
-Hasse ringer på kvällen,
-bilen har lagt av….för femtielfte gången, nu står han mitt på landsvägen på väg från en kund till nästa…
-Hasse ringer upp den kund han ska besöka, denna snälla människa sätter sig i bilen och hämtar och bogserar bilskrället in till stan!
-Hur ska han nu ta sig hem? Sista bussen gick klockan kvart över fyra…
-Ringer en väninna som kanske är ute och åker, men får inget svar
-Chattar med dottern som frågar hur dagen varit…
-Haha, säger jag, den är inte slut än! På långa vägar!
-Dotter och svärson bäddar ner liten Paulina i baksätet, sätter sig i bilen och åker från Falun till Ludvika, hämtar upp Hasse och kör vidare de sex milen hem till oss!
Hoppas ni kom hem ordentligt!!
Och tusen tack!!
Ja det verkar ju inte finnas något slut på denna negativa trend vi hamnat i! Inte en endaste dag utan nya bekymmer!
Snart är väl detta vad som återstår av skrotbilen?
Haha, nä nu är det nog dags att samla in vartenda korvöre och byta bil!
Idag har Hasse ringt till verkstan där bilen står parkerad, bett på sina bara knän för att få dem att kika på bilen idag, och nu väntar en bussresa på en och en halv timme in till stan.
I bästa fall kan han köra bilen hem, i värsta fall blir den stående…
Min magkatarr blomstrar, det spelar ingen roll hur mycket medicin jag knaprar i mig, och det är ju inte så svårt att förstå..
Vaknar på mornarna, känner med fötterna efter Larissas mjuka päls, sen minns jag, och klumpen sätter sig som en knytnäve i magen…
Dagarna går skapligt, jag försöker ta långa promenader med Loppan, det lugnar både henne och mig att strosa i skogen
Igår kväll var hon väldigt rastlös, vankade fram och tillbaka mellan ytterdörren och vardagsrummet. Jag gick ut med henne en gång i timmen men hon bara traskade runt på tomten, nosade, stannade upp, tittade och lyssnade…
Hon blev så glad när ungarna kom, hoppade upp mellan dem i soffan och ville bli klappad. Hon som är en ganska blyg och tillbakadragen fröken!
Nu hoppas jag innerligt att både vi här i pörtet och alla ni ute i cybern ska få en avkopplande och bekymmersfri helg!
Dessa “hittade” jag under gårdagens promenad, någon måste vara kall om fossingarna!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
saija
Det var så lite så! Klart vi ställer upp om vi kan!
Hoppas nu att ni iaf får hem bilskrället… bättre att den står hemma på gårn än i Ludvika…
Älskar er!
Puss!
jette
ojojoj.. det kommer visst i en svärm hos er, eländet!
Hoppas det lugnar ner sig och att helgen blir fin och mysig!
Jenny Nodén
Det sägs ju att en olycka kommer sällan ensam.
Håller tummarna att det blir bättre, men det blir det nog.
Eva
Det kallar jag också för GULLUNGAR 🙂
…tänker på dej Paula…tror jag kan förstå din känsla i kokongen…bra att du får vila…när magkatarren blomstrar och allt…och att du kanske kan strosa runt lite i skogen, även om det är marker fyllda av minnen nu också…
Jag följde min vän Newton på samma resa för några år sen…jag saknar honom mycket stundtals än…men vi hade ju turen att möta Frida strax efteråt, och dom två är så lika…
När jag läser ditt inlägg idag, så hör jag ändå vissa av dina gamla humorstänk avteckna sej…och det gör mej glad.
Kramas om dej i saknaden efter din pälskling, och hoppas att du får en vilsam helg ändå…
Ingegerd
Jag blev jätteglad att Du orkar skriva lite ändå, och att Loppan och Du går ut i naturen tillsammans. Oj, va jobbigt med bilskrället också! Nu får det vara nog på era bekymmer!!!!!!!!! Hoppas
Ingegerd
Bia
Go´kväll i Pörtet!
Vilka rara “ungar” som kommer farandes och ställer upp! Stackars Loppan blir väl rastlös och har svårt att fatta var den fyrbenta kompisen är.
Hoppas allt rättar till sig nu för er!
Kram/Bia
Catja
När det mesta är skit kan det bara bli bättre brukar man väl säga. Så det hoppas vi på nu. Inte konstigt att Loppan går och söker sin vän och saknar. Hunden är ganska lik människan och saknar och sörjer också massor. Det är precis som det ska vara. Det blir snart bättre även om det hörs lite enkelt just nu.
……
Stövlarna var ju läckra. Jag hittade också skor ute en gång som såg ut som det var en männsika som dykt ner i jorden, bara skosulorna tittade upp. 🙂 Din humor den kikar i varje fall fram mellan raderna! 😉
KRam och ha en rikigt bra helg! I kväll sitter vi väl alla framför tv’n och kikar på Mellon, gör vi inte?!
Heja Sverige eller Finland!
*hjärta*
/Catja
Nilla
Så eländigt. Har man bekymmer så får man som extra bonus också, antingen magkatarr eller ryggskott 😉 Hoppas verkligen att det ordnar sig med bilen.
Bra att du tar långa promenader med Loppan. Hon sörjer hon också. Och dessutom rensar det hjärnan och gör gott för själen. När min älskade gamla Lufsen slutat sina dagar så gick Mimmi (hans dotter) och jag långa promenader, långt in i skogen. Och där grät jag ut min sorg. I början högt och ljudligt men allteftersom dagarna gick, mindre och lugnare. Och till sist upptäckte jag en dag att vi plötsligt hade det glatt och trevligt i skogen, bara Mimmi och jag. Men allt har sin tid. Låt det komma som det kommer.
Tänker på er i Pörtet och *Kramar om*
EVA
Visst är det hemskt då bilar krånglar…de SKA bara gå och gå ! Både makens jobbarbil pajade och miMondeo måste bytas avgasrör på…så nu är maken till stan för att hämta det…
Hoppas ni får en lugn och skön helg i pörtet !
JÄTTEKRAMAR EVA
"Ninni"
Nu har jag läst baklänges i din blogg. Tog en paus på några timmar och var ute och körde traktor. 🙂 Kul att kunna göra lite nytta ibland om det så är bara att köra traktorn några meter, stanna, köra några meter igen, stanna och hålla på så… Christer har kollat stängsel idag så jag har kört stolpar och spett. 🙂
Nu ska jag sola lite lite grann men sen blir det skugga och boken innan jag ska hämta C vid en åker nån halvmil härifrån.
Kram.