Halvtid..
Igår var det tre veckor sedan jag ramlade och gjorde illa armbågen och det var dags för ett besök på ortopeden i Falun.
En otroligt snäll exmake tog sig omaket att skjutsa mej fram och tillbaka.
Fick träffa samma läkare igen, tredje gången nu 🙂 och det känns verkligen bra.
Trots att läkarna från början pratat om totalt sex veckors läkningstid så hoppades jag förstås ändå lite på att det kanske kunde forceras lite… 😉
Men si det gick ju inte för sig…nu skulle vinkeln ändras lite på ortosen och sedan skulle jag ha den i tre veckor till, basta!
“Men kan jag börja belasta armen och använda den en aning, så länge det inte gör ont?” frågade jag ganska hoppfull och blev genast mött av läkarens ytterst stränga “nej, det får du inte, möjligen kan du få lyfta en kaffekopp men absolut inte mer!”
Det kändes faktiskt som ett rejält bakslag, jag hade tänkt mig kunna börja använda kniven med höger hand, jag har ju ingen styrka i vänster för att kunna skära grönsaker till exempel.
Men nu är det bara att lyda doktorns order 😡 och se glad ut..
Jag kan nu sträcka ut armen lite mer men inte så mycket att jag når munnen med en sked, retfullt nog
Så jag får fortsätta sulla ner mig vid matbordet i tre veckor till..
En positiv sak dock, jag får skriva på datorn med alla fingrar, det påverkar inte armbågen :thumbsup:
I morse vaknade jag till ett rent underbart ljud, regn som trummade mot fönstret och luften kändes sval och lätt att andas! Vilken lycka, då svullnar inte armen så mycket heller..
Jag fick fundera en stund hur jag skulle få på mig några kläder lämpliga för regnväder, men det löste sig när jag hittade en gammal regncape.
Blinka klagar över matte som inte köpt henne ett eget paraply…
På eftermiddagen avtog regnet och jag beslöt att det var dags för en byrunda för att besöka biblioteket där jag hade flera böcker att hämta.
Bara ett par veckor innan jag bröt armen köpte jag denna väska på loppis, ett mellanting mellan axelremsväska och ryggsäck. Och gissa om den var händig :thumbsup: Fyllde den med böcker och slängde den över vänster axel och hade händerna fria, ena till att hålla kopplet och andra till att….just det, bara vila i ortosen.
Det måste ha varit någon mening med det inköpet… 😀
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Mia
Jaha, så gick det med det….man ska inte ha så stora förhoppningar, för naturligtvis vet läkarna vad som gäller även om man själv vill mer 😉
Jag är sååååå avis på regnet, vi torkar ju bort här uppe!!!! Är så himla less på detta, för jag vill inte ens gå ut…månne jag är den enda människan med semester som klagar på vädret????? 😥
Ha det nu så gott och tänk att för var dag som går, så kommer dagen närmare när du blir fri ditt gissel!
Kram på dig :love: :love:
åsa
Du är en riktig “kulla” du som använder ordet *sulla*, ett ord som jag lärt tvillingarna 😉
Förstår att du tycker det känns som ett bakslag, men de vet nog vad de sysslar med på ortopeden, fast ibland kan man ju undra förstås…
Ja, då tänker ju jag på de tre slangbitar som de glömt kvar i mitt ben och som orsakade min “sjukhussjuka”…men, nu är jag ju bra!
Skönt att vädret blivit mer normalt och lagom, ja, som det ska vara, skitjobbigt har det varit med värmen och jag har tänkt mycket på dig och din arm.
Vilken tur att det fortfarande finns bibliotek på hemorten!
Trodde att alla var nerlagda, men du som läser så mycket, du höjer väl all statistik 😉
Ha dé!/Kram
britten
Å tycker så synd om dig…men vilken tur i oturen att du iallafall fall gillar att läsa…????????????
Saija
Eller så kan det ha varit din dotter som tjatat på dig om att skaffa en ryggsäck!? :grr: :love:
Ragnvi
En dag i taget Paula…en dag i taget….Nöden är uppfinningarnas moder….Jag skulle nog ha blivit tokig!
Hur som haver; snart är hösten här och du blir ny o fin i armbågen!
Styrkekramar!
Ragnvi
Malin
Jag förstår att det är frustrerande, men lyd nu doktorns råd så läks armbågen på bästa sätt!
Bra att exgubben kan ställa upp och göra allt lite enklare för dig ibland.
Gläds också för din skull att ni fått det lite svalare nu. Det verkar bli svalar här också nu till helgen el åtminstone under nästa vecka.
Men som sagt jag trivs ju i värmen.
Kram
Gunnel
Skönt ändå att det blir lite bättre dag för dag. Du får ha sån mat som du kan äta med fingrarna tills du är helt återställd. Det där hundparaplyet ser ju ut som när man varit ute i storm med ett vanligt paraply. Kan man själv fixa till det tro? Kram
"LillaSyster"
Ja det var ju ett lyckat inköp! Bara att lyda farbror doktorn! Ingen Elvis, det känns inte bra imorgon är det en vecka. Jag tittar i vägkanten varje dag, undra om en rovfågel varit framme. Såg två som cirklade nere över åkern och skogen. Ingen telefon och uppkoppling har jag hellre. Så det blir nog tyst några dagar. Du får kämpa på med maten. Kram kram
Agneta
Du gjorden den där vurpan med pinnen ordentligt i alla fall. Det gjorde inte jag när jag föll, jag har liksom hamnat mellan allting, och alla har semester. Jag är röntgad, för 3 veckor sen, men ingen doktor har haft tid att titta på resultatet men jag fick en sköterska att läsa och nåt galet är det i min axel. Och jag får ont av att skriva på datorn, det är ju ett elände. Hänga tvätt går inte så bra, att ställa in matvaror går inte så bra heller. Och ont gör det. Vad är det med oss damer egentligen. Men vi ska nog bli bra, både du och jag, ska du se!
Är du säker på att du gift och förlovat dig klart, man kan faktiskt göra det till en artform! Det är ju i alla fall inte lika hela tiden, jag sa just till mannen min igår, att det här blev ju enformigt, samma vi i så många år…..skojar! Men det är väl tur att man kan ändra på det när det inte funkar.
Luktar det nåt från branden hos dig!
Oh, så mycket god läsning! Jag som brukar ta mig igenom böcker rätt fort, fast inte lika effektivt som du, håller fortfarande på med den som jag började på i mars. Men nu närmar jag mig slutet, fast jag har fortfarande inte riktigt klart för mig vad den handlar om. Strangers Child heter den…..
Agneta kram
Christina
Jag lider verkligen med dig.Jag kommer ihåg hur lycklig jag var när jag fick av mitt gips.Här skulle det skalas potatis,göras smycken och gud vet allt.Vad paff jag blev när jag knappt kunde använda högerhanden för den var helt stel och alla muskler försvagade.Så det blev ett par veckors rehab med handen och träna upp styrkan igen.Nu vet jag inte hur det fungerar med en arm som varit ingipsad,men ha det lite i bakhuvudet bara.Fast det har du säkert redan 😉
Men jag blev en hejjare på att använda vänsterhanden kan jag tala om.
Ha en bra helg!
Raija
Det ser roligt ut med paraplyerna till hundarna, men praktiskt. Vi har regnjackor till våra hundar, när det regnar rejält.
Vilken bra ryggsäck du hittade och praktisk nu när du bara har en arm att använda.