Hund på rymmen!
Efter en halvskaplig natt i husvagnsbingen vaknar vi till en ganska kylslagen mulen fredag.
Jyckarna får kuta runt och aktivera sig själv medan vi tar långfika…
Sen bestämmer vi oss för en liten biltur i närområdet.
Med kartan i hand sitter “stigfinnaren” och bestämmer vilket väderstreck som kosan ska styras mot.
Epitetet “stigfinnare” fick jag i början av åttitalet av min dåvarande sambo.
Vi tältade på våra semestrar, ja, du läste rätt, tältade, och det var jag som satte resrutterna som ibland tog oss till snirkliga kostigar och ibland rätt ut i skogen tills vägen abrupt bara tog slut!
Nåväl, vi åker en stund och en liten avfartsväg uppenbarar sig till höger. Ingen skylt avslöjar vart den smala vägen kan leda.
Så vi hoppar ur bilen och traskar iväg
och finner detta!
Lyckliga hundar utforskar ett nytt revir
Det finns flera små grillplatser vid stranden
och vi bestämmer snabbt att nästa natt ska vi nog tillbringa just här!
alltså åker vi och hämtar Pärlan och jag går en upptäcktsfärd medan Hasse tar fram vattupasset och kollar så vagnen står plant.
självklart börjar det regna när vi ska grilla korv till lunch, men skuren går över och kvällen
tillbringas på dessa två stolar!
Inte helt fel!
Efter en natt med dåligt med sömn inser vi att våra kroppar tycker att två nätter i husvagnen räcker…
Efter frukosten går vi ut i skogen för en rejäl promenad innan hemfärd.
Loppan och Blinka försvinner in bland blåbärsriset, och plötsligt är bägge som bortblåsta!
Först är vi säkra på att de snart dyker upp, men efter en stunds ropande och visslande går vi tillbaka till husvagnen. Där hittar vi Loppan men ingen Blinka.
Nu blir vi riktigt oroliga, en liten papillon i stora skogen alldeles ensam, nej fy!
Hasse tar bilen och åker omkring och letar medan jag går tillbaka till stigen där hon försvann.
En timme senare dyker hon upp, rufsig och med halva skogen i pälsen men överlycklig!
Och lika lyckliga är vi, vilken pärs!
Det var nästan så Blinka doppade sig i sjön, men bara nästan!
Nu tar äventyret ut sin rätt, och Blinka tvärsomnar!
Mitt i kalabaliken har jag också hittat mitt livs första toppmurklor!
Dom blev en gudagod stuvning till söndagens ankbröst. Vill hitta fler!
och hit kommer vi tillbaka!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
BrittMarie
Vilka fantastiska ställen ni hittar. Flera stigfinnare har ni tydligen i familjen. Tur att Blinka kom tillrätta till slut, men jag förstår ni var oroliga. Hon hade nog haft kul på sin tur.
Kram och ha det bra
leila
Vilka härliga bilder och jätteskönt er lilla hund kom tillbaka. jag vet hur ont i magen man har när sånt händer. Jaha, är det så där murklor ser ut? hm……… jag törs bara plocka kantareller. kram kram
åsa
Åhhh…så vackert!
Du är verkligen en riktig stigfinnare!
Känslan när en hund bara försvinner i stora skogen, den känner jag igen..
Byrackan, han kunde ju försvinna som en “avlöning” om han såg tex. ett rådjur för att sen (behaga) komma tillbaka efter nå´n timma med tungan hängande som en slips…
Många tankar hinner snurra i huvudet innan de kommer…
Ha dé!/Kram
Snigel
Så mysigt ni verkar ha haft det under minisemestern! Visst är det liiite bekvämare med husvagn än med tält? 😉
Jag rös när jag läste hur Blinka bara försvann, men det var klart hon kom tillbaka oskadd. *pustar ut* Inte undra på att hon var så trött att hon bara slocknade – en riktig favoritbild du fått till där!
Ha en fortsatt trevlig sommar med många fler utflykter!
Doris/doje
UFF, kan tro att det var nervöst innan den lilla vännen kom tebaks !!
Sov gott hemma!
Kramar, Doris
Caroline
Oj, vad kul att hitta nya platser att övernatta på så där!
Den sjön var ju för mysig, och jag förstår om jyckarna hade kul i skogen där, eftersom de smet iväg! Tur att de dök upp igen!
/Caroline
Famos/Menageriet
ÅHH, vad hemskt! 😥
Inte Dina bilder såklart, för dom är ju helt underbara, som vanligt.
Men lilla Blinka i stora skogen alldeles ensam! Den känslan är inget man önskar någon annan, vill jag lova.
Den där berömda flockkänslan som hundar antas ha är lika med noll när dom kommer för sig själva. För precis som Du skriver, så om 2 eller flera sticker till skogs, så inte 17 håller dom ihop sen, det finns det ju flera bevis på.
Och vilken glädje när hon kom tillbaka! Det kan jag också förstå.
Ankbröst och murklor. Ja, jag säger då det! Smaskens! :yum:
Krama nu om rymlingarna från mig och ha det så gott!
Synne
Vilket äventyr för en liten Blinka…
Undrar vart hon varit hehe…
Vackra bilder som gör att jag känner mig delaktig i eran tur. Det är så det ska vara.
Hur är det med kroppen idag då?
Ömmar den? Det går över 😀
Den lille grå valpen ja….
Han är inte våran då. Det är hyresvärdens precis siom Erri. Men hon bor snart här nere hos oss….
Ligger på golvet här och sover och drömmer….
Valpen igen ja….
Han är 10 veckor. Rasen är som Erri, Norsk grå elghund.
Han heter Mats hehe…
En liten charmör med vassa tänder…
Ha nu en bra tisdag där i pörtet.
Klems från nabokärringa.
catja
Åh jisses Amanda, jag förstår precis hur du kände det när lillsnuppan försvann. Been there done that!
Anders och jag tältade mkt förr. När man orkade ligga på håd mark, frysa och ha myggorna surrandes runt skallen och ändå tycka att bara vi fick vara tillsammans så stod man ut med allt. 😀 Det var då det! Fast jag älskar honom minst lika mycket fortfarande förstås! Vi har också gjort som ni. En gång från Norge på väg in i Värmland såg vi en liten väg och vi anade inte var den ledde. Vi visste bara att nu började det bli mörkt och vi borde finna en sovplats. Någon km in i skogen kom vi fram till en underbar glänta med träd som växt ihop som ett valv eller tak. Det fanns vatten, ungefär som du visar på bilderna. Tydligt syntes det att det var en plats för folk som kom förbi i kanot men inte en enda skylt fanns i sikte. Där slog vi upp vårt tält i rena paradiset. Har ofta undrat om det var möjligt att finna dit igen. Antagligen inte men det är ett fint minne.
kram
/catja
Kicki
Oj, vilken pärs att vänta in att Blinka skulle hitta tillbaka. Jag har en rymmare i Skorpan, hon kryper under staketet och är borta på två röda. Är hon inom hörhåll så kommer hon när jag ropar, men det har hänt att folk kommit med henne på vägen.
Även när jag är på baksidan där vi inte har inhägnat så måste jag ha ögon i både nacken och alla andra håll också, för hon är som blixten när hon knallar iväg, liten också så hon syns ju inte i höggräset på den oklippta allmänningen.
Vilka fantastiska bilder, jag blir alldeles salig av att titta på dem.
Jag skulle egentligen vara i Skräddartorpet helgen som kommer, det är väl i trakterna som ni utforskar just nu, dressyrläger var meningen, men jag hoppar av. Ska ju inte tävla mer med Jolly och Skorpan har tiden för sig, så det är ingen brådska än.
Kramen!
annette
Men vilket äventyr lilla Blinka var ute på, så otäckt när dom små försvinner så där och så länge oxå, skönt hon kom tillrätta.
Vilket kanonställe Ni hittade, väldigt praktiskt med en mindre husvagn som är lätt att dra vidare med när andan faller på, måste vara en ganska så stor sjö Ni hittade.
Läsre om murklor i tidningen idag, brukar plocka stenmurklor, rtosse topp murklan var giftigare men nu har man kommit fram till att Toppmurklan räknas som ätsvamt men inte stenmurklan, inte konstigt jag är som jag är, har ätit mkt murklor i mitt liv, underbart gott!!
Ha det så bra!
Kramar!
annette
Ingegerd
En så liten hund är ett lätt byte även för en rovfågel! Skönt att det gick bra, de är inte gjorda för ris och kvistar med den pälsen heller!
Fantastiska platser ni hittat, synd att sömnen inte blir bra i husvagnen.
Inger Maryissa
Tack för din uppmuntrande kommentar hos mig, och du har så rätt så..
Vilka så underbara foton från platsen ni var på med husvagnen och från bilturen.
Så vackert det är där.
Kan tänka mig det var härliga dagar och just det att kunna åka vart man vill och ställa husvagnen.
För mig det låter som en helt perfekt semestertur.
Kan tänka mig att hundarna också tyckte det var helt perfekt.
Men kan tänka mig att ni blev skraja när ni inte hittade vovven Blinka, och vilken tur att hon dök upp igen välbehållen.
Nu ligger en hel sommar framför…med möjligheter till nya mysiga resor och äventyr med husvagnen.
Stor kram till dig.
anne
Vilken tur att hon dök upp igen, inte vill man ha dem på vift så där heller!
Inte så att jag kan Kloten precis, men vi var dit rätt ofta när jag var liten för fiske. Och vi campade, med gammeldags herderliga gröna tvåmannatält… Vackert är det där.
TT
Ouh, lilla hunden i stora skogen, läskig tanke!
Vår Smilla kan ju försvinna någon timme eller två och man hinner tänka ut alla möjliga otäcka händelser.
Men vilket underbart ställe ni hittade på!
Hoppas packandet går bra… jag är en sistaminutare så när jag ska packa upp ligger allt huller om buller utan struktur… men det går ju det med! Kramar!
messan
Åh, murklor så gott! Tänk en en riktig god sås eller stuvning.
Vilken tur att hunden hittade tillbaka igen man blir lite orolig när de försvinner så där bara.
Åskan kom av sig lite här igår blev desto mer regn iaf:) Vi passade på att vara inne och mysa för fullt med tända ljus och lyssnade på smattret utanför.
Fina bilder!
Kram
britten
underunderbara bilder som vanligt….jag älskar ditt sätt att blogga och känner mig hemma här bland dina så fina bilder..och naturupplevelser….läste om dina problem och din sjukdom också….skönt att du fått en bra kontakt och somjag tycker det låter bra läkare också..har inte hört talas omden sjukdomen ….hoppas du får rätt hjälp nu…fina fina hundbilder…moffi är nästan omöjlig att fota….tack snälla du för dina så rara ord hos mig….ja jag tar lite paus för att fokuser lite på annat och på min onda kropp..men jag återkommer nog med några inlägg från gården sen i sommar …stor och varm kram till dig min vän och änskar dig en underbar sommar
Eva-Lena
Åhhh hur gör du? Har du en inbyggd kompass för vackra platser? Så jobbigt med försvunna Blinka, vilken mardröm, men så lycklig man blir när de kommer tillbaka.
Vår Smilla blev skrämd av en mountainbike-åkare som tvärnitade bakom oss för några år sedan. Hon drog i väg som ett skott, och vi blev helt perplexa. Vi gick runt runt i skogen och ropade och lockade ett tag. Sedan så lade vi min jacka på stället hon försvunnit på och sprang (nåja, åtminstone Roland) hem till stugan, hela tiden ropandes. Vi hade ca 2-3 km hem, och det tog sin lilla tid. Vi var beredda att ta bilen och åka runt på småvägarna runt omkring stugan. Vad händer: Jo när vi kommer ner på tomten kommer vår älskling sprigandes mot oss dyblöt. Av en granne fick vi sedan höra att han trott att hon var ute i sjön och simmade för att jaga änder. Det hör till saken att hon ogärna (i princip aldrig, trots att hon är en springer spaniel) badar vid vår stuga eftersom hon höll på att drunkna där den första våren när hon hoppade ut på ett isflak. Vet inte vem av oss – Smilla eller vi – som blev gladast?!
Se där ja, nu fick jag till en mindre roman igen…
Kram från Eva-Lena!
Leena
Jag blir så avundsjuk när jag ser dina naturbilder…det finns inte här i Skåne. Riktig skog och vatten , som mina hemtrakter i Finland!
Jag får nöja mig att flytta trädplantor till min nya trädgård…tog med mig från Finland några gran och tallar från min bror. Skall bli riktiga träd där, inte “fin”buskar!
Jag var nämligen i Finland och fira min 90-åriga mamma i början av maj…och dit skall vi igen i sommar. Har hela fem veckor semester!
Ha en skön och solig Pingsthelg…