Hundra år…minst!
Ja så känner jag mig nuförtiden, jag är stelare än ett kylskåp, en telefonstolpe, ja kalla det vad du vill!
Varför? Jo dels är min kropp rätt söndervärkt av artros, men, huvudanledningen stavas: SKITVINTER!
Jag vill ju kunna susa fram på sparken, ta långa lugna sparktag, stå upp och gliiiida fram i snön…
Som denna vinter ser ut står min stackars kompis och rostar på gården.. snorhalt efter alla temperaturväxlingar men ändå fullt med grus och sand under ett tunt snölager.
Min gång blir stel, jag spänner hela kroppen, tar inte ut stegen utan trippar fram som en pingvin.. och det gillar inte min rygg!
Igår kväll när jag tittade på Ninja Warriors, ett av mina favoritprogram sedan många år tillbaka då jag satt och tittade på den amerikanska upplagan mitt i nätterna, så försökte jag samtidigt blidka kroppen.
Bara att komma ner på golvet och lägga mig på rygg på min spikmatta var en ren parodi, den är smal, hal, och….stickig! Att få min breda lekamen exakt rätt placerad när man inte kan hålla i med händerna utan att bli genomborrad av “spikarna” tog en hel reklampaus…
Sen, upp med benen på fåtöljen för att avlasta slutryggen där värken och stelheten är som värst.
Där låg jag helt utslagen en stund innan jag försiktigt försökte börja töja och stretcha…
Idag känner jag mig som om en bulldozer kört över mig, fram och tillbaka, fram och tillbaka, men efter några koppar kaffe hoppas jag vara som ny, beredd för en ny arbetsdag på loppis!
Där mår faktiskt kroppen utmärkt, jag sitter inte en minut men står inte heller still utan pysslar och plockar på ett sätt som kroppen mår bara bra av!
För att inte tala om alla trevliga möten med människor som ger en energiboost!
Såhär skulle man göra..
Många är gångerna då jag heligt lovat mig själv att bli som min hund..
När jag på morgonen ska trä på henne halsbandet så blir det en signal upp i hennes hjärna: stretching!
Hon töjer och sträcker först frambenen, sedan bakbenen, länge och noggrant, vilken klok hund, allt medan jag står där och håller i ett tomt koppel ..
Katter är ju experter på detta, men min hund är faktiskt ännu duktigare, och oavsett om jag någon gång skulle ha lite bråttom så lugnar jag mig och låter henne utföra det som hennes kropp talar om att hon behöver, tänk om jag vore lika klok!
Upp med rumpan från stolen nu Paula, ha en fin fredag!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Eva
😆 😀
Ha ha ha . . . . jag har skrattat så jag tappat andan och började hosta så jag höll på att kräkas samtidigt som jag var nära döden . . . ..
Är då ditt inlägg här bra är dåligt – roligt eller förskräckligt hemskt, ja det är frågan ? . . . . . 😀 🙂 😯 ❓
Men måste ändå få ‘säg’ att du piggade upp mig – verkligen 😀
Stackars dig, om du ändå kunde göra som vovven och kissen, men man lär sig aldrig . . . .
Jag känner igen mig på flera ställen i beskrivningen – vilket konstigt liv vi människor har, hi hi hi . . . .
Jag har varit lite frånvarande på bloggen, ja ja den förb….. förkylningen kom som en blixt men satt fast som kaktus taggar. Ändå var denna en mild variant, hå hå ja ja gnäl . . . . men nu börjar’ dököttet’ röra på sig.
Är snart på väg till Ängelholm där bb Vendela fyller 17 år (minns själv den dan) man var ung vacker och kär, livet lekte, nu är man bara OCH 😆
Jo helgen har vi delat på oss, Rolf ska på 50 års kalas (syster dottern) ja som sagt många födelsedagar i februari också . . . .
Önskar dig allt gott, att kroppen får det bästa omhändertagande av dina gosedjur.
Mitt katt bara ‘ränner’ fast hans kulor är knippsade, så det blir inte så många ‘gosningar’ som jag vill ha.
Idag skiner solen så du får massor av solskens kramar av mig, det är det enda jag kan bidraga med.
Tyvärr inget snö-spark-väder, men många bästa hälsningar.
Må väl vännen/ Eva :kiss:
Menageriet
Inte kul med värk och att inte kunna röra sig som man vill och är van! :thumbsdown:
Här är en hundraåring till, så Du kan trösta Dig att Du inte är ensam. Årstiderna har dock ingen betydelse för mig, utan det är jämna plågor. Någon spikmatta tänker jag inte lägga mig på, det räcker med värken! Önskar att jag hade en rullator ibland att stödja mig på när jag går med Klicker?
Tyvärr är det ju inte mycket man kan göra inomhus, så då blir det ju mycket sitta. Men jag har läst någonstans att man ska ställa sig upp en gång i timmen, för det är bra för kroppen? Och det ska man väl klara av, tror jag?
Men för Din skull så kommer snart våren och värmen och då kan Du ut och jogga?
Om artros, så tror jag att min äldsta katt har det, för han haltar ibland och jamar när han ska lägga sig? Får väl se hur länge han klarar sig? Han är ju 17 år och är väl snart närmare 100 i människoår. Där ligger vi i lä! 😉
Ha det nu så gott Du kan och kram på Dig! 🙂
"LillaSyster"
Hoppas nu att din isgata tinar bort så att du kan få röra dig fritt igen!
Tur att du får sträcka ut dig lite om lördagarna då.
När nu Blinka är så duktig kan du väl töja lite med och inte bara stå där och titta på?? 🙄
Ha en fin helg! Kram
Agneta
Jobbigt när kroppen strejkar! Ja, jag ser dig fortfarande svischandes fram på din spark! Det är ett så fint fortskaffningsmedel, miljövänligt också, verkligen miljövänligt!
Vad vi har för väder här är jag liksom inte riktigt medveten om, jag bara sitter här och snörvlar, hostar, fryser, svettas, kallsvettas, hostar så att hjärnan fallit av sin gyroupphängning……men det går väl över och det lär ju vara lite bra att rensa igenom systemet nu och då!
Idag blir det tv kväll, det ser jag faktiskt fram emot!
Och nej, jag slutar nog inte blogga, det gick liksom inte. När jag var i New York och min 20 år yngre väninna var med såg jag hur uppkopplad hon var hela tiden och det kändes plötsligt för mycket även för mig, men nu när jag kommit hem är det annat!
Kramar och trevlig helg!
Mias Mix
Ja så viktigt att stretcha och vara snäll mot kroppen. Den ska ju hålla många år till! Nåt som är bra så är det tens-apparat, brukar gå att låna hos sjukgymnasten.
Skönt att det fungerar bra på jobbet!
Dotterns bebis är beräknad till 17 feb så det kan bli när som helst 🙂 Ska bli så kul och spännande. Ha det bra!
Kersti
Sedan jag började yoga har jag inte ont alls. Tidigare hade jag stort besvär med domnade armar och omta i axlarna. Det är helt bort. Yoga är för mig nu helt livsnödvändigt. Kram
Ninni
Varför inte stretcha när du kommit in från promenaden? Då kanske huvet hunnit ikapp kroppen så att du kommer ihåg vad din kloka Blinka gjort innan hon går på promenad. 🙂
Jag känner väl igen mig i din beskrivning och jag vill också skylla på…vädret. Jag vill ha ett lagom högtryck, ca -10º, solsken och inte en rörelse i trädgrenarna utan bara helt vindstilla. Då mår jag som bäst.
Jag som inte kan promenera, jag tar till motionscykeln på morgonen och efter cykelturen stretchar jag och det är suveränt bra för kroppen. Den mjuknar på och det blir lättare att röra sig. Men värken – den får man ju dras med.
När jag går utanför hemmets lugna vrå så är det inte många som märker av att jag har ont både här och där och är som en stel hundraåring. Sånt lämnar jag minsann hemma, tar på mig gåbortmaskeringen och ser helt normal ut. 😉 Så fungerar de flesta värkkäringar tror jag. 🙂
Ha en skön helg!
Kram.
Kicki
Men fy fasen så jobbigt du har det.
Hoppas att rallyt piggar upp dig lite, även om du knappast får mindre ont.
Kramen
Turkulainen
Hej Paula!
Vattengympa, vattengympa. Det är min medicin mot såväl fysiska som psykiska bekymmer, och believe me, det hjälper!
Eva-Lena
Ja fy den för halkan, finge vi behålla den fina vita snön och 5-10 grader minus, så vore vintern bara ett sant nöje. Man kan skratta åt eländet, men egentligen är det så sorgligt – åtminstone blir jag ledsen – över att man inte kan böja sig, hoppa och balansera som man skulle vilja.
Roland är väldigt förtjust i spikmattan, och tycker att det hjälper väldigt mycket för hans onda och stela rygg och nacke. Jag tycker att den är obehaglig, det händer för mycket i kroppen tycker jag, men jag är ju så rädd för massage också, ja, jag vet att det är nå’t fel i huv’et på mig…
Krya på dig!
KRAM