Ingen bra dag..
Det behövs så lite för att rubba den sköra balans som jag har försökt att bygga upp…
Vill du inte läsa en deppig blogg – välkommen hit en annan dag..
Allt började denna gång med en ilande molande smärta i ena axeln.
En välbekant smärta, den härrör sig ända tillbaka till mitten av 90-talet då jag från över 20 års kontorsarbete bytte yrke till krögare (diskare, kock, lagerarbetare, städare) på restaurang.
Min kropp protesterade ganska omgående på alla tunga lyft, och till slut var det så illa att min läkare hotade med att gipsa hela armen för att tvinga den i vila!
Detta arm- och axelproblem återkommer från och till och har så gjort under alla år. Ibland pga överbelastning, ibland helt enkelt för att jag har sovit i fel ställning och legat och tryckt ihop axeln.
Gårdagen blev en prövning, visste inte ens hur jag skulle lyckas trixa på mig kläderna…
Hittade Pronaxen i min medicingömma, la till värktabletter och försökte bara uthärda.
Stavpromenader kändes mycket avlägsna…
Nu är det ju så att då man har ont så känns automatiskt allt annat också extra jobbigt..
Tårarna flödade stridare än vårfloden både av smärta och sorg och hela gårdagen försvann i ett töcken..
Jag vet att det hör till sakens natur att känna saknad och att känna sig ensam, jag skulle ärligt talat nästan hellre vara förbannad för den känslan är mycket mera konstruktiv!
Självklart kunde jag heller inte sova inatt, kan någon tala om hur man kan kissa typ en liter fem gånger på en natt, trots att det enda jag druckit var en mugg med örtté?
Hur jag än pallade upp armen med hjälp av en massa kuddar så hittade jag ingen ställning utan smärta.
Nå, då kanske man sover som en klubbad oxe inatt istället?
Ett steg framåt och två bakåt, jag är säkert inte den enda som har den känslan ibland.
Det är lätt att tycka att man ska “rycka upp sig” men ibland måste man antagligen gräva ner sig ordentligt innan det ens är möjligt att börja kravla uppåt..
Nu hoppas jag att axeln reparerar sig själv som den gjort så många gånger förr, annars återstår bara att ta en kortisonspruta, men det hoppas jag slippa.
Det finns tack och lov de som ger villkorslös kärlek!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Eva-Lena
Älskade vän, du kommer igen även om det inte känns så just nu. men du ska veta att jag LIDER med dig:
Om digitala kramar kan ge tröst så…
KRAM och STYRKA!!!!
Eva-Lena
Glömde fråga var och när du tagit de vackra bilderna? Och javisst är det tur att djur och barn (oftast) ger villkorslös kärlek:)
En sak till ska du vara glad för, och det är att du kan gråta, det har jag svårt för emellanåt, och då blir allt ont man bär på till ångest i stället. Att tårar är själens dusch stämmer!
KRAMAR
Saija
Åhh om jag fanns närmare för att ge dig en stor kram <3
Anki
Åh… nu lider jag verkligen med dig… ojojoj… så jobbigt med denna olidliga smärta… stackars dig… Hoppas den ger med sig snart och att du slipper att gå till doktorn – du får försöka ta det lite lugnt…
Vackra bilder på den strida vårbäcken – är det i närheten där du bor?
Kram….
åsa
Men så jobbigt för dig!
Hoppas det onda blivit bättre, ja, helst försvunnit förstås!
Ha dé!/KRAM
Astrid
Men så vårfint du har gjort ?. Att ha ont är en sak, men så mycket trist har hänt i ditt liv nu så det onda känns jobbigare.
Jag har ju helvetesnätter ofta på grund av att ett ben som krampar hela nätterna, förmodligen ryggen som spökar
Men det går bra om allt annat i livet är bra
Men ibland är det tråkigheter och då orkar jag inte med det onda
När jag var på ryggis så fick vi lära oss att lura hjärnan med kul saker för då hade vi mindre ont
Så jag önskar att du hade någon i din närhet som du kunde hitta på tokigheter med, det behövs inte så mycket
Sedan hoppas jag att du kanske kan försöka sova en stund på dagen för jag brukar få ont i kroppen när jag blir för trött
Var rädd om dig och dra dig inte för att söka hjälp mot det onda
Mia
Min fina vän… :love:
Det finns inga ord som kan lindra, ibland känns det nästan som om de tafatta försök till tröst gör att det känns ännu mer ont, nu menar jag den själsliga smärtan…att gråta är bra, att förbanna och bli arg är bättre, var sak har sin tid och tid tar det, krasst men… Jag gråter fortfarande men mindre ofta….
Vad beträffar armen och axeln, kan jag bara hoppas att du blir bättre och bättre för var dag. Har du burit och kånkat för mycket kanske, att flytta är ingen barnlek när en axel är trasig, kram på dig, var rädd om dig och ta dig tid att sörja….Tänker på dig….
TjockMorsan
Men vännen då…. :tear:
Bara att ha en jävilusisk värk kan vara själ nog att gråta och med alla plötsliga förändringar som skett i ditt liv den sista tiden så är din reaktion fullt normal. Man måste tillåta sig att sörja och att skiljas åt är en sorg oavsett vad som är orsaken till att man går skilda vägar. Att gråta är inte ett svaghetstecken utan det är precis tvärt om och dessutom sunt, så att man inte låser inne sin gråt i något undangömd skrymsle i ens inre. En bonus är ju att det sägs ge vackrare ögon. :thumbsup: Nå väl, man kanske inte får de allra vackraste ögonen precis i den gråtande stunden om nu inte svullna rödgråtna ögon är det vackraste man vet förstås? :angel:
Även om du känner dig liten, ynklig och ensam ibland, så är jag övertygad om att du kommer resa dig upp igen och greppa stavarna och ge dig ut på nya upptäcktsfärder. När solen värmer gott mot din kind kommer känslan av lycka till dig och du känner dig tacksam över allt du har istället för sorg över det du inte har.
Jag hoppas att just idag redan är en bättre dag och att värken i din arm läker ut snabbt av sig själv.
Bamse kramis! :kiss:
Sylvia
Så bra att du inte lägger locket på utan tillåter dig känna som du gör. Hoppas värken ger med sig och att du får sova ordentligt för att komma tillbaka igen.
Gunvor
Jag nästan gråter med dej! Jag får tårar i mina ögon när jag tänker på hur du känner dej ibland. Men jag hoppas det har lättat nu och att värken har släppt. i armen.
Jag skickar massor av varma kramar till dej!
Ninni
Fy vad jobbigt för dig. Jag hoppas att värken ger med sig snarast. Den själsliga värken lär du få dras med längre antar jag men det är bra att släppa ut sorgen också för då ger den med sig lite fortare inbillar jag mig.
Hoppas du mår bättre i möre både i kropp och själ.
Vackra bilder!
Kramen.
malin
Fy vad eländigt att kroppen börjar krångla nu mitt i allt annat elände. Flytten har nog tärt på hälsan. Å andra sidan tänk så här, lila bra att “göra bort allt elände på en gång”. När det är som värst kan det bara bli bättre. Önskar jag kunde göra ngt för dig.
Kramar
malin
Förresten, var stolt över de vackra fotona du tagit!! :thumbsup:
Herr Nilssons Fru
Stackas min bästaste Paula – jag lider med dig. Nog kunde de räcka med tristheter nu. Vi bestämmer så här
– nu kan allt bara bli bättre o de ska de bli – så de så.
Tusen styrkekramar till dig från mig.
Kersti
Stackare, jag hoppas verkligen att värken kan ge med sig en smula så att du får sova i natt. Allt blir så mycket tuffare om man inte får sova. Håller tummarna. Bamse kram från ett fint men kallt Enskede.
Doris Adamsdóttir
KRAM, KRAM, KRAM, KRAM osv ?
"LillaSyster"
Nej nej nej! Ingen spruta, den bara bryter ner kroppen ännu mer. Sjukgymnastik :love: är lösningen!
Underbara bilder du bjuder på. Och villkorslös kärlek det är bäst! Kram och krya på dig!
Malin
Finns väl ingen anledning att hålla uppe en hurtfrisk fasad när man är ledsen? Nej spy ur allt som är jobbigt, att känna vårt stöd kanske gör det lite lättare i allt elände? Alla har vi jobbiga perioder att ta oss igenom. Det man får hoppas är att det onda för ngt gott med sig. Jag önskar dig, att något oväntat och underbart väntar bakom hörnet en bit bort.
Kramar igen!!! ?
Ragnvi
Känner o lider med dig Paula! Både i det själsliga o det kroppsliga…önskar jag kunde göra nåt för dig mer än att skicka massor av styrkekramar!
Ragnvi
britten
Kära du…jag känner igen dina känslor och jag känner med dig så.
Att ha fysiskt ont gör inte det onda i själen bättre
Att du gråter är bra. Jag har i perioder gråtit så mycket så det känns som jag blivit tömd på vätska..men efteråt kan det också kännas lättare.
Hoppas verkligen att axeln läker ihop fort igen så du och blinka kommer ut i skog och mark.
Inget är så läkande som djur och natur.
Jag tänker på dig
Ullis
Känner dessvärre igen det där med axelvärk. 🙁 Har jobbat som hotellstäderska i drygt 4 år. Nu började min kropp (mest vänster axel) att säga ifrån. Har nu sadlat om, utbildade mig till uska och jobbar nu med äldre personer.
Ullis
Glömde ju att skriva “krya på axeln”.
Raija
Dessa dagar när allt känns svårt, är inte roliga. Värk och sömnbrist gör inte saken lättare. Läst din blogg baklänges och tror mig förstå att du nu mår bättre.
Klart en blogg ska få innehålla precis det man känner för att skriva och dela med sig av. Du varnar ändå dem som inte vill läsa sånt från att läsa vidare :-), men det verkar inte vara många som brydde sig om varningen. Kram.