Jag har läst..

Människohamn av John Ajvide Lindqvist

“Pappa, vad är det där? På isen?”
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja.
Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen.
Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.
Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.
Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva.
Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp.
Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.
En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.

Kärlek, hat och magi i en vacker skärgårdsmiljö.
Av Sverige egen Stephen King. Drömde mardrömmar en natt då jag läst boken innan jag lade mig.
Gillar du genren så är den en fartfylld och spännande saga. Att bli underhållen och road av helt enkelt.
Jag har läst alla hans böcker och tycker att han har ett bra språk och ett högt tempo i berättelserna.
Dessutom försöker han säga något med historierna, något om vår värld, om vi som befolkar den och våra relationer med varandra.
Mitt betyg ***

Moderspassion av Majgull Axelsson

Höststormarna drar in över Arvika och regnet vräker ner. För att rädda sig undan de allt hårdare vindarna och det hastigt stigande vattnet blir några förbipasserande tvungna att ta sin tillflykt till vägkrogen Sallys Café & Restaurang i väntan på att bli evakuerade. I skuggan av ovädersnatten får vi deras livsberättelser.
I centrum står vägkrogens ägarinna Minna som det senaste året levt med en förlamande lögn. Här finns också den ordkarge Tyrone från räddningstjänsten, det ständigt förorättade restaurangbiträdet Anette, Ritva från lokaltidningen och Marguerite, en alkoholiserad före detta Dramatenskådespelerska samt hennes man, den arrogante ekonomiprofessorn Henrik.

Ja nu är allt upplagt för ett riktigt drama, och det kan jag lova att det blir också. Så många udda personligheter, de flesta småstadsbor som i generationer varit bofasta och känner varandra som man gör i den miljön.
Här har vi trasiga själar, komplicerade förhållanden, moderskap kantat av svek, skam och social arv.
Nu kommer livslögnerna att avslöjas.
I början av boken tyckte jag att det var gansk klämkäckt och spretigt men sedan vande jag mig vid författarens sätt att skriva och då blev karaktärerna genast fyllda av kött och blod.
Jag upplever händelserna som beskrivs som både oändligt tragiska men även tragikomiska, vilket lättar upp stämningen en aning.
Klart läsvärd historia som får ***