Jag har läst..

Den befriande åldern – tankar om att vara gammal av Jane Miller

80 är väl ingen ålder!?
Ytterligare tio år av gott och rörligt liv i jämförelse med tidigare generationer.
Äntligen lugn och ro för att göra det vi innerst inne vill!
Befrielse från plågsamma passioner, högtflygande önskningar och rädsla för misslyckanden. Så mycket positivt det finns att se fram emot. Eller?
Jane Miller funderar över alla ålderdomens attiraljer, som piller och käppar, skräniga hörapparater, knep för att hantera glömda namn, tappade trådar och bortsprungna glasögon.
Och sorgen är tung när hennes bästa väninna, som alltid kommit ihåg alla detaljer ur deras gemensamma liv, drabbas av alzheimer.
Men trots allt finns det också en frihet i åldrandet. Det är minst lika bra att vara gammal som att vara medelålders och definitivt bättre än att vara ung. Det ger en ny slags njutning, kanske till och med en ny slags vitalitet.
Även för de gamla och sjuka kan det kanske komma stunder då de för första gången kan komma till insikt om allt som sker. Och tänk – funderar Jane Miller – om denna period vore en generalrepetition inför det riktiga livet?

Elise Johansson har skrivit förordet i boken och det förordet tycker jag bättre om än själva boken!
Det beror nog på att jag dels hade ganska höga förväntningar om tankarna kring åldrandets vedermödor, men också för att det i långa stycken har blivit en kavalkad av citat ur världslitteraturen.
Jag är inte sårskilt intresserad av hur olika författare som jag inte läst under flera århundraden har skildrat ålderdomen.
Detta är specifikt för mig, det kan vara helt annorlunda för någon som själv är mer bevandrad i världslitteraturen än vad jag är.
Jag hade hoppats mer på en hjärtlig och varm skildring av författaren som alltså själv är i 80-årsåldern.
Mitt lite besvikna betyg blir därför bara **

0

5 Comments:

  1. Åldrandet är fantastiskt. Får man vara relativt frisk så torde det väl se ganska ljust ut.
    Drababs man av sjukdomar och andra gissel kan nog ålderdomen mer bli till last än till gagn.
    Alla åldrar har sin tjusning, är dock innerligt glad över att inte kunna återfå min yngre ungdom, vill inte återuppleva 20-års åldern igen.
    Tvärtemot vad andra kan känna så är jag glad över att åldras men denna glädje grusas stundtals av en dödsångest, en ångest att inte hinna med mina barn, deras uppväxt, relationer, deras familjer..

    Men med facit i handen är jag alldeles nöjd med att ha passerat 40-års strecket lite drygt :mrgreen:

    Så du menar att boken mest innehöll citat av andra författre om ålderdomen, inget av författaren självt? Eller missförstod jag helt nu?

    Kram

  2. Det var ju inte så positiv reaktion…synd för man hade som du påpekar, lite högre förväntningar än så! Kram, kram!!

  3. Hm, åldrandet är väl inte riktigt som jag minns mina far och morföräldrar som i princip var med ena foten i graven när dom blev i pensionsåldern. Själv blir jag 65 om så där ett halvt år och konstig nog känner jag mig som så där 40 plus? Inte ens min mamma som är 88 snart har kommit till strejkande hörapparater och inkontinens. Tack gode Gud eftersom alla hennes döttrar bor i Sverige och hon bor i ett hus själv på en ö i Åbolands skärgård, det är så hon vill bo, inte ens färdtjänst till affären som ligger 5 km från hemmet, suck oroligt är det allt för oss fyra systrar i Sverige, som är hjälplösa om det händer något. Men tanken att tvinga in henne på öns ” Hannahem” finns inte. :cry:

  4. Åldrandet idag är ju så annorlunda än jag var barn och upplevde äldre släktingar, vi är ju inte gamla på samma sätt som då, är vi bara friska så kan vi vara aktiva på många sätt högt upp i åren, lite synd att inte boken motsvarade Dina förväntningar, Du får ta och skriva en lite senare i livet;)

    Kramen

  5. Var ålder har sin tid:) får man vara frisk o kry är nog även ålderdomen en go tid.

    Kramiz

Kommentera