Jag har läst..

Nordström var Sveriges första wallraff-journalist. År 1914 utgav hon sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård. Resultatet blev hennes fängslande reportagebok "En piga bland pigor" som avslöjade hur pigorna på landet hade det. (läste den fantastiska boken fö ett år sedan) Året därpå tog hon anställning som nomadlärarinna för samebarnen i Saarivuoma i Lappland. Hennes vistelse där lade grunden till denna fantastiska bok, nu i nyutgåva.
Utdrag ur boken:
"Nu när det är så varmt håller jag gärna skolan ute, det blir inte så trångt. Vi sitter runt en präktig rökeld och känner inte mycket av myggen, som sjunger och surrar av ursinne att inte kunna nå oss.Ofta kommer det så många getter löpande att jag ibland knappt vet om det är getter eller barn jag har att undervisa.Men snart tänker jag inte på den underliga tavla ur skolsynpunkt som vi måste utgöra: den stora rykande elden, de framåtböjda, ivriga barnungarna som skriver eller läser, de idisslande getterna. Och till bakgrund höga vittoppiga fjäll och en svart liten sjö som speglar de gröna stränderna och björkarnas duniga buketter."

"Och så går Heikka ut igen till den kretsande hjorden, söker med blicken ut ett nytt offer, finner det snart och slungar snabbt sin lasso kring en liten årskalv, som alldeles hjärtängslig spjärnar emot, när den ovana, besynnerliga snaran lägger sig om honom, spretar ut med alla fyra benen och gör ett vilt försök att nå sin mor, som ångestfullt kallar. Men det tjänar rakt ingenting till! Det stramar för hårt om halsen, det är bara att gå, rakt fram till den starka människan som bestämt inte kan vilja en liten, skranglig rödbrun kalv något gott. Gud hjälpe mig! tänker det lilla kräket så säkert som allt - de stora svarta ögonen blir allt större och svartare ju kortare repet stramas, och de blundar i vild skräck när ett par starka nävar griper tag om den smala, fina halsen och vräker till. Ett litet dödsförskräckt djur finner sig plötsligt ligga kullkastat på marken, och tvärs över buken sitter karlen, som hela tiden haft ont i sinnet. Nu drar han kniven ur slidan och gör med den några snabba djupa snitt i ett av de ludna och mjuka små öron som han håller mellan sina händer. Han skär ut ett par trekantiga bitar och blodet droppar om hans händer.Så springer han upp med ett lätt språng, lossar lasson - och den lilla nymärkta stackarn står förvirrad åter på sina egna smala ben, skakar med rådvill uppsyn sitt illa åtgångna huvud så bloddropparna stänker vilt omkring och sätter plötsligt av i galopp till modern."

Underbart välskriven och realistisk, ett tidsdokument om ett folk vi fortfarande vet förfärande lite om och som vårt samhälle behandlat å det grymmaste. Jag ville inte att boken skulle ta slut,,
rekommenderas å det varmaste, världen blir sig inte lik när du läst den.