Jag har läst..
filosofi
Natur & Kultur
2015
199
I två omgångar har Lena Andersson deltagit i Sveriges Radios programserie "Allvarligt talat" och tillsammans med PO Enquist respektive Horace Engdahl svarat på lyssnarnas frågor i existentiella frågor.
Bland annat om hur man bör förhålla sig till döden, om huruvida man måste älska sina föräldrar och om potatisen är en varelse eller inte.
Denna bok innehåller Lena Anderssons alla svar.
Det är tankeväckande, stärkande och roande läsning.
Utdrag ur boken:
-"Varför är jag rädd för lyckan?" Man kan vara rädd för lyckan av många skäl, Ett av dem är att man vill vara på botten för att slippa hamna där.
Jag tror inte att någon är rädd för lycka egentligen, utan för att mista den. Det är förfärligt att mista sin lycka. Men med den lycka man själv skapar åt sig och som inte kräver andras inblandning är risken nästan försumbar.
"-Gör man bäst i att bli en egoist som skärmar av allt elände för att kunna se framåt utan att känna sig hjälplös. Hur kan det gå ihop, det egna livet och den stora världen?"
Detta var högst intressant läsning. Jag har tidigare läst Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande" och den föll mig inte på läppen.
När jag sett henne i olika tv-program har jag uppfattat henne som allvarlig och tråkig, en person utan karisma.
Kanske ska jag omvärdera henne, i alla fall hennes förmåga att dissekera och tydliggöra svåra frågeställningar.
Hur man än vrider och vänder på vissa frågor så har man ändå ändan bak...men man behöver ändå fundera och kanske ta ställning till vad man själv tycker och varför.
I förordet skriver hon själv att
"Det är olyckligt om sådana här frågor fastnar i terapirummen eller predikstolarna, och om man genom att inte ta sig an dem i offentligheten underblåser ideér om att vi gör bäst i att låta bli- Att förnuftet inte för oss fram till visshet och absolut förståelse betyder inte att vi bara ska följa känslan, odla den intellektuella lättjan eller bejaka dunklet och mystiken."
Det finns en bok till i samma ämne, jag kommer definitivt att läsa den också!
Eva-Lena
Ah, den finns på önskelistan. Jag gillade ”Egenmäktigt förfarande”, kanske för att jag kände igen mig till viss del. Jag har alltid (?!) tyckt att hon är en udda men intressant fågel. Väldigt speciell, men skönt annorlunda. Jag har f ö precis läst ut ”Estrid” av Johanne Hildebrandt nu: Det är fjärde (tror jag) delen i Valhallaserien. Man är nu framme vid Erik Segersälls och Olof Skötkonungs tid, och ”den vita gudens tro” börjar breda ut sig i Norden. Den är bra, en saga för vuxna, lite svårt att hänga med var man är geografiskt hela tiden, men ändå.