Jag har läst..
W&W
2017
274
Vid trettonhundratalets mitt härjar digerdöden.
Europa ligger i ruiner, på bara några år har pesten utplånat en tredjedel av befolkningen.
En kvinna flyr Sverige för att möta sitt öde. Detta är början på en vandring som kommer att bli mycket lång, fast den i förstone inte verkar ha något annat mål än bort.
En flykt som tar henne genom ett laglöst landskap - till platser som Krakow, Dresden, Köln, Amsterdam - där folk alltjämnt försöker överleva. Till pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna, de föräldralösa.
Utdrag ur boken:
"De får stå och se på. Detta ösande av stela eller ännu böjliga kroppar ner i gropen de grävt. Hastiga förbiflimrande intryck: en öppen hand, en stel blick, en kropp täckt av bölder och fläckar, magra nakna ben, ett blottat kön, en uppsvälld buk, långt flätat hår, en gång glänsande men nu matt. Ansikten ansikten ansikten. Att se bort eller att inte göra det. Stanken är fruktansvärd i sommarvärmen. Att hålla för näsan eller spärra upp näsborrarna inför detta."
"Det hävdas att det är vattnet i brunnarna. Sjukdomen har slagit högt och lågt, vitt och brett. Vorde den ett straff för ett alltför utsvävande leverne borde den väl ändå i första hand ha drabbat de glupska, de kåta, de ogudaktiga? Men icke! Denna sjukdom vet ingen urskiljning, inga gränser, inga skiktningar. Den slår blint. Så då återstår att gissa att det är ur vattnet sjukdomen kommit. Och vilka står bakom. Vilka? Det måste väl vara judarna? Och nu ska de brinna, de ska jagas bort, de ska fås att erkänna. Kan man utrota dem? Hur ska det göras? Borde inte världen räddas från denna plåga? En gång för alla?"
Ett skrämmande vittnesmål där författaren djupborrar kring ett antal av mänsklighetens eviga teman - frihet kontra utsatthet och våld, kvinnovarande, kropp, identitet, familj. Här skildras en svunnen tid, överraskande lik vår egen.
Jag är mycket tagen av hennes sparsmakade lågmälda språk, så finstämt men ändå distinkt. En del böcker innehåller alldeles för många ord, hur konstigt det än låter, en bok måste ju bestå av ord, men de ska i mitt tycke vara noga utvalda och passa in i sammanhanget.
Få gör det bättre än Elin Boardy.
Eva
Tiden är inte än, tiden är verkligen inte nu, för mig – för att hinna läsa- inte nu på våren – när trädgården vänta
på mig och jag längtat så länge efter den. När blir tiden för mig att läsa – jag älskar att läsa – men vet hur det blir,
allting stannar upp – jag försvinner in i böckernas värld – där får ingen störa mig.
Så därför vågar jag inte börja läsa – inte nu – för tiden är inte än.
Men för dig Paula passar tiden precis när som helst, vad härligt att få vara som du Paula.
Må gott kramar/ Eva :love: :kiss: 😆 🙄