Jag har läst…

Loot (and other stories) av Nadine Gordimer

Ten fictions, each a revelation of our interior lives, each entering unforeseen contexts of our contemporary world.
Gordimer has an ability to delineate the psychological consequences of exile, class disaffection and racial prejudice, she gives an honest picture of political and economical truths.

Nadine Gordimer är en nobelbelönt sydafrikansk författare. Jag har tidigare läst ett par romaner på svenska “Tillfälle att älska” och “Börja leva”. När jag nu ser i backspegeln har jag gett bägge böckerna en endaste stjärna i betyg, varför fortsätter jag att läsa hennes alster?
För inte får denna bok något högre betyg heller…
Bara för att man skriver om rasism, politik och apartheid så behöver det ju inte vara tråkigt och ointressant, tvärtom!
Jag vidgar gärna mina vyer och försöker lära mig att förstå världen lite bättre.
Men det blir i fortsättningen utan Gordimer som bara får
* för sin senaste novellsamling.

Det skriker i skogen av Helmer Grundström

Även denna bok innehåller noveller, närmare bestämt författarens bästa alster ur hela hans produktion, från 30-70-talet. Han föddes i Svanavattnet, Dorotea och var den förste författaren från Västerbotten som nådde rikslitterär betydelse.
“Det är snötungt, ödsligt och enformigt”
Så beskriver sörlänningarna ofta Norrland i hans noveller, och det är ett uttryck som även norrlänningarna själva i dessa texter kan skriva under på. Men det är inte en rakt igenom dyster bild som målas upp.
Det tänds en gnista i mången människa, möjligheterna och självrannsakningen öppnar upp sig i den där lilla byn eller skogsgläntan.
Med livfull kärlek målar Grundström upp ett Norrland vi i stort sett lämnat, det otillgängliga och de egendomslösas Norrland.
Jag tyckte bra om dessa noveller. Kanske passar dom min urfinska själ?
Noveller ska helst läsas en åt gången, sedan lägger man undan boken, i bästa fall är novellen så tänkvärd att man lever med den en stund efteråt, kanske en hel dag. Sen kan man gå vidare till nästa.
Böcker med noveller har jag därför som “sidobok” medan jag samtidigt läser en roman eller två…
Mitt betyg blir en klart lysande ***

Byn – berättelse från Tornedalen av Hilja Byström

I berättelsen är det kvinnorna som är de bärande, de starka och dominerande, samtidigt som de brottas med sitt inre.
Livsåskådningsfrågorna är centrala och känns lika aktuella idag som då boken skrevs 1940.
Ofta uppstår motsättningar när gammalt och nytt levnadssätt möts.
Här gestaltar författaren det svåra och känsliga, hon lyssnar till sitt hjärtas röst och har mod att följa den.

Boken är alltså en nyutgåva, den första delen i en trilogi om Tornedalen. Jag har inte lyckats hitta de efterföljande delarna, kanske vill förlaget först se hur mottagandet av denna utgåva blir.

Utdrag ur boken:
“Hit in kom man också när man för en stund kunde komma ifrån vardagen. Kanske läste man lite i det eviga Ordet, eller satt man bara där framför det och tänkte.
Här kunde en ung människa drömma om liv och kärlek, en medelålders i eftertanke syna sin vardagsgärning, en gammal bereda sig till uppbrott.
Skulle man söka efter ett ställe likt pörtet var det bäst att vandra tvärs över gården till ladugårdslängan. Alla djur var borta. Om dagarna gick de på skogsbete och under den korta men myggfyllda natten slumrade de i skumma svala sommarhus. Då vågade sig vättarna och tomtarna fram. De tassade i de sopade ladorna, som bidade den nya skörden. När skymningen tätnade, kunde man se dem skymta i vitkalkade bås och kättar. De myste. Här skulle djuren må gott när vintern kom.
I augustimånskenet kunde det hända att de tände en eld i tvättstugans spis och fröjdade sig över åkrarnas håvor. Var det någon ko, som morgonen efter stod med tömda spenar, log husmodern och sade: Väl bekomme.”

Jag måste ha snöat in mig på Norrland för tillfället, hihi
En trevlig berättelse om hur det var förr, utan större åthävor så trivs man i Hiljas berättelse.
Mitt betyg blir ***

Den röda anteckningsboken av Paul Auster

I den här lilla tunna boken har författaren samlat en rad mer eller mindre självbiografiska händelser som han återger och reflekterar över på det stillsamma och underfundiga sätt som är utmärkande för honom.
Här finns den blandning av lätthet, barnslig förundran och varm klokskap som Austers läsare kommit att stifta bekantskap med och uppskatta.

Varje kort berättelse säger något väsentligt om livet – och för den delen också döden. Vi möter bland andraq pojken som träffas av blixten och mannen som faller ner från taket.
Ett genomgående tema är hur slumpen ständigt griper in i våra liv, och här firar Austers talang att lyfta fram det drastiskt komiska många små triumfer.

Ovanstående text är direkt från bokens omslag, och jag kan bara hålla med. Jag har läst Auster tidigare och aldrig blivit besviken.
Mitt betyg: ***

0

Kommentera