Jag har läst..

Har jag en dålig dag kanske någon dör Bokomslag Har jag en dålig dag kanske någon dör
Christian Unge
biografi
Norstedts
2018
277

"Jag har gjort många misstag som läkare och flera av dem kommer jag aldrig att glömma. De patienter som drabbats förblir ständiga påminnelser, de sitter på min axel och säger: Glöm inte bort hur fel det blev med mig"

Öppet och insiktsfullt berättar Unge om sitt läkarliv i Sverige och Afrika. Inträngande patientmöten varvas med utblickar mot globala hälsoproblem och orättvisor inom vården. Framför allt vänder författaren kritiskt blicken mot sig själv. Som läsare får vi vara i hans sjukhuskläder.
En känsla som både skrämmer och fascinerar.

Utdrag ur boken:

"Väggarna på akutmottagningen var orangea och linoleumgolvet gnisslade under mina nyinköpta träskor. Med mitt dyra Littmannstetoskop skulle jag fånga upp vartenda subtilt blåsljud hos patienter med hjärtfel. Rocken hängde tungt av alla dyra handböcker i medicin som jag införskaffat. De rutinerad sköterskorna suckade nog bakom min rygg: -Ännu en övertaggad Stockholmskille som ska göra sin AT ute på landet...

"MSF:s fältsjukhus var inhyst i en gammal skolbyggnad. Där skulle jag ta hand omvåldtagna kvinnor som överfallits på sin väg från flyktinglägret till vattenbrunnarna. Runt varje patient kunde det sitta flera familjemedlemmar som hjälpte till med tvättning, omläggning och maglagning. Långa rep löpte kors och tvärs över rummet med myggnät upphängda och mellan sängarna färgglada tyger på tork."

"Jag försökte hjälpa till där jag behövdes. En tioårig flicka stod på alla fyra, verkade orolig, hon var blek och svettades. Andningen var snabb och ytlig. Flickan ojade sig. Det var mer än förståeligt eftersom hon hade skrevet fullt av granatsplitter. Hennes ögonvitor var kalkbleka av blodbrist. Hon skulle troligen avlida innan vi hann förflytta henne."

Den här boken är viktig. Den är seriös, den ställer frågor som vi alla önskar få svar på. Den jämför förhållanden inom sjukvård i OECD-länderna, i U-länderna, i Sveriges olika kommuner.
Doktor Unge berättar episoder ur sitt digra yrkesliv , från arbetet för Läkare utan gränser, AT-läkare på mindre ort, och numera överläkare på en klinik i Sverige.

Jag finner boken totalt fascinerande, dock kanske inte något som en hypokondriker ska bläddra för mycket i.
Denna läkare har något unikt, en självinsikt, precis som hans boktitel heter. Ingen är ofelbar och det bör vi även känna till i våra kontakter med sjukvården.
Unge har flera tips om hur man kan förbättra denna klumpiga koloss som utgör sjukvården i Sverige, hur man kan få läkarna att kunna ägna större del av sin arbetstid åt det de är experter på: att träffa patienter och ställa diagnoser.
Han påpekar hur viktig den sammantagna bedömningen av patienten är för att på bästa sätt kunna erbjuda rätt hjälp och behandling.
Jag har läst att boken fått kritik för att den skummar på ytan för att det är så mycket som författaren vill säga och få med i boken.
Men alla begriper ju att man inte kan ingående strukturera upp ett ämne som handlar om sjukvård på knappa trehundra sidor.
Jag blir glad över att det finns empatiska duktiga läkare som sitter på sin post av rätt anledning, de brinner för läkaryrket!

0

6 Comments:

  1. Antar att du tittar på den brittiska tv-serien Trauma i svt1 som pågår just nu. Om inte, så borde du göra det om du gillar den här boken.

  2. vissa jobb kräver mer, piloten får också gärna ha en bra dag, vissa busschaufförer verkar helt galna… en mejade busskuren för han trodde han körde en liten personbil.

  3. (när jag bröt min axel i våras träffade jag väldigt trevliga läkare, men bara EN ortoped på natten i hela Göteborg, fick sitta i väntrummets plaststolar 12 timmar, trots att jag hade remiss. Duktiga sjukgymnaster)

  4. Jag tror inte att det här är en bok för mig i nuläget… Men jag har alltid varit imponerad – och glad! – att det finns eldsjälar som axlar detta stora ansvar som det innebär att jobba inom sjukvården. Ett litet misstag kan blir fruktansvärt ödesdigert, och det finns ju inte nån backup att läsa in om man säger så…

  5. Jag har läst boken och med stor behållning. Så bra! Väldigt tänkvärd! Men inget om man är lagd åt det mer “hypokondriska” hållet-
    Kramoch trevlig fredag.

  6. den boken ska jag försöka att läsa. Vi har nu återvänt till Stan efter vår långa semester på de Brittiska öarna oftast med dålig uppkoppling och dessutom inte riktigt tid att vara ute på nätet. Kan kalla det för nästan tre veckors it -avvänjning :).
    Ska försöka plita ihopett inlägg till bloggen den försummade. Kanske att någon kan hitta dit igen.
    Kram i värmen.

Kommentera