Jag har läst..
Vargar - Ett porträtt
Naturläror
naturvetenskap, zoologi, däggdjur
ersatz
2018
143
Klicka på länken här ovan så kommer du till förlagets sida där du kan läsa mer om serien.
Vargen är tillbaka - och med den en urgammal vacklan mellan fruktan och fascination. Petra Ahne följer den bärnstensögda vandrarens kultur- och naturhistoriska spår från Rödluvan till varulven och undersöker den ambivalenta relationen till dess domesticerade släkting, hunden, och den varelse som antingen dyrkar det vilkda djuret eller fortfarande traktar efter dess liv: människan.
"Viltvård är förhållandevis enkelt. Det svåra är att hantera människorna."
Utdrag ur boken sid. 106
"Biologen Hans Kruuk har präglat begreppet "surplus killing" som betyder "överdrivet dödande" och syftar till något många rovdjur ägnar sig åt, att döda mer än man orkar äta. Han menar att människans fascination av rovdjur bottnar i en entusiasm över jaktmekanismerna, men samtidigt också en inneboende rädsla för rovdjur. Vi kan alltså identifiera oss med både jägaren och bytesdjuret, och man behöver bara se en naturfilm på teve för att själv följa hur snabbt perspektivet kan skifta. Hängivna vargföräldrar leker med sina ungar, drar iväg på jakt, förföljer en buffel och en timmeslång duell påbörjas. Så långt är sympatierna någorlunda jämnt fördelade, men när vargflocken börjar slita stycken ur buffeln innan den ens är död då förskjuts våra sympatier, stackars buffel, grymma vargar".
Fantastiska illustrationer, intressanta fakta, inte minst presentation av tiotalet olika vargarter.
Det finns flera böcker i serien som jag med all säkerhet kommer att läsa, t.ex om fjärilar.
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Karin Eklund
Det är många år (snart 50 år ) sedan jag läste en bok om en man som bodde med vargar i Kanada. Han gjorde det för att lära sig mera om dem och bestämde sig för att skapa ett eget revir nära deras revir. Många dråpliga historier uppstod förstås. Jag minns dessvärre inte författarens namn, men sedan dess har jag alltid varit fascinerad av vargen. Vi har varg här på Åland, minst en, kanske två. De var två för ett år sedan, troligen ett syskonpar enl. de DNA-prov som gjorts. Men Åland är inget bra ställe för vargar att vara på. Vi har inte några storskogar och det är litet, så olyckligtvis så har man nu fått tillstånd att skjuta bort en av vargarna, för att den rev ett stort antal får för någon månad sedan. Men lättfångat byte är den inte. Tillsvidare är den levande men rapporter kommer nu och då att den har setts i grannkommunen Hammarland, men också i andra kommuner, också tillfälligt i vår. De lägger många kilometer bakom sig varje dag i jakten på föda. Åland är litet som sagt.
Tack för tipset om bok att läsa.
Ditte
Tack för smakprovet! Ännu en bok jag inte visste något om. Inser att jag är dåligt bevandrad i böcker som handlar om djur. Kanske dags att ändra på det. (Jo, jag har läst om valar och delfiner …)
Kram
Mirjam Elisabet Halvarsson
Läste Karins kommentar om vargarna på Åland, vi har också två individer här i krokarna men här har dom bättre förutsättningar än där förstås. Jag har dock inte hört om nån som tycker det är trevligt att ha dom här…. den gamla skräcken sitter nog i! Kram på’re
Ama de casa
Jag gillar vargar. Fast dom är jobbiga när man ska kratta löv 😀
(Tre jagade krattan medan den fjärde sparkade ut högarna som jag fått ihop. Ifall du undrade, alltså 🙂 ).
Mirjam Elisabet Halvarsson
Svar om Lazze 🙂 Du, han har tagit flera fåglar, jag tycker det vore trevligare om han tog möss! Men den tiden kommer kanske också, kram Paula!
Anni
Illustrationen ser så där mysigt gammaldags skolplanschaktig ut. Ska kolla upp den där bokserien, intressant!