Jag har läst…
memoarbok
Weyler förlag
2020
263
"Jag ska bli författare. Författarinna, förresten. Mitt huvud är nämligen sprängfyllt av ord. De ska ut, de ska skrivas ner på ett papper av min hand, fast ännu hellre av en skrivmaskin, som jag ska knacka på så det smattrar lustigt i hela huset. De ska tryckas och skickas ut i världen och läsas. Jag ska bli berömd. Det ska stå om mig i tidningarna."
I denna memoarbok skriver Stina Ekblad för första gången om sin livsväg, från barndomen i finlandssvenska Österbotten till de stora scener där hon syns idag.
Det handlar om den rasande modern och den stillsamme fadern, om barndomens drömmar och vad som krävs för att de ska bli verklighet. Det handlar om att lämna sin hembygd och hitta sin väg i livet, om roller och människor, och om bilder som stiger upp ur dikternas framkallningsbad.
Stina Ekblad är skådespelerska. Hon är sedan 1987 verksam vid Dramaten och är flerfaldigt prisbelönt.Detta är hennes debut som författare.
Smakbit sid.19
"Om man som jag är född i mitten av femtiotalet i Finland är man ett barn av kriget. Krigstidslukten, krigstidsfattigdomen, surrogatkänslan, pliktkänslan och soldatkänslan har man i sin ryggsäck, även om ingen någonsin sagt något, visat något eller ens andats något om allt detta."
sid 63
"Jag vill gärna något annat än de andra.Jag känner mig ibland lite förmer och döljer det. -Tror du att du är något? Ja, det tror jag, fast det är en dödssynd att visa det. Jag slingrar in mig själv i en väv av uppblåsthet, självförnekande, skuldkänslor, storhetsvansinne och självförakt..."
sid.180
"Som ung kan man få för sig att saker och ting kommer till en liksom av sig själva bara för att man händelsevis har talang. så är det inte. Det behövs teknik. Min röst måste bära, min kropp balansera. Jag måste artikulera utan att känna mig tillgjord. Jag måste identifiera en texts rytm och täthet, skapa inre bilder, öppna känslan för orden, växla om från en stämning till en annan.."
Jag tyckte mycket om den här boken.
Stina och jag är årsbarn.
Vi är födda och uppvuxna i Finland, vi är båda finlandssvenskor men äger den finska mentaliteten, arvet efter krigen, sparsamheten, fliten och pliktkänslan, fosterlandskärleken.
Stina har aldrig varit särskilt lättillgänglig som person, hon har inte figurerat i skvallerpressen och hon avslöjar heller inget om sina nära och kära i boken.
Stina har ordet i sin makt, trots att hon inte blev författare så har hon lätt för att uttrycka sig.
Hon har både humor och värme och äger en stor självdistans.
I boken ingår många vackra dikter, dikterna visar vägen till Stinas minnen.
Dessa minnen bygger den här boken.
Susjos
Gillar biografier, och jag gillar Stina Ekblad, låter som en intressant bok!
Kram
tanthuset
Den vill jag läsa!!! Tack Paula <3
Ditte
Stort tack för smakprovet. Ska läsa den/lyssna på den på Storytell där hon själv läser. Och Stina Ekblad har jag alltid tyckt om.
Lyssnar just nu på ”Familjen” av journalisten m.m. Johanna Bäckström Lerneby om den maffia som med våld styr delar av Göteborg. Väldigt intressant och synnerligen aktuell.
Paula
Det är nog den läskigaste läsningen man kan tänka sig, mycket värre än alla påhittade deckare. För frågan är, hur får man stopp på dessa maffior? Strongt att du orkar läsa, och viktigt onekligen, jag har bara hört reportage på tv och radio och är alldeles förfärad men egentligen inte förvånad. Hemskt att det gått så långt, det har ju tagit generationer…
Hanneles bokparadis
tack för fina smakbitar, min finska finsktalande mor kommer från Österbotten, Pohjanmaa
Paula
Stina kunde ingen svenska som barn och även om hon lärde sig senare så har hon aldrig känt sig riktigt bekväm med språket. Jag lärde mig finska först i andra klass i skolan trots att jag bodde i Hfors
Susjos
Hej igen Paula!
Hoppas Simon och hans tjej får komma till oss på KS, synd att jag inte ska jobba på ett tag nu!
Ja, det är lite olika restriktioner på de olika sjukhusen (galet!) hos oss på NKS så får pappan stanna efteråt, och de har lättat lite på restriktionerna så partnern får t.o.m gå ut ur rummet och ner till pressbyrån och parkeringen , i våras var det hårdare med att inte röra sig så mycket på sjukhuset.
Jag vet att på Danderyd så är såklart partnern med under förlossningen, och i våras fick de tyvärr inte stanna på eftervården (BB), hur det är just nu vet jag inte, men kanske de fortfarande inte får stanna efter förlossningen?
Önskar dem lycka till!!!
Kram