Jag har läst..
Marinmålarna - Havet, skeppet och sjömannen i konsten Från Jacob Hägg till Lars Lerin
Sjöhistoriskas årsbok 2020-2021
marinmåleri, ikonografi, målarkonst
Historiska media
2021
255, mer än 150 illustrationer
Havet har alltid fascinerat oss människor och utgjort en central del av våra liv och vår historia. Det har varit en viktig transportväg och en näringsgren - samtidigt som det har representerat något farligt och mystiskt.
I boken ger en rad skribenter och konstkännare olika infallsvinklar på den marina konsten. Genom personligt färgade texter och noga utvalda konstverk växer en fördjupad bild fram av villkoren till sjöss, det dagliga slitet för brödfödan och det självutlämnande, konstnärliga uttrycket.
Jag skulle kunna berätta mycket om denna intressanta bok. På sid. 79 beskrivs J.A.G. Acke och hans samtid under det första decenniet av 1900-talet med stor glöd.
Från sid. 115 presenteras en konstnär som gick från fattigbarn till hovkonstnär, 1800-talskonstnären Pehr Wilhelm Cedergren. Han föddes i området Träskängen i Stockholm dit spinnhushjon vandrade för att tömma dasstunnor insamlade på Ladugårdsgärde. Där stod en påle dit ogärningsmän släpades för att slita spö. Idag ligger Jarlaplan där Träskängen en gång jäste och stank.
Konstnärer som Marcus Larsson, Jacob Hägg och Herman af Sillén inspirerades av den marina genren.
Anna Palm de Rosa målar finstämda akvareller och Adolf Nordling tecknar dagbok i form av blyertsskisser. EugéneJansson frammanar sig själv i blå målningar från flottans badhus. GAN avbildar maskulina sjömän i kubistisk form, Lars Lerin ensamma matroser i ett svart och fruset landskap.
Jag har bara läst lite här och lite där och beundrat de fantastiska målningarna. Boken är för en lekman som mig alltför omfattande att ta in under bara några veckor som lånetiden på biblioteket tillåter.
Ämnet och boken ger mersmak! Du kan läsa mer om den hos förlaget här
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Ditte
Tack för fint boktips. Blir bra som present till maken som är ålänning av födseln och i princip är född på sjön. Ska absolut titta efter den.
Kram
ElisabetR
Ser ut att vara intressant med både historik och ögongodis. Tack för tips.
bpz3
Svar: Hahaha! Som längst var jag 1,68 m. Det var nog när jg var i 20 årsåldern. Men efter 50 krymper man ju. Det gör (som tur är) alla. Senast jag mätte mig var jag 1,63 m, men det är några år sedan. Gissar att min spinal stenos har sett till att jag nu inte är lägre än 1,60 m, men jag vet inte.
Nästa gång jag besöker min (snygga) husläkare ska jag be att han väger mig;-)
Kompisen är hur gullig som helst. Hon är från Bolivia och minst tio centimeter kortare än jag, troligen mera. Ska fråga henne nästa gång, men tror att hon inte kommer gilla frågan;-)