Jag har läst…

Vi får möta de enda överlevande efter en flygkrasch i oländig terräng 1947, Hjalmtyr och hans lilla dotter. Vi vår möta Hulda, som missar planet och överlever och blir dotterns barnflicka. Vi får möta folket i den lilla fiskebyn på norra Islande, tre gårdar bara.
Men huvudpersonen är ändå den underlige pojken som är så säregen att han inte kan gå i skolan men på egen hand har lärt sig allt om flygplan från böcker han läser, och som bland spillrorna hittar ett spädbarn, svävande mellan liv och död...
En gastkramande skildring av en allvarlig flygolycka och räddningsarbetet, dels en berättelse om en autistisk pojke som blir hjälte och hittar ett sätt att ta vara på sina specialbegåvningar. En hyllning till det unika.

Utkast sid. 49
"-De hade börjat bege sig nedför sluttningen med de tyvå personer som visade tecken på liv: först gick de tre som bar Hjalmtyr mellan sig, och nu gällde det att vara varsam för att inte tappa den flämtande livslåga som de höll i sina händer, livet är ju mycket bräckligare och abruptare än döden som är seg och uthållig och ingenting kan få den ur balans, men livet tål inte ovarsamhet, det blåses ut och slocknar av den minsta pust, så det är bäst att hålla en skyddande hand över det."

Jag upplevde boken som mycket "drabbande", enkelt skriven utan krusiduller men trots det karga språket fattas inget.