Nya tassemarker..
Ända sedan jag bestämde mig för att flytta till nya pörtet har jag velat besöka ett naturreservat som ligger i närheten.
Nu var det dags, jag hade studerat kartan för att se hur jag skulle gå för att komma dit, men det var inte så självklart när kartan bara visar bilvägar. Jag har sett skylten Rottneby 1km vid ett vägskäl när jag åker bussen men först skulle jag försöka ta mig dit…
Det började med en lite vansklig promenad längs motorvägen då jag inte hittade någon annan väg att gå, det fanns en bred vägren att traska på, men bilar och bussar och långtradare körde fort så jag nästan höll på att lyfta trots min rätt tunga lekamen! När jag väl kom fram till vägskälet begrep jag vilken väg jag skulle tagit istället…
Passerar ett hus som ger mig Villa-Villerkulla-vibbar
..och sen blir jag uttittad av två ståtliga vakthun….nej vaktlejon
Vägen smalnar av och det bär uppför, och sen är jag framme!
Här börjar den verkliga njutningen!
Det står tre bilar på parkeringen vilket innebär att det knappast är någon rusning i skogen..
Tydliga skyltar visar vägen och talar om hur långt det är till olika anhalter längs vägen
Trädrötterna försöker klamra sig fast i den magra sandjorden
Gammal tallskog
Det här är bland det bästa jag vet, att klättra uppför för att sedan hitta en liten öppning bland träden där jag kan njuta av utsikten!
Sjöblänk…
Nästan så jag ångrade att jag inte hade kaffe och matsäck med mig, men jag fick nöja mig med vattenflaskan när jag kom till Hosjökojan.
På väg tillbaka ser jag något glimta till bland blåbärsriset och jag blir nyfiken..
Men titta! Det är ju tomten!
Så det är här han gömmer sig under höstmånaderna…ja han får nog vänta ett tag till!
Med lite fantasi ser jag ett hjärta i trädstammen..
På hemväg tittar jag åter på Rottneby anrika herrgård som numera står och förfaller.
Huvudbyggnaden var från 1794 och byggdes om i flera omgångar. På 1990-talet köptes herrgården av Mikael Styrman vars avsikt var att hugga ner den gamla naturskogen. Men tji fick han, trots att han överklagade till högsta distans så fick han inte lov att skövla de upp till 200-åriga träden. Då gav han upp och bara stack från orten och lämnade herrgården åt sitt öde.
Den är sorglig att se i sin spöklika skepnad.
Nyfiken som jag är googlade jag fram dessa uppgifter och hittade även Styrmans blogg som är aktiv och där han inte skräder orden om vad han tycker om sakernas tillstånd i världen…say no more.
Flera spöklika byggnader finns, samt några som redan rasat ihop.
Sedan några år tillbaka finns en ideell förening som heter Rottnebys Vänner som har till uppgift att skydda herrgården från ytterligare förfall och vandalisering. Rottneby ingår i Unescos världsarv.
Det blev ett lååångt inlägg, kanske orkade du hänga med hela vägen?
Jag kommer förstås att vandra hit flera gånger. Min stegräknare stannade på drygt 12000 steg, och det var ju inte så illa för nöjet att få andas frisk skogsluft.
Tyvärr hittade jag inga andra svampar än riskor och kremlor, men det kan jag leva med…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Minton
Tack för denna underbara promenad. Njuter av naturen du har i din närhet. Saknar möjligheten att gå i skogen men får nöja mig med dina bilder.
Kramar från oss
Synnøve Irene Kjerstad
Intressant läsning ikväll. Herrgården om den står på UNESCOs världsarv så borde väl ägaren vara pålaggd att hålla den i ordning? Eller sälja till någon som VILL!
Fina bilder och att få se tomten så där…. Hoppas han har en liten stuga så han inte blir genomsur när det regnar.
Säger godnatt från nabolandet nu. Kram.
Anette Nordström
Vilka vackra bilder och vyer. Jag kunde nästan känna doften av skog. Nu lär du somna ovaggad ikväll.
Susjos
Men jösses, vilken natur och vilka bilder du fick! Har aldrig hört talas om Rottneby! Vilken historia, och så trist att herrgården förfaller, hoppas att Rottnebys vänner kan hålla den vid liv!
Vilken fantastisk promenad du fick, ja förutom den vid vägen då, men nu har du hittat en annan väg i alla fall!
Kram från ett soligt Grekland ( idag i alla fall!)
Anna-Lena
Usch! Blev orolig sv att läsa var du gått! Men inte på motorvägen väl? Då hade nog blåljus ryckt ut.
Vackert i naturreservatet. Vill också gå där.
Hoppas någon tar sig an den vackra byggnaden. Eller river det. Hellre det än att det förfaller.
Förstår att du kom hem tryggt! 8 km ca blir mitt tips. En ordentlig promenad.
Go natt! Kram
Äventyret Framtiden
En så härlig promenad du bjuder på och självklart var jag med varje ord och varje fotografi…
Det är skönt att tallarna har en pålrot i mitten som håller dem på plats i den sandiga mojorden.
Så sorgligt det är att se hur gamla vackra hus förfaller..fint att det finns en förening som vill tillvarata och behålla, förnya. Bravo!
Det blev en lång skön promenad och den gör du om igen kan jag tro.
Kram från gränden !
BP
Alltså du är modig – att traska på motorvägen. Det är nåt jag aldrig skulle våga. Och även om jag hade vågat skulle nog polisen haffa mig inom fem minuter;-)
Men vilken härlig promenad och utsikt du fick som belöning för motorvägsvandringen. Ledsamt att dessa gamla byggnader bara förfaller och ingen tar hand om dem. Ändå ingår Rottneby i Unescos världsarv. Då förutsätter jag nästan att byggnader underhålls…
LillaSyster
Nu hade du tur….ett att du inte blev överkörd på motorvägen, två att ingen larmade ut polis och du fått böter. Tur att du hittar nu så att jag slipper få hjärtat i halsgropen då jag läser.
Magiskt vackert och tänk att renovera upp herrgården till två, tre små “lägenheter” – vore ju perfekt boende för någon som dig.
Här ligger dimman tjock idag. Men det är säkert bra med den fukten för svampen. Njut av din torsdag! Kram
Stefan
Det är både tråkigt och spännande att springa på gamla ödehus under vandringarna. Vad har inte utspelat sig bakom dessa väggar och vilken spännande historia bär de inte på.
Sedan gillar jag att fota sådana fastigheter och om möjligt, gärna också på insidan.
Är det något jag älskar, så är det att springa på dessa små konstverk man kan stöta på i skog och mark. Ett stort tack till de eldsjälar som förgyllar våra utflykter.
christian
Först: Imponerande vandring må jag säga, 12000 steg får jag sällan ihop, bara om jag springer en mil eller mer! Sen njuter av den vackra naturen……förstår att lite fika hade varit pricken ……. men å andra sidan gladde du fler med ditt härliga inlägg å det är också värt en del!
Ha det gott!