Nytrimmad jycke

“Tycker du verkligen det var bra tajmat att klippa ner hela pälsen på mig när det är regn och rusk på gång?”
Jo, det tycker matte…för när vi går i skogen på hösten så har hon halva skogen med sig hem…i den långa pälsen!
Skulle liten fröken frysa så har matte varma plagg på lager..

Om man åker till stan så måste man stanna längs vägen för att rasta hundar..
Och då kan man ju inte undvika att se …en hel drös med smörsopp!
Men i det ymniga regnet är de mer än lovligt blöta och svampiga, så de får stå kvar.

Annat ljud i skällan blir det då jag hittar blodriskor, en av mina absoluta favoriter!
Som tur är har chauffören en påse att avvara så jag får med mig gänget hem!
Ofta är just blodriska angripen av mask och därmed oätlig, man måste hitta de alldeles färska exemplaren och det har jag just gjort!

Handlade med mig middagsmat från staden, musslor i vitlökssås, mums!
Men….dessvärre var det mer än hälften av musslorna som inte öppnade sig, så mätt blev jag inte på de få som återstod fast jag doppade bröd i det goda spadet..

Kanske därför eller vad vet jag, blev i alla fall fasligt sugen på….kokt potatis igår!
Jag kom på att jag inte ätit potatis på hela veckan, och så kan man inte ha det!
Mina flyktingvänner har många gånger uttryckt sin förundran över mängden potatis vi svenska sätter i oss, och jag har försökt förklara att det är naturligt för oss att äta sånt vi själva odlar, med en kort odlingssäsong för grönsaker och dessutom höga priser så har potatis varit stapelmat i Sverige sedan länge.
Alla LCHF-regler till trots, jag vill ha min potatis, annars blir jag grinig, basta!

“Jag äter minsann ingen potatis, blä, jag vill bara ha sovel, gärna dubbel portion för nu fryser jag om öronen!”