Peptalk

För ganska snart två år sedan då vi bodde i Björsjö hyrde vi en lägenhet i Fredriksberg över en helg och tog en minisemester.
Om ett par veckor kommer jag att flytta mitt lilla pörte till just den lägenheten, där ska Blinka och jag installera oss och bo i framtiden.
Är det ödets ironi eller är det någon däruppe som behagar skoja med mig?

Vad gör man när tillvaron rasar, när marken rämnar under en?

Jag har inte för avsikt att stöta och blöta mitt havererade äktenskap i bloggen, men sanningen måste ju fram förr eller senare i allafall och trots att det känns som om jag går omkring med en stämpel i pannan som säger “misslyckad” så måste jag försöka intala mig själv att även detta går över…

När jag vaknar på mornarna så dröjer det några sekunder innan verkligheten, den nya verkligheten, slår som ett knytnävsslag i magen. Det gör så fruktansvärt ont…

Samtidigt vill jag tacka för alla hälsningar, peppningar och kommentarer som jag fått både i bloggen, på Facebook, på mejl och telefon.
Även för mig helt okända människor som följt min blogg har hört av sig, jag är slagen av häpnad.

Mitt liv kommer att förändras radikalt, jag kan nog inte se alla konsekvenser framför mig ännu, jag behöver massor av tid att smälta vad som skett.
Jag önskar det fanns plåster som även läkte hjärtats sår, men jag inser också att det är tiden som är det plåstret, det går inte att hasta fram utan smärtan måste få värka ut och läka.
Jag kommer att misströsta, vara ledsen, gråta, känna vanmakt och förtvivlan, man kan inte radera över tjugo års gemensamt liv med en axelryckning.

Dock ska jag försöka peppa mig själv och jag vill jättegärna att du hjälper till!

Jag har valt att bo kvar i min mysiga by för här trivs jag bättre än någon annanstans jag bott.
Visst blir det besvärligt att inte ha tillgång till bil, men jag ska också försöka lära mig att be om hjälp när jag behöver det. Redan nu har jag fått uppmuntrande signaler om att det finns människor här som bryr sig.

0221a

Min dotter var här förra helgen, det var välbehövligt och jag lastar av mycket av mina bekymmer på henne trots att det kanske borde fungera mer åt andra hållet.
Men vi stöttar helt enkelt varandra, det är väl så det ska vara, och jag hoppas att vi framöver kommer att träffas lite mera regelbundet än vad som hittills varit fallet. Det tog ju faktiskt bara 3 timmar och 20 minuter att med allmänna färdmedel tillryggalägga 106 km,sträckan Falun – Fredriksberg medelst buss-tåg-buss-buss :-D

Jag är långt ifrån mogen att ta steget ut i den vanliga vardagen med besök hos er alla bloggvänner.
Men jag längtar till den dagen då jag känner att jag åter är med i matchen och då, förr eller senare, knackar jag på din dörr och tittar in för att läsa vad du haft för dig.

Till dess, ha det gott och lev väl

0

41 Comments:

  1. Åh Kära! Förstod att det var något men inte detta. Var stark!

  2. Så ledsamt det kan bli här i livet. Har inte så mycket att tillägga. Det är som du säger, det får ta sin tid. Men tänk aldrig tanken ens om misslyckande, man växer ifrån varandra, det är inget misslyckande utan en form av utveckling. En utveckling som gör ont. Ta hand om dig så gott du kan. <3

  3. Förstod att det var nåt som hänt och så ledsamt…
    Finns här vet du och det är inte förbjudet eller farligt att be mig om hjälp, ställer upp så gott jag kan.
    Var rädd om dig!
    Ha dé!/Kram

  4. Ja fy fasen så trist när man levt tillsammans med någon under så lång tid
    Men misslyckande från din sida är det ju inte, när det gäller ungdomar så brukade jag tänka att de växte från varandra och man ändras väl under hela livet
    Ibland (nästan alltid) kan den som är ensam få mer umgänge än när man lever med någon i tvåsamhet
    Så jag tror att du kommer att få hjälp med bilskjuts osv, det brukar vara så
    Jag går bara till mig själv, vem hälsar jag på mest
    Jo hon som valt att leva ensam
    Din bild gick fram när du skrev att något hänt ? kram

  5. Anett Wikström

    Skickar massor av styrke kramar till dig Paula. Tråkigt att höra att ni gått skilda vägar. Men du är stark och kommer att klara detta! Ta hand om dig och se framåt med glädje! Kram! <3

  6. Men att det var något som separation hade jag inte trott… Så jättejättetråkigt!
    Jag har precis kommit hem efter att ha hjälpt en kompis med flytt som nu separerar… Snälla du, säg till om du behöver hjälp så kommer jag upp! Varm kram till dej! <3

  7. Åh så tråkigt!
    Är det något jag har lärt mig under åren så är det att mina vänner i bloggen och på facebook har burit mig genom många tråkigheter. Ibland rent konkret. Ibland med tröst och cyberkramar. Det har hjälpt mig.

    Så jag skickar många kramar och tänker på dig och Blinka

  8. Det var ledsamt att höra. Sorg, chock och ilska – ja, men ALDRIG misslyckande. Det är som Astrid skriver: ibland växer man ifrån varandra…
    Du må vara nere för räkning för tillfället, men du kommer att resa dig igen och bakom hörnet väntar något nytt och med din sisu så kommer du att göra något bra av det. Låt det ta den tid du behöver.

    Varma tankar till dig!

    <3-kram

  9. Så tråkigt! Tänker på dig!

  10. Ta hand om dig och var aldrig rädd för att be om hjälp. Människor är mycket hjälpsammare än vad man tror. Stor kram

  11. Men snälla nån !?
    Skickar en STOR tröstande cyberkram ?

  12. Åh, vad jobbigt för dig, det är svårt att bryta upp och börja ett nytt liv.
    Förstår precis hur du känner det, gick ju själv igenom samma sak för 3 år sedan.

    Finns här om du vill skriva av dig.

    Stor varm kram!
    Caroline

  13. Du har inte allt en stämpel i pannan….. Jag lider verkligen med dig. Men jag vet också att det går att resa sig upp och komma igen efter ett långt förhållande. Jag finns här och stöttar dig på avstånd. Tänker på dig och skickar med massor av kärlek och styrkekramar. (Och det är inte fult att be om hjälp.) Jag tror på dig Paula!! Kramelikram

  14. :-? Ojdå ,vad ska man säga så här plötsligt utan förvarning ,ja tänk så livet kan ändras ,kramar ,Nette

  15. Bilden i ditt förra inlägg var ganska talande så jag misstänkte att det hade ngt med äktenskapet och kärleken att göra. Hoppades dock att det fanns en lösning bakom hörnet.

    Jag känner verkligen med dig, jag är ledsen över att du ska behöva gå igenom det här och behöva lida av all smärta som river i hjärtat.

    Men en dag kommer det att vända och då kommer du att kunna känna glädje igen.

    Många varma kramar skickar jag dig!

  16. Så tråkigt att höra! :( Förstår att du inte mår bra, men du får absolut inte tycka att du har ‘misslyckats’, för så är inte fallet. Livet är inte alltid en dans på rosor och ibland gör det riktigt ont. Ta hjälp att bearbeta det som hänt och umgås bara med positiva människor. Så bra att du har en dotter som kan stötta dig. Önskar dig allt väl! Kramar :)

  17. Stor kram till dig, ta tiden till hjälp och vet att jag håller tummarna för att allt ska bli inte bara bra utan … bättre :)

  18. Bästa, finaste Paula i hela världen…se så många som är beredda att ställa upp för dig, finnas där för dig när du behöver, känner att du orkar , kan och vill…Du är aldrig ensam mer än de gånger du känner att du VILL vara ensam, för de gångerna kommer då och då, när orken inte finns, när man bara vill gömma sig…såna stunder måste också få finnas…. Smärta, sorg och ibland ilska är känslor som ska ut, låt dom komma! Ta den tid du vill, vi finns här :kiss: :kiss: :kiss:

  19. Så tråkigt. :( Kram till dig!

  20. Bästa käraste Paula – du vet hur jag känner o lider med dig och jag tror det trots allt lättade lite för dig att gå ut här och berätta för nu kan du skriva av dig båda negativa o positiva händelser här, få stöd, pepprig och medkärlek. Att ha sina vänner o sina nära är allt i en sån här främmande, ledsam och trist situation som livet ibland ställer oss inför, är guld o nödvändigt för att orka.
    En dag kan du se tillbaka o tänka – jag klarade det.
    Kramiz Kramiz

  21. Gun Wiik Pils

    Gjorde ont i mig också då jag läste ditt inlägg, det är ju inte svårt att sätta sig in i hur det måste kännas då man själv lever i ett långt förhållande. Men efter att ha följt din blogg vet jag att det är mycket ” jävlaranamma” i dig och så småningom är du på banan igen.Stämpeln i pannan glöm den!

  22. Har tänkt mycket på dig efter det förra inlägget… bilden var ganska talande. Har ju sett att du ändå varit lite aktiv på FB och ville inte verka påträngande och nyfiken…
    Ingen tycker du är misslyckad – absolut inte! Så otroligt jobbigt att uppleva sånt här efter så många år tillsammans – lider med dig… och önskar så att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Synd att du bor så långt bort. Efter att ha följt din blogg ett tag och läst din “historia!, så vet jag ändå att du är stark… du har ett starkt “jäv… anamma”… du kommer snart igen…
    Styrkekramar från mig!

  23. Skickar ett nytt gäng med varma kramar. Ta en eller ett par om dagen….
    Du är välkommen tillbaks till min blogg när du känner att du orkar och har lust att läsa/komentera igen….Ge bara inte upp!!!!
    Kram susan

  24. Jag vet att du kommer att resa dig igen. Bra att du börjat blogga igen, jag tror du behöver den ventilen. Var aldrig rädd för att be om hjälp. Folk är nog ofta dåliga på att erbjuda hjälp, trots att dom gärna hjälper om man vågar fråga.
    Du vet var jag finns.
    Kramen/Kicki

  25. Du är tillbaka, jag har undrat. Men skit då, varför vill det sig bara inte ibland. Du skriver så bra om dom där sekunderna när du vaknar, jag kände precis igen det där, kan det vara på riktigt eller är det en ond dröm……den känslan har vi nog alla haft både nu och då genom livet. Min svägerska har haft det lite så där som du nu, och hon säger att hennes vänner lyfte henne igenom det hela och det hoppas jag att du kommer att känna också. Och sen skapar du dig ett eget liv där du sätter dig själv i centrum (ja, och så dina barn, förstås) och tar för dig, jag lovar att det kommer att bli en viss frihetskänsla i det också och du kommer att känna dig starkare och starkare!
    Men gråt ut din förtvivlan, jag tror det är bra också! Och snart kommer våren och då lättar liksom allting, inte vet jag hur, men det blir lättare bara.
    Stora kramarna från mig!

  26. Sänder dig många varma styrkekramar.

  27. Kan bara instämma med alla andra att du har verkligen INTE en stämpel i pannan! I så fall skulle det vara STARK och KREATIV! Vi är många som vet att man kan resa sig efter ett slag av den här arten även om det för stunden inte känns så. Massor av STYRKEKRAMAR från mig och HÅLL UT, det kommer en vår…då får du ta cykeln och Blinka i cykelkorgen och ge dig ut på din underbara stigfinnaräventyr:)

    Jag LIDER med dig!

    KRAM igen

  28. Hamnade här av en av en tillfällighet för ett par ár sedan (googlade pá “dillkött”), har följt dig sedan dess och vet att du är en stark och klok person. Är sá glad att du ger ett livstecken frán dig igen. Det här fixar du! Varma kramar frán Palma de Mallorca!!!

  29. Nej,fy vad tråkigt.Finns inte så mycket att tillägga,men jag tänker på dig och skickar massor av styrkekramar.

  30. Kära vän. Misslyckad är ingen människa även om det kan kännas så. Livet blir så sällan som man tänkt sig men bakom nästa hörn kan vänta fantastiska äventyr så som man inte hade en aning om. Men jag förstår att det just nu ter sig tungt och mörkt. Man får gråta och skrika. Det kan hjälpa i alla fall för stunden. Styrkekramar från Enskede.

  31. Så bedrövligt tråkigt för dig!! Misslyckad ska du absolut inte behöva känna dig. Man är ju alltid två i ett äktenskap och har båda del i hur det blir. Så fint då att du har din gulliga dotter Saija. Blinka och du är ju ett fint par också. Djuren kan man alltid få tröst från. Kommer katterna med till nya lägenheten också? Jag hoppas allt ornar till sig till det bästa för dig!
    Styrkekramar från mig

  32. Så ledsamt att höra, att det blivit så Paula…

    Du är så klok i dina tankar.
    Jag tror att det blir bra, även om det tar tid,
    och allting blir på ett annat sätt och vis.

    Stor Kram från Eva

  33. ” JAG ÄR VÄRDEFULL ” det är vad du skall säga högt flera gånger om dagen .// Azlan

  34. jag har sagt att livet kan förändras i löpet av en sekund, och det har du fått erfara här. Det gör ont att se att det går galet. Att vara så långt bort och inte kunna vara där och stötta. Men jag finns här. Bara ett telefonsamtal borta. Ring när du vill, dag eller natt.

    Inte är du misslyckad heller. Att saker går fel har inget med misslyckanden att göra. Det blir bara så.
    Tror när du kommit i ordning i DITT pörte med Blinka, och det går en tid kommer du se det här med nya ögon. Livet väntar på dig där bakom kröken. Ta fatt i det.
    Kramar om bästa nabokäringa mi <3

  35. Brukar vara riktigt trevligt att läsa dina inlägg men det här var riktigt tråkigt… men jag är säker på att du kommer igen, det är nu du får ta fram den finska sisun!

  36. Ledsen för din skull :( Massor av känslor svallar omkring hos dig nu, bearbeta dom en i taget, att vara misslyckad känner man sig kanske, men det är nog inte rätt ord. Låt tiden arbeta, grår när det känns så, svär när det känns så och sen en dag kommer nog den den där “jävlarannamma” känslan att det här klarar jag nog, låt det bara ta den tid du behöver. Och var absolut inte för stolt att be om hjälp, det behöver vi alla ibland. Styrkekramar

  37. En stor styrkekram till dig från mig kommer här!
    Hoppas du känner den.
    Var rädd om dig och ta hand om dig, tänker på dig!
    Kram!

  38. Oj…misstänkte att något hänt, men inte detta. Hoppas du kommer trivas i nya lägenheten, för det är viktigt när något sånt här händer.
    En stor varm styrkekram får du av mig.

  39. Paula så klart att du ÄR värdefull!!!!!
    Låt det ta den tid som behövs men du kommer att hitta dej själv igen.
    Så tråkigt, men som nån annan skrev tala om för dej själv varje dag många gånger att du är värdefull.

  40. Vet vad du går igenom. Det är inte så länge sedan jag var där själv. Kram!

Kommentera