Söndags-smakbit # 16

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Jag läser Spöket av Aase Berg. Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer.
Smakbit sid. 58
”-Hundens språk går främst genom nosen. Om människans luktsinne är som ett frimärke i storlek, då är hundens som parkeringsplatsen uitanför Ikea. Det är nästan ett visuellt sinne. Dofttspår,. kissfläckar och för mig osynliga lämningar av matrester och döda råttor flammar upp framför Spöket som små eldar längs vår promenadväg – en sagovärld! – där jag bara ser gråmulet lågtryck och trötta höstlöv. Luktsinnet är konkret närvaro, en sorts syn, och dessutom ett slags minne, eftersom hunden kan känna på doften vad som har inträffat långt tidigare. Men om jag kunde uppleva det hunden upplever skulle jag klassas som psykotisk.”
sid 133
-”Försök titta in i hästens ögon när han står i boxen, försöka möta hans blick – du ser ingenting. Det är inte där mötet händer. Men prova istället att närma dig hans mule med din näsa och mun och andas i hans näsborrar. Han kommer att andas tillbaka i dina. Ni ”byter luft” han avläser partiklarna som säger allt om ditt väsen, och det är på så vis en häst vill lära känna en människa.”