Tidig väckning i pörtet
I morse ringde klockan okristligt tidigt (min högst personliga åsikt) klockan 7
Jag skulle få mitt första dropp mot benskörhet på vårdcentralen.
Jag hade nästan varit på väg till helt fel ställe, nämligen till lasarettet, innan jag tack o lov läste kallelsen en gång till! På min kallelse stod Studentmottagning Vårdcentralen.
Funderade på om jag skulle få gratulera några studenter och om jag i så fall skulle ha med mig en blomkvast, men väl framme begrep jag:
Här tränade blivande sjuksyrror med stöd av erfarna dito!
Som alltid när jag ska stickas så krävs ett visst tålamod, mina blodådror är livliga och hoppar och slinker än hit eller dit. Bra träning för studenten som fick ta till bägge armarna.
Pjåskig har jag dock aldrig varit så jag bara sa att hon får sticka tills hon lyckas, och visst gick det bra efter några försök.
Sköterske-eleven satt kvar hos mig under den halvtimme som droppet pågick, kanske för att säkerställa att jag inte fick några besvär under tiden. Man kan få efterverkningar ett par dagar efteråt, men jag är inte orolig.
Igår var det fortsatt vackert väder och jag lyckades nosa mig till en för mig ny stig ner till sjön Runn
En strålande och solig vy öppnade sig efter en stund i skogen
Här skulle man kunna njuta när marssolen börjar värma, ännu är det på tok för kallt om rumpan
Men var håller sidensvansarna hus, rönnarna är fortfarande fulla av bär!
Går sakta genom villakvarteren hemåt igen, och plötsligt hör jag: silverklockor!
Sidensvansarna har samlats till julbord, de har bokat plats i den stora björken, och jag räknar till minst ett tjugotal, svåra att få med på bild där högt uppe!
En och en lyfter de, flyger till rönnen och är snart tillbaka, då flyger nästa iväg, väldigt väldisciplinerat gäng må jag säga!
Jag blev så glad att jag var tvungen att växla några ord med en gubbe som kom spatserande. Han berättade att han har en rönn på tomten, dit kommer först björktrastarna och till sist sidensvansarna.
En bit ut på isen ser jag en modig man, isen kan inte vara tjock ännu
Jodå det fanns flera modiga, eller kanske bara dumdristiga?
Ännu en njutbar decemberdag!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
LillaSyster
Dumdristiga är ordet.
Du är ju go du – stick tills du lyckas. Jag hade sagt du har en chans….. för jag är ju galet nålrädd. (Visst jag förstår ju att de behöver träna- men jag anmäler mig inte frivilligt till det.)
Hoppas nu att du mår bra efter – känn inte efter så noga, det brukar vara bästa melodin i sådan sammanhang. Då kanske Sidensvansarna tittar förbi här också snart och kalasar upp äpplena? Fina bilder bjuder du på. Ha en fin eftermiddag, nu ska här bli kaffe. Kram på dig!
Mia
Men så fina bilder! Fast jag fattar inte hur folk vågar sig ut på isarna, nån kyla att tala om har det väl ändå inte varit? Äntligen kom dom, sidensvansarna, såååå roligt 🙂 Så du får dropp mot benskörheten, det var värst, syster får en injektion, that´s it Tänk så olika det är beroende på var man bor…. Kram på´re
Synnøve Irene Kjerstad
Skönt det fungerar med droppet. själv har jag varit på två behandlingar idag. Hud och fysion. Nu sitter jag med min andra kopp kaffe här och är trött. Seg som frusen sirap….
Snart blir det middagslagning. Det blir fisk idag.Man äter ju alldeles för lite fisk.. men den har blivit så jämrans dyr….
Nu är det 6 minus ute, Fåglarna äter vid matarn. Men sidensvansen har inte kommit. Här är mängder med rönnbär åt dem.
Nu får du ha en jämrans fin eftermiddag och kväll.
Kram från grannlandet och käringa där.
Minton
Bra att du fått droppet och mår bra. Dina bilder är underbara och får mej att må bra. Har inte sett några sidensvansar ännu me de kommer förhoppningsvis. Har haft massor med Steglitser och dom är vackra även domherrar kommer till matbordet.
Kramar från oss
Hanneles bokparadis
Du får skaffa dig värmekjol om du vill sätta dig en stund, jag har både kort och lång, ovanpå byxorna.
Anna-Lena
Modig? Dumdristigt!
Kl 7 är ok. Under mina tre jobbardagar är det 5.45 som gäller. Man vänjer sej!
Jag blir så trött om jag sover gör länge.
Dessa vackra fåglar! Så fina foton du fick !
Ha det gott! Kram
Ibod11 - Ingrid
Du är snäll mot studenterna men det ska man ju vara för att de ska få lära sig. Du är säkert ett väldigt bra objekt att öva på. Jag har en rejält stor och bra blodåder, min fd blodgivaråder, som de flesta väljer när jag ska stickas i armvecket. Den andra armen är svårare och den ger sig bara de erfarna på. Nu hoppas jag att det inte blir några efterverkningar och att ditt skelett ska må bra av det här droppet. Är det något som ska ske regelbundet eller är det en engångsgrej?
Väldigt vackra bilder och jag beundrade sidensvansarna länge. Förra året såg jag inga här omkring och i år kommer jag inte ut några längre sträckor så jag ska ha en väldig tur om jag får se och höra dem. Du fick jättefina bilder på dem.
Lite dumdristiskt tycker jag att det är att gå ut på så ny is men jag är ju överdrivet försiktig själv.
Kram
BP
Grattis till första droppet! Jag har hunnit med två stycken så här långt. Jag är inte lika snäll som du. Tar man blodförtunnande underlättar det om sjuksköterskan hittar ”rätt” direkt. Annars ser man ut som man hade en partner som pucklade på en…
Helt underbara bilder, speciellt inzoomingen på sidensvansarna. Härligt att titta på.
Att ge sig ut på så tunn is skulle aldrig falla mig in. Tycker det är dumdristigt, inte ett dugg modigt.
Vi har haft tre dagar med strålande solsken. Hoppas det fortsätter så:-)
BP
Me again: Håller helt med dig – klockan 07:00 är ju mitt i natten. Alltid, men speciellt under vintern;-)
Anna-Lena
När det gäller besökstid hos sjukvården, då protesterar jag väldigt sällan. Kl 07 är ju helt ok en dag… alla andra dagar kan jag ju sova så länge jag vill.
Att ge sig ut på isen redan, det är dumdristigt enligt mig. / mammselen