Tjejsnack
Fotografering
1. Framkallar du dina digitala foton?
-Tyvärr har jag inte gjort det, men har planer på att framkalla några fina foton i förstoringar som jag ska rama in
2. Står du helst framför eller bakom kameran?
-Definitivt bakom, vem vill se en halvgammal fet käring…inte jag!
3. Vad fotograferar du mest?
-Djur och natur!
4. Vilka kamera-egenskaper är viktigast för dig?
-Enkelhet, den ska vara liten och nätt och passa i fickan, ha en stor skärm och hög zoom
5. Ett tillfälle då du önskar att du hade haft med dig kameran?
-Detta hände på den tiden då jag inte hade digitalkamera: Hasse, jag och Larissa, vår rottweiler, var ute och åkte längdskidor. Hasse hade Larissa kopplad eftersom många är rädda för en stor svart hund. Hon följde honom fint bredvid spåret. Efter en tung uppförsbacke kom vi till ett krön och naturligt nog en rejäl utförslöpa. Feg som jag är låter jag hundekipaget åka först…efter några meter då farten accelererar hör jag Hasse ropa: “Nej, HIT!” med förtvivlan i rösten, men Larissa har fått syn på eller korn på något intressant inne i skogen så hon galopperar iväg rakt ut i den meterhöga snön med Hasse efter sig…..till slut går det som det går, Hasse tappar i hög fart balansen, och landar i ett virrvarr av koppel. stavar och skidor i ett enda stort snömoln! Tystnaden är först total, sen hör man mindre vackra svordomar under snötäcket….Tack o lov stod inga träd i vägen så Hasse var helt oskadd när han kravlade sig upp. Jag hade mer än gärna stått nedanför backen och fotat det äventyret! Behöver jag tillägga att jycken fick sig en rejäl utskällning…
Vill du också vara med i Tjejsnack så hittar du knappen i menyn till höger
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
anne
Hm. Hur går det där tjejsnack till? Det är något nytt!
Nog är dessa skidolyckor där ingen skadar sig suveränt roliga, åtminstone om man är åskådare.
Sv. Maken och jag bodde tillsammans i Chicago i ca 1.5 år, sedan flyttade vi till Zürich var han gjorde sin post-doc och jag jobbade i två år innan äldsta sonen föddes, där blev vi 3.5 år, innan vi flyttade till Sverige. 🙂
Famos/Menageriet
Lika rolig som alltid! 😀
Hasse måste var den ultimata hunddressören? 😀
Själv skulle jag önska att jag hade en bättre kamera, så jag slapp stå och vänta en kvart innan den laddar om. :cursing:
Ha det gott!
Mia
Var det inte en liten elak önskning, det där…. 😀
molle
första turen går till Göteborg över midsommar..
lika bra att testa
Veronica
Haha, jag hade också gärna velat att du hade fotat det! Låter som nåt som skulle va kul o se! 😛
Kram!
e v e
Kul att läsa Tjejsnack-svaren!
🙂
Ha en bra dag!
Ragnvi
Morning! Hi, hi..du beskriver så målande så jag kan riktigt se o höra allt från snötäcket!
Härliga foton från rinken också!
Fästingseländet har ju vandrat norrut i landet…inte var det så här förr?!
Kramen!
Ragnvi
TT
Man har ju aldrig kameran fotoklar när sådana där Kodak-moments uppstår!
Tur han inte bröt sej!
Ibland när man kollar på roliga videosnuttarna på TV förstår man inte att dom överlevt!
Ha en bra dag, kram!
Anki N
Haha..ja den bilden hade jag oxå velat se, men de är väl rätt sällan man har kamerna med då, oh så tänkter man mest på att “allt gick bra” o de gjorde det ser jag…
Kramiz Anki N
Lena
halloj vännen,
sitter här och ömkar mig själv. Jag har tagit över budkaveln från Dottern. Tyckte det var synd att hon skulle vara sjuk så som den sanna mor jag är tog jag över. Just nu ångrar jag det bittert. hehe
Ja du många gånger önskar man att man hade kameran med sig när sådana där händelser sker
En gång för herrans många års sedan stog vi liftenkön upp till toppen av Åreskutan. Strax innan hade en av våra vänner lyckats komma upp. Men när hon väl kom upp upptäckte hon att hon var lite nödig så att säga. Så hon helt sonika åkte in i en skogsdunge och började förberedda för lite släpp… Det hon inte tänkte på var att skidorna stog nedåt backen så när hon väl skulle till att sätta sig på huk med skidbrallorna nere vid anklarna så började givetvis skidorna glida. Och när vi står där i godan ro och solar oss i väntan på vår tur ser vi något bart och skrikandes komma nedåt i väldans fart rakt mot kön. Vem var det om inte vår kompis! Hon landar givetvis på den bara ändan mitt i kön och inte hade hon hunnit släppa trycket utan när hon väl landar släpper trycket. hehe Kan säga att hon inte visade sig utanför stugan på hela den veckan därefter. hehe
Kramis
Linda
Hej inne och läser dina svar på tjejsnacket 🙂
Ha en fin dag nu :thumbsup:
Caroline
Jadu, ha kopplad hund i snön är inte lätt, när något intressant dyker upp! 🙂
Det hade man ju velat se!
Själv fotar jag ju mycket både högt och lågt, lillkameran är nästan alltid med 🙂
/Caroline