Varning för läskiga foton
Idag skulle jag (som vanligt) ut i skogslandskapet , denna gång med väninna och bil.
Vi skulle inte så långt, solen sken och det kändes varmt och torrt och jag velade länge om vad jag skulle ha på fötterna.
Mina långskaftade stövlar försöker jag undvika så långt det går för de är inte bekväma och jag får skoskav efter bara en stund…
Men, jag hade inte tänkt traska så långt, så det fick bli stövlar…
Något jag inte ångrar..
Har nu någon ormfobi ber jag om ursäkt och ber dig återkomma en annan dag…
Väninnan hojtade till precis när vi skulle parkera bilen på skogsvägen….där låg den svarta skönheten!
Snacka om att ha huvudet på skaft!
Nu ska jag direkt berätta att Daniel tryggt satt kvar i bilen bakom låsta dörrar!!!
För på närbilden vill jag påstå att detta är en svart huggorm….
En snok har gula fläckar vid huvudet…allt enligt uppgifter jag googlat fram
Den var väldigt ovillig att flytta på sig trots att väninnan var framme med en trädruska. Men till sist gav den sig av ut i naturens famn, och när jag tittar på fotot tycker jag den ser ganska rund och välnärd ut, kanske låg den i solen och smälte middagen?
Vi valde faktiskt att åka vidare en bit, ormar kan ju finnas var som helst, men att stöta på flera samma dag var väl knappast troligt..
Äntligen fick Daniel röra på påkarna, och det var nästan så han tog ett bad i bäcken!
Fokuset hade visst skiftat lite, men visst var vi ute för att spana efter svamp?
De här skönheterna har jag inte tänkt äta, jag har ingen aning om vad de är
Men visst kom jag hem med lite skrammel i svampkorgen. Bland soppar och citronisar hittade jag ett gäng skäggriskor, små, och superfina.
De tillhör ett släkte som måste förvällas innan förtäring, en typisk “finsk riska”, så jag gjorde precis så, förvällde, sköljde och saltade in. Nu står burken med tyngd på för att svampen ska pressas ihop. Lite vitlök råkade visst också halka i….
Det var länge sedan jag plockade riskor att göra den goda svampsalladen av, men i vinter ska jag njuta!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
bpz3
Tänk så tapper jag nu var att jag faktiskt tittade på bilderna med den äckliga ormen. Är mäkta imponerad att du vågade dig så nära. Jag hade inte ens lämnat bilen. Tak och lov att Daniel satt kvar i bilen… Orm och hund får mig alltid att tänka på Ankis Olle som dog efter ett bett.
Kul att du hittade några svampar som var ätliga i alla fall.Skäggriskor visste jag inte ens att de fanns – oooops! Blir de “inlagd svamp” nu eller… Varför torkar du dom inte? Ja, jag vet dumma frågor från en asfaltbonde. Vad annat hade du förväntat dig;-)
Paula
När jag läst alla kommentarer så kan jag säga att det blev fifty fifty bland alla tippare om det var en snok eller huggorm, men ett är säkert, det går inte att på avstånd bedöma! Jag vet flera hundar som råkat illa ut, det är förfärligt tråkigt.Daniel skulle inte klara ett ormbett så liten som han är. Huva, men man kan ju inte sitt inomhus heller, bara hoppas på tur
Minton
Läcker orm som man skall undvika speciellt hundar.
Du hittade lite svamp och Daniel fick motion och nästan ett dopp.
Kramar från oss
Paula
Jag var lite förvånad av att se en orm ligga och sola nu i september, brukar annars vara alert och spana efter dem på våren när de kommer fram ur sina gömslen. Kramiz
Ditte
Är imponerad över de fina bilderna på huggisen du fick till. Verkligen. Och så bra att Daniel var i bilen. Jag har ingen ormfobi så här och vi har i Thailand sett de som varit dryga 1 1/2 m långa på vägen. Jag har t.o.m- bett maken att vända scootern för att jag skulle fotografera.
Bra att ni körde en bit till. En orm räckte bra för denna dag.
En del svamp fick ni ju också. Grattis.
Kram
Paula
Minns en gång när jag stötte på en orm när jag var ute med Blinka. Vi passerade hastigt men sen kunde jag inte låta blir….satte fast kopplet i ett träd en bit ifrån och gick tillbaka för att fota…Så stora ormar som du talar om skulle jag inte vilja se, huva så hemskt!
Kram
Ninni
Vid tredje bilden kom “fryslôpperna”. Jag är ju så jag nästan drar upp fötterna i soffan då det visas ormar på tv. Men jag kan stolt säga att jag faktiskt höll i en levande orm (majsorm) för sisådär 20 år sen. Den var varm och behaglig att hålla i faktiskt. Ormar i frihet passar jag mig för. Har bl.a. träffat på orm när jag badat. Brrrr…
Hur vågade du fota den så pass nära? Hur långt ifrån var du? Jag hade ju satt mig i bilen och åkt därifrån på direkten. Fina bilder var det dock.
Skönt för Daniel att få svalka av sig lite i bäcken. 🙂 Tänk du hittar då svampar som jag inte ens hört talas om. 😮 Jag har inte letat en enda svamp i år. Inte varit ut i skogen heller och plockat några bär. Lullar bara på här hemma. Det får räcka för mig nu. Har jag tur så kommer nån vänlig själ med trattisar då den tröttnat på att rensa. 😀
Kramen.
Paula
Jag gick nog ganska nära men den var ju inte så stor i verkligheten,. jag har ju zoomat för att få närbild på ansiktet. Jag hittar mycket svamp just nu, man får nästan lite panik men sen plötsligt sinar det och säsongen är över. Trattisar vet jag inte om jag får tag på för de växer inte så nära byn och jag har ju ingen bil…Kram
Herr Nilssons Fru
Ormar är sällan vi ser men igår såg vi också två pyttesmå svarta på vägen. Vi hade ju sol och 26 grader varmt igår så då ville de väl fram o sola lite. Jag har ingen forbi så men ormar är ändå något jag gärna låter bli att träffa. De är allt lite läskiga.
En härlig skogstur verkar ni gjort och du fann guld…svampguld. De första svamparna såg häftiga ut. Lite kul att du inte visste var de var, trodde du visste allt om svampvärlden 🙂 jag vet hur röd flugsvamp ser ut ungefär o de ser jag rätt många nu i skogen. Skäggriskor – de såg ut som mask. Vet inte om jag skulle våga äta dom 🙂 tänk ändå var mycket olika roliga sorters svamp de finns i skogarna o tack vare dig och några andra bloggisar får man se dem 🙂
Kramiz o ha en fin, fin torsdag.
Paula
Det är nytt för mig att ormarna ligger och solar nu på höstkanten, jag tycker de ska orma in sig i sina bon under marken o hålla sig där tills våren kommer! Oj så mycket jag inte vet om svampar, de riktigt kunniga kan alla oavsett om de är ätbara, jag koncentrerar mig endast på de som går att stoppa i munnen! Nä du ska nog hålla dig till svamputbudet på ICA om du inte går ut i skogen med en kunnig kompis! Du ska vara rädd om dig. Nattikram
Tove Olberg
Har jag ormfobi? Åtminstone gillar jag inte de där krypande ålande. Men kan gärna hålla med om att de är vackra. Så då har jag nog … gör det samma .. fin tur fick ni hur som – med stövlarna på 🙂
tanthuset
Ormfobi har jag nog inte men en oerhörd respekt! Inte visste jag att det finns svarta huggormar, där ser man, man får alltid lära sig nåt nytt…och att det inte var en snok såg jag i alla fall! Men fantastiska bilder på den, wow!
Skäggriska ja….jag tror att “vi” svenskar börjar se den mer som en matsvamp nu än vi gjort tidigare men det går segt 😉 I Finland är man duktig på svamp, vi borde se mer på den kunskapen 🙂
Varm kram denna kyliga morron, från oss till dig! <3
Paula
Jag tror det var första gången jag plockade skäggriskor, eftersom jag hittade en större familj…annars brukar det mest bli pepparriskor när jag ska salta in. Jag vet inte om finnarna är bättre på svamp, men historiskt har de och folket i balkländerna varit tvungna att skaffa föda i naturen för att överleva, och då har det dugit även med svamp som kräver förvällning…Kramen
LillaSyster
Hu, det är gott om ormar nu. Hade en kund vars hund blivit huggorms biten förra veckan, mycket dåligt skick på den jycken då bettet tog i ansiktet, men jag hoppas att den klarade sig, den var kvar hos veterinären. Varmt idag så det bådar gott för svampen. Nu strax mot jobbet. Ha en fin tisdag!
Paula
Nej fy, inte en till som blir dödligt sjuk. Glömmer aldrig Ankis sons hund som dog av ormbettet. Och lilla Daniel, han skulle ju stryka med direkt…
Ama de casa
Jag tycker ormar är väldigt läskiga, men vackra på bild 🙂
Har inget emot att peta på dom ifall jag vet att dom inte är giftiga eller tänker krama ihjäl mig, problemet är bara att jag är jättedålig på att veta vilken sorts orm det kan tänkas vara.
Dina bilder på ormen är hur fina som helst!
Fast att du hittade svampar som du inte visste vad det var? Det trodde jag inte var möjligt 🙂
Grattis till svampfynden som du kände till 🙂
Paula
Jag trodde du som jobbat med djur även hade viss vana vid ormar? Min dotter jobbade några år på djurbutik och där hade de ju både ormar, ödlor och andra ovanligare djur. Så hon skaffade ju självklart ormar även hemma, tack o lov blev det inte så långvarigt, jag menar hur kul är det på en skala…
Anki
Hoppas inte du tycker jag är besserwisseraktig nu … men jag inte så säker på att det är en svart huggorm … det finns helsvarta snokar också! Ser inte riktigt hur pupillerna ser ut, men jag anar att de är runda, fjällen på huvudet är större på huvudet än på kroppen, huvudet är inte kantigt och den är väldigt långsmal – så jag tror på svart snok. Snokar brukar dock vara väldigt snabba att fly om man kommer nära, medan huggormen ligger kvar … men har den precis svalt en padda, så ville den nog helst smälta den i lugn och ro.
Den lilla svampen vågar jag inte heller namnge … men himla kul att även du gjort lite svampfynd på sistone! Inga riskor här än, men jag väntar på dem, för det är helt tomt på saltsvamp här också.
Fina bilder!
Ha det fortsatt gott!
Kram
Paula
Efter alla kommentarer tror jag vågskålen ligger på fifty-fifty, hälften säger snok o andra hälften huggorm. Nå, det bevisar väl mest att det är omöjliga att artbestämma på längre håll när man inte kan zooma in dem, och att man bör vara extra försiktig när man har hund med sig. Nattikram
Susjos
Vilka snygga bilder på ormen! Men att se dem i verkligheten är läskigt! Imponerad att du fick så fina foton på den!
Å grattis till svampen!
Svar: Vår lilla Molly är knappt ensam nånting! Maken är ju permitterad och mycket hemma just nu. Jag jobbar natt och är också hemma mycket på dagarna, passar en liten kattfröken bra! Visst är hon busig, och hon har klättrat upp i gardinerna för att komma upp till fönsterbrädet ja!
Ha det gott!
Kram
Karin Eklund
En så vacker orm, bra fångad på bild också. Den tittade på dig. Undrar ändå om det inte var en snok? Pupillerna var så runda men jag kan ha fel hur mycket som helst. Ormen är vacker i vilket fall som helst. Inte alls läskig i mitt tycke men vi är ju som baken, delade i åsikter.
Grattis till skäggriskorna! Här hittar vi fortfarande inte många svampar men kanske, kanske lite senare.
Ha det gott Paula!
ibod11 - Ingrid
Oj, vilka fina bilder på ormen. Jag litar på dina uppgifter om att det är en svart huggorm och jag är glad att Daniel satt i säkerhet. Men din kloka lilla hund undviker kanske alla krälande varelser. Jag tycker att ormar är vackra varelser men jag vill helst att de ska vara på lite säkerhetsavstånd och gärna med en glasskiva mellan mig och dem 😀
Skäggriskor har jag aldrig plockat men grattis till dig som har något du gillar att se fram mot i vinter 😀
Kram
Paula
Min erfarenhet är att hundar är mycket nyfikna på allt som rör sig, även grodor, ormar eller möss. Jag hade lika gärna kunnat öppna bildörren men nu såg ju väninnan ormen när vi satt i bilen så då behöll jag hunden inne förstås. Skäggriskan plockar jag inte heller normalt men nu hittade jag ett helt gäng så jag kunde fylla en burk med saltad svamp så då passade det bra. Annars är pepparriskan vanligare här o dem brukar jag plocka o salta in.
Nattikram