Ett foto i timmen 18 april

Efit- ett foto i timmen den 18 april

efit1

Kl. 8.30
sticker jag ut huvudet för att jycken ska få pinka. Tidig väckning en lördag, arbetspass på loppis väntar

efit3

Kl.9.30
Solen skiner, vår i luften, jag beslutar mig för att vädra mina nya vårbrallor! Visst kan tanter ha spräckliga haremsbyxor? Bekvämare får man leta efter… :-D

efit2

Kl 10.30
Frukost intas i en hast, ända sedan jag bröt armen i somras och inte kunde äta kokt ägg så har jag stekt mitt morgonägg! Det blir nämligen mycket godare, krämig gula och frasiga kanter, toppat med färska champinjoner

efit4

Kl 11.30
Inte alla har denna vy utanför sin arbetsplats!

efit5

Kl 15.30
Har inte hunnit fota under min skojiga dag med många trevliga loppisbesökare, men nu är jag åter hemma och hälsar på granntjejen och hönsen

efit6

Kl 16.30
Nu blir det åka av! Grannen har lockat mig att följa med och käka på pizzerian och vad gör man när man inte har bil?
Jo man åker fyrhjuling, premiär för både mig och Blinka, hej vad det gick undan!

efit8

Kl 18.30
Hemma igen, Blinka fick vara hos husse medan vi var på pizzerian, nu laddar vi inför en lugn lördagskväll, ser du, snart har snön tinat undan på gården!

efit7

Kl 19.30
sitter vid datorn och uppdaterar mig vad som hänt i vida världen…
Tack för idag!

0

Jag har läst..

Livet går vidare Bokomslag Livet går vidare
Lasarettet
Karin Wahlberg
W & W
2015
455

I "Livet går vidare", andra delen i Karin Wahlbergs romanserie, återser vi människorna kring lasarettet i 50-talets Ekstad.
Doktorinnan Nancy Brandh väntar sitt tredje barn och förbereder flytten till nya huset, maken Egon däremot verkar av någon anledning mer än lovligt distraherad. Nog för att arbetet som överläkare är krävande, men kvällarna med radion som enda sällskap har på sistone varit både många och långa för Nancy.
På lasarettet oroar sig blivande sjuksköterskan Ella-Kristin för Evelina Winnerstrand som kommit in med livshotande knivhugg i buken efter att ha blivit överfallen hemma på farstutrappan. Man vet inte vem gärningsmannen är och den lugna småstaden är skakad.

Utdrag ur boken:
"Svårigheterna eller glädjen med att "spara sig" tills de mötte den rätte var ett samtalsämne som dök upp mellan varven i rökrummet. Ella-Kristin lyssnade och försökte föreställa sig hur känslorna inom henne skulle ändras i samma stund som hon fick vigselringen på fingret och hon och Carl dök ner mellan lakanen som mormor broderat våderna på. Övning ger färdighet, tänkte hon. Så skulle det säkert bli även med "det andra". Många hade ju klarat ut det, så det skulle säkert ordna sig även om det inte var något hon just såg fram emot. Det som hon "måste igenom". En av livets alla nödvändigheter, annars blev de inte ett "riktigt" äkta par och inga barn blev heller gjorda."

"Man måste arbeta för att hålla nere aborterna genom att öka antalet rådgivningsbyråer. I sammanfattningen stod det att aborter blev lagligt i Sverige 1938 och då av medicinska, humanitära och rashygieniska skäl. En kvinna med tbc fick således en abort beviljad eftersom det fanns medicinska skäl, liksom hjärtfel hos den blivande modern. Likaså beviljades abort om graviditeten blivit till genom en våldtäkt. Men detta fann författaren helt felaktigt eftersom det " i det stora flertalet fall icke är våldtäkt utan kvinnans samvetslösa försök att undandra sig konsekvenserna av ett samlag som händelsevis råkat bli upptäckt". Stina stelnade till. Professorn utgick alltså från att kvinnorna ljög. Men var fanns mannens ansvar, kunde man fråga sig?
Aborterna har blivit en folksjukdom av förhärjande slag. Vad landet förlorar är tretusen gossar som kan utgöra ämne till ett fältstarkt infanteriregemente, och tretusen kvinnor som kan bli utsökta husmödra." Nu var Stina tvungen att lägga ifrån sig tidningen och hämta andan. "

Med stor vardagsrealism, nostalgi och tidsfärg målar författaren upp ett panorama över en småstadsvardag fylld av glädje och sorg.
Jag har läst första delen och väntade ivrigt på uppföljaren.
Boken börjar 1954, året då jag föddes, och trots att man ju själv inte kan minnas något från sina första levnadsår, så tycker jag det är skoj att fundera över hur mina föräldrar levde då jag var barn.
Visst kan man tycka att det är för präktigt hur kvinnor och män ser på sina förutsättningar till ett bra liv, men samtidigt var könsrollerna vitt skilda från hur de är idag, inte minst i arbetslivet. En del tycker kanske berättelsen är väl detaljerad, själv njuter jag av just det. Porträtten av karaktärerna kanske inte är de djupaste, här ligger fokus mera på hur man levde än hur själslivet såg ut. Och bra så, tycker jag, när man är medveten om vad man kan förvänta sig av romanen.

0

Kollo-Candie

0413b

Det är ju inte alla förunnat att gå ut på promenad med två söta rumpor i blickfånget, en naken och en pälsklädd…

0413f

Husse har varit på kurs några dagar så Candie har varit på kollo hos oss.
Så här nära varandra är dom två halvsystrarna aldrig, så jag fick bråttom med kameran när det väl inträffade.

blinkaocandie09

Ett gammalt foto från 2009 då Candie bara var en valp som gnydde och pep i ett till Blinkas stora förtrytelse.
Hon ignorerade henne kallsinnigt då, nu var det betydligt lugnare toner.

Denna gång kunde jag gå på promenad med bägge hundarna okopplade, förra gången hon var här sprang hon tillbaka hem direkt!

citat6

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

På tal om sällskap, tittade ni på årets bönder som presenterades i veckan?
Jag menar förstås tv-programmet Bonde söker fru…
Jag tyckte det var riktigt fina killar, tyvärr ingen tjej som deltog i år, men tydligen har breven börjat rassla in i mängder inför årets upplaga.

0413e

Veckan innan påsk såg jag ett så fint arrangemang på nätet, lingonris som stått inne i stugvärmen några dagar.
Här såg riset ut som just ris tills för ett par dagar sedan då det faktiskt började knoppa riktigt fint!

Snart är det åter helg, veckan har vädermässigt varit ostadig med både snöblandat regn och kraftiga vindar. Lite sol och värme skulle inte sitta fel, ännu så länge kan jag bara drömma om fikastunden ute på gården.

0