Mera benproblem…

Tack för alla uppmuntrande ord!
Vill bara tillrättalägga att jag alltså besökte min vårdcentral, det var inte en ortoped utan en allmänläkare, dessutom kvinnlig, dessutom i min ålder…
Eftersom så många år gått sedan jag bröt fotleden så var jag tvungen att få remiss för att komma vidare till ortopeden.
Det fick jag alltså inte…
Det är inte så lätt att hitta en annan läkare eftersom man är hänvisad till vårdcentralen, men jag ska fundera om det finns något alternativ.

Samma eftermiddag som jag varit hos läkaren stod jag en kvart i min ynkliga lilla blomsterrabatt och rensade ogräs.
Jag kände att det började klia runt vristerna och gav upp.
På kvällen kliade det ännu mera, men inga bett var synliga. Jag kliade mig inte för det gjorde ont, huden ömmade mycket.
Nästa morgon när jag vaknade hade jag stora röda märken på bägge vrister! Jättesvullet och ömt, med rodnad runt betten.
Igår var det lika illa, jag kunde inte nudda vid benen alls.
Såhär såg det ut i morse


Rödare än förut, men inte lika svullet och det gör inte lika ont.
Jag är bara väldans nyfiken vad det kan ha varit för djur som bet mig, på flera ställen och bägge ben dessutom!
Har du haft något liknande? Berätta gärna!

Mera benproblem:
gubben var ute på ett jobb och skulle mäta upp fönster i förrgår. Han sträcker på sig för att nå med mätstickan och plötsligt famlar han med benet i tomma luften!
En källartrappa han inte sett kom i vägen, och han föll handlöst 7-8 trappsteg ner men landade stående, utan att ramla omkull!
Däremot tog foten stryk, hela undersidan av foten är nu blå och lila och det gör ont när han går!

Ni kan väl föreställa er hur vi två ser ut när vi linkar omkring ute med våra jyckar! Haha, en syn för gudarna…den ene haltar värre än den andre

Vi tog oss en hastig sväng igår runt vårmarknaden i Ludvika.
Har man sett en så har man sett alla.
Det värsta var som vanligt parkeringskaoset.
Jag som brukar vara rätt lugn av mig blev fullkomligt rabiat när vi stått och väntat bakom en bil som skulle köra iväg och en annan bil med en gammal gubbe i kommer från andra hållet o snor vår plats!
Jag stegade ur bilden, gick fram till bilen, knackade på fönsterrutan och morrade att det minsann var vår plats!
Men det struntade ju gubben i, han hade minsann också väntat..
Sambon var helt stum när jag kom till bilen, han har aldrig sett mig reagera så, och undrade när han skulle återfå talförmågan, hihi!

Det enda vi kom hem med från marknaden var en ölkorv som ska avnjutas till Melodifestivalen ikväll.
Väldigt många klädknallar var det, jag tycker kläderna ser snygga ut, men köper aldrig något av dem mera!
Min erfarenhet säger att plaggen går upp i sömmarna redan i påsen på väg hem!

Däremot fyndade vi på loppis, fyra underlakan a´10,- och två gardinkappor a´15,- samt ett jättefint läderbälte till sambon för 1;- (!)

Idag blir det smygflytt av grejer i förråden till nya förråden..
Ute ser det ut som om det snöade men denna gång är det häggarnas blommor som färgar gräsmattan vit.
Annat var det härom dagen


när det kom en rejäl hagelskur

Ha nu en underbar helg, ikväll röstar vi så in i NORDEN!

0

Jag har läst..

Hästmannen av Peter Gerdehag

Stig-Anders lever ensam på familjegården i Råskog på det småländska höglandet.
Han gör saker på sitt vis – så som han har lärt av sina förfäder. Traktorer och maskiner med förbränningsmotorer förkastas.
“Flickera”, hans tre ardennerhästar, är hans ögonstenar. Utan dem skulle livet vara meningslöst.

Fotografen Peter Gerdehag låter oss möta en man som han själv blivit trollbunden av.
En bonde som sköter sin gård och sina djur med stor ömhet, men inte alltid på ett sätt som faller omgivningen i smaken.
Tid och planering är inga viktiga begrepp i Stig-Anders liv, men desto mer värme och engagemang.

Denna bok finns också som film.
Den har visats på teve, men jag har tyvärr missat den.
Alltså, ska du bara läsa en endaste bok detta år, har du hjärtat på rätta stället, tycker du att vissa saker var bättre förr, läs denna gripande berättelse!
Du kan också gå in på hemsidan, där får du en bra uppfattning om den fantastiska och ömsinta skildringen av en man och hans liv.

Jag har inte velat skriva om boken i bloggen , för det betyder att det är dags att återlämna detta praktverk till biblioteket. Jag har svårt att skiljas från de utomjordiskt vackra bilderna och Peters fantastiska texter.
Låna, köp eller stjäl!
****

0

Nu gick luften ur…

Efter bara fyra timmars sömn (heja Finland och Norge!) var det tidig väckning för läkarbesök idag.
Hann knappt betala innan jag blev inkallad.
Talade om för doktorn att jag får mer och mer smärtor och stelhet i vristen, och att det omöjliggör både cykling och snart promenader också.
Tog av mig strumpan, doktorn tittade och klämde.
“Det är klart att det gör ont! Jag har också brutit foten så jag vet. Det är ingenting att göra åt!”

Men, säger jag då, det känns som något trycker på, brosk eller dylikt, som gör att det blir tvärstopp när jag ska böja vristen.
“Ja, det är klart att det är så, brosket är ju det första som försvinner med åldern…”

Jag har artros i fötternas småleder och i händerna, försöker jag då…
“Det har jag också, det är inget att göra åt. Ät värktabletter och gå ut och rör på dig!”

“Du har ingen puls i foten så om du skulle bli opererad eller få ett sår där så läker det knappast och då är det bara att amputera!”


Djeezz, tänkte jag då, jag tar nog min fot och går…så länge jag kan..
Så då är det inte lönt att ta en röntgen, frågar jag försiktigt..
“Nej, det finns inget att göra, ortopeder ska operera slitna höftleder och vi ska göra bedömningar!”

Gjorde ett sista lamt försök:
Jo, sa jag, skulle jag inte ha lättare att gå om jag fick riktiga inlägg till skorna då?
“Nej, du behöver inga inlägg, det är inget fel på dina hålsulor. Köper du inlägg så får du förmodligen ont i hälen istället. Ta värktabletter, det är lätt att bara bli sittande i soffan annars!”

Ja, säger jag, men nu har jag ju två hundar som måste rastas…
“Jag har också hund och går ut med den!”

Jaha, så mycket klokare blev jag!
Amputation av benet lät inget vidare, så jag får nog ta o halta på….
Men lite snopet är det allt att man i dessa teknikens under-tider inte kan åstadkomma någonting som underlättar …
Dessutom tar slutryggen stryk när jag haltar, men det är väl bara att gilla läget!

Jag vet ju att många har det mycket värre än jag, flera i min ålder får gå med käpp, krycka eller rullator, men jag var nog inte riktigt mental förberedd..
Nä nu ska käringen Halta-Lotta ut med jycken…

0

Tisdagstema

Tisdagstema – en utmaning för dig och din kamera varje tisdag!

Tema: ömt

Det smärtar, det ömmar, det gör så ont i mitt hjärta, det är nästan exakt ett år sedan hon lämnade oss för en bättre värld

Världens klokaste, finaste och ömmaste surrogatmamma Larissa
Du fattas oss!

Samma lilla Smultron ger några veckor tidigare sin “riktiga” mamma Piano en öm puss!

0