En vacker och vemodig hösthelg

Det började så bra…
Lördagen började i dimmsjok som lättade under förmiddagen, och äntligen, efter hur lång tid som helst, fick vi se solen lysa!
En perfekt dag för en svamputflykt med alla jyckarna!

Till den vackraste skogen vi vet skulle vi åka, den ligger där vi bodde för tiotalet år sedan, några mil från Fredriksberg

Varje höst har vi återvänt hit för att plocka svamp och njuta av den gamla trollskogens stillhet och skönhet

Ifjol avstod vi från att åka hit på grund av vår stora sorg efter Larissa, som tillbringade sin barndom och ungdom med oss uppe i den här skogen

Larissa, vår underbara rottistjej, vår första hund, min bästa vän under tio års tid.
Ända sedan hon lämnade oss har jag i mitt inre sett henne springa i sin barndoms skog, frisk,ung, glad och nyfiken ..

Och så här såg det ut i verkligheten, nu!
Avverkat, skövlat, tomt, ja ni kanske kan gissa vilken chock vi fick!
Det går inte med ord att beskriva känslan av besvikelse, vemod och ilska vi kände!

Helt bedrövade gick vi längs vägen för att leta och se om någon endaste liten del stod kvar. Men nej, det gjorde det inte.
Det är svårt att förklara hur lessen jag blev, det avverkas friskt i skogarna för jämnan, men just denna, min bästaste skog, skulle ju aldrig få försvinna!

Trots att det kunde se ut såhär efter en utflykt i svampskogen, så är det inte svampen jag saknar mest.
Nej, svamp finns det gott om på andra ställen, men detta var ju mina och Larissas gemensamma tassemarker. När sambon jobbpendlade till Stockholm var det bara hon och jag där ute på skogen.

Vi åkte vidare alldeles förtvivlade, letade oss fram till andra skogar och lät jyckarna springa lösa och njuta av livet.
Och som synes gav promenaden resultat, inga mängder, men ganska lagom för att sitta på en solig balkong och rensa

Men bedrövelsen över vår för alltid försvunna favoritskog, den sitter som en djup tagg i vårt hjärta!
Jag hoppas och vet att Larissa hittat bättre och sällare jaktmarker…

0

Tack kära dotter!

Den här dekalen följde med jyckarna hit igår!
Och här passar den som hand i handske!
Min dotter som mycket väl känner till hur stor min städningsiver brukar vara, visste nog att jag ansåg att veckostädningen gott kunde vänta tills kollo-jyckarna åkt hem igen!

Vaknar med fyra värmande ulltussar omkring mig i morse

Stiger upp och går in till datarummet tätt följd av tre små ulltussar

Tar en promenad ner till sjön och märker plötsligt att en pälskling till håller på att ansluta sig!

Alla är inte helt komfortabla i Lyrans närhet…

Så nu vet du Saija, alla mår toppen, hoppas ni har det kul på bilträffen!

Jag trodde i min enfald att det krävs en viss intelligenskvot för att bli legitimerad läkare…
Jag förnyade häromdagen mina recept på de mediciner jag äter sedan flera år tillbaka.
Ringde vårdcentralen som skrev upp vilka mediciner det gällde och vidarebefordrade recepten direkt till apoteket.
Mycket enkelt och smidigt, så långt allt väl
När jag hämtat ut medicinerna fick jag en utskrift på recepten.
Då visar det sig att jag fått 100st av en medicin, 98 av nästa, 90 av den tredje, 400 av den fjärde, 336 av den femte, 100 av den sjätte och 400 av den sjunde.
Alltså ursäkta, jag äter en tablett av varje sort per dag!
Så om tre månader måste jag börja hålla reda på vilka recept som går ut och beställa nya …rena snurren alltså!

“Att ta medicin är inte roligt – men att ha roligt, det är medicin!”

Så lyder ett japanskt ordspråk, och därmed önskar jag att ni får en

härligt solig färgrik hösthelg!

0

Pepparrotskött

Hösten är här, och med den alla goda långkok!

När jag härom dagen hittade kalvkött i butiken slog det mig med en gång vad jag längtade efter
Pepparrotskött!

Jag tänkte vara lat och kolla på nätet efter recept istället för att leta bland alla mina otaliga mathäften.
Döm om min förvåning när jag inte hittade något recept!
Kanske någon annan också vill återuppleva denna gamla goding så här kommer receptet:

500 g kalvkött av högrev (det funkar också utmärkt med grytbitar av nöt)
1 gul lök
1 morot
10 vitpepparkorn, salt
1 lagerblad
Sås: 2 msk smör
2 msk vetemjöl
2 dl kokspad
2 dl mjölk
2 msk (eller mer) färskriven pepparrot

Om du använder kalvkött så behandlar man det lite annorlunda än nötkött vid kokning. Lägg först köttet i kastrull, häll på vatten så det täcker. Ta ur köttet, koka upp vattnet, och lägg tillbaka köttet. Skumma noga. Kalvköttet avger mer äggviteämne, därför blir smaken bättre om du lägger det i kokande vatten. Samma gäller också lammkött förresten.
Bita löken o moroten, lägg i grytan tillsammans med lagerblad, peppar och salt. Låt koka ca 1 timme. Koktiden varierar förstås, jag hade kalvköttet i ett enda stycke, och det räckte med en timme. Använder du nötkött i hel bit kanske du behöver koka det 1½ timme
Ta upp köttet. Sila upp spadet.
Smält smöret i en kastrull på svag värme, rör ner mjölet. Späd med en dl av kokspadet. Rör eller vispa såsen slät, Späd med ytterligare 1 dl spad o mjölken, lite åt gången. Låt såsen koka fem minuter.
Smaksätt med riven pepparrot, kanske även mer salt o peppar. Skär köttet i bitar, sen kan du antingen blanda ner köttet i såsen eller servera såsen vid sidan om.
Ha gärna extra pepparrot vid bordet om du gillar starkare pepparrotssmak.

Ska jag nu vara ärlig så gör jag större mängd sås, det blir så smaskigt att mosa potatisen i..

Det är definitivt också en bra idé att dubbla hela satsen och frysa ner hälften, för du kommer att längta efter mera…

0

Världen är bra liten ändå

Döm om min förvåning när jag idag fick se en kommentar i bloggen från en tjej som heter Ida. Hon har köpt “vårt” torpställe!
Hon har antagligen googlat på Smörtorparns och hittat mig!
Så, det stället är alltså sålt. Men, vi var inte i närheten av färdiga för att verkligen börja lämna bud på en stuga, vi har ju nyss börjat leta…
Men jag kan säga att då vi nu hunnit kika på ett tiotal stugor finns det hittills ingen som ligger så fint och idylliskt som Smörtorparns!
De flesta små stugor klänger ihop sig sammangyttrade på små stugtomter. Nära till stor väg och ibland t.om järnvägsspår…
Jag vill ha öppet landskap omkring min stuga, förutom närheten till en sjö.
Men för vår del kan det lika väl sluta med att vi införskaffar en husvagn….
Så jag har önskat Ida lycka till med stugan där hon och hennes jycke kommer att stortrivas!

Någon som också flyttat hem är

Piano, som här ligger med sin morsa Lyran och inte gillar att bli väckt av fotoblixten..
Efter många turer under sommaren då hon som längst varit borta ett par tre veckor åt gången, har hon nu funnit att det börjar bli kyligt och dåligt med mat ute i naturen…
Inga små fågelungar att festa på, men här hemma finns däremot färsk kokt kyckling att smörja kråset med..
Men nu till något som förbryllar oss, bägge våra katter dyker upp på vår balkong, på andra våningen…
För ett par dagar sedan råkade vi få syn på Lyran där, men då trodde vi nog att hon tidigare hade smitit ut genom balkongdörren utan att vi märkt det.
Men igår kväll talade Blinka tydligt om (pip, morr, pip) att något hände på balkongen.
Efter ett par dagars utflykt satt Piano på balkongbordet
Sambon och jag blev lika häpna. Hur kunde detta ske?
Kan katter flyga???

Vi måste nog ta oss en tur runt huset och kolla var dom kan tänkas klättra upp.
Och vi som funderade på att låta en lång planka leda från marken upp till balkongen, hihi
Dom hade nog undrat vad det var för klösbräda vi placerat ut..

I morgon blir det åter kollo i pörtet, då kommer dotterns små juveler hit några dagar.
Kanske blir det en tur till trattisskogen i helgen med hela gänget.
Men först måste jag kolla att jag har avsättning för svampen, för det är knökfullt med torkad svamp här hemma…

0