Jag har läst…

Mr Tourette och jag av Pelle Sandstrak

Pelle växer upp i en liten by i Norge. I framtiden vill han bli valfångare eller sportkommentator, äga en Chrysler och kyssa sin egen flickvän. Men saker blir inte som de borde bli. Hans tankar och beteende liknar ingen annans. Magiska tankar och okontrollerade ticks tar över koncentrationen. Ungdomsåren förvandlas till ett konstant tvättande och ett impulsivt beteende med oväntade ljud och avancerade ritualer. Familjen söker hjälp överallt, men ingen vet att sätta namn på beteendet. Pelle överlever ungdomsåren genom att vara bra på att ragga tjejer och spela hockey.
Men innerst inne känner han sig som en jubelidiot, och självförtroendet, skolan och betygen försvinner bakom molnen tillsammans med fiskmåsar och flygplan.

I vuxen ålder drar Pelles annorlunda beteende honom ännu längre ner. Det tar timmar att tvätta sig, passera dörrtrösklar, ta på och av sig kläderna. Han slutar att tvätta sig och gå på toaletten, och tar istället kilometerlånga promenader för att gå bort sjukdomen. Han flyttar in i en gammal övergiven bil på ett fabriksområde, lever på revbensspjäll och juice. Misären fortsätter, månad efter månad.

Tack vare en hög inre energi och sin verbala förmåga klarar Pelle sig ur otaliga situationer. Han förlorar jobb efter jobb, men hittar strax ett nytt, tills sjukdomen åter gör honom för handikappad för att arbeta.

En dag hör han ett radioprogram där en professor nämner något som kallas Tourettes syndrom. Pelle blir styv av skräck, mjuk av glädje. Det är som om han hör ett eko från sitt eget liv finns det fler som han?

Han skriver ett brev till professorn och berättar om sitt liv. Någon vecka senare möter han samme professor av en slump på Hotell Bristol i Oslo. “Du ska inte vara här, du ska ha hjälp”, säger professorn. “Och du ska börja ditt nya liv med att ta en lång dusch.” Pelle har då inte duschat eller haft ett längre samtal med någon på över ett år. “Du är 97 procent handikappad, du har 3 procent hopp”, fortsätter professorn. Tio år senare är Pelle frisk – så frisk som han vill bli.

En fängslande bok – helt klart – och samtidigt tröstlös och jobbig att läsa!
Jag märkte att jag helst läste bara ett par kapitel åt gången, orkade inte ta in mer..
Och det märkliga är, att han beskriver sin sjukdom så bra att jag har full förståelse för hur hans syndrom växte sig över huvudet på honom, hur den gjorde honom till en fånge i hans egen kropp.

Ett utdrag ur boken:
“Lika bra att dö, så slipper mamma och pappa och mina systrar skämmas för att de har en sådan jubelidiot till brorsa och son. Jag kan ändå inte bli valfångare eller sportkommentator, mina betyg räcker inte ens för att komma in på högskolan för jubelidioter. Lika bra att dö. Gå runt med en sådan hjärna som min, vara tvungen att tvätta skorna så de inte smittar ner huset, banka bort morotsljud och undvika smör och mjölk och margarin, sova norrut, dunka huvudet i väggen om jag vaknar och ligger med huvudet söderut. Lika bra att dö. Jag ser för mig hur bonden kommer med sin gigantiska skördetröska, hans gröna John Deere, som suger upp allt som kommer i dess väg, allt sugs upp, hackas sönder och plattas till innan maskinen spyr ut paketet längst där bak.”
Jag rekommenderar varmt denna bok, men detta är ingen avkopplande semesterläsning, utan en verklig historia, ett livsöde som berör
Mitt betyg ***

Taxi av Alexandra Pascalidou

Taxichaufförer skär genom samhället i sina bilar, de har blicken i backspegeln och örat mot asfalten. De kör oss till bröllop och begravningar, till akuten eller till älskaren mitt i natten.
Detta är deras historier.

Ali från Teheran bor i Los Angeles, men längtar tillbaka till Rio de Janeiro. Kirre flyttade till Rinkeby och blev mobbad för att han pratade småländska. Manny bor i New York men planerar att flytta tillbaka till hemlandet Ghana och starta hönsfarm. Josef flyttade till Hollywood där han körde kändisar, egentligen är han ungrare uppvuxen i Stockholm. Georgia misshandlades av sin mamma under hela uppväxten men har äntligen blivit fri. Jan Mikelöv bytte namn och livet blev enklare, tills han drabbades av sitt livs stora sorg. Alexander som kör tjejer i Aten betalade flyktingsmugglare för att ta sig över gränsen från Moldavien.

Alexandra Pascalidous nya bok, Taxi, är tjugotre resor, tjugotre berättelser från en värld i rörelse.

När jag hörde talas om boken blev jag nyfiken direkt. Under andra hälften av 80-talet åkte jag mycket taxi i tjänsten. Jag reste mycket och saknade bil, alltså blev det många resor från flygplatser och tågstationer, till hotell och möteslokaler. Redan då blev jag fascinerad över hur många olika typer av chaufförer det fanns.
I början av 90-talet åkte jag alltid taxi hem från krogen. Jag kände mig helt enkelt inte trygg på Slussens t-banestation mitt i natten…
På den tiden hade jag lärt mig vilka taxibolag man skulle anlita som ensam tjej…för det var inte ens säkert att åka taxi, i alla fall inte svarttaxi.
Och visst fick jag bekräftat hur många olika sorters människor och livsöden som sitter bakom ratten! En del fräcka som sitter och snackar goja fast man önskar dom vore tysta, andra sitter tysta och kan läsa av att man inte vill prata.
En del har också avslöjat mycket om sina liv för mig, och jag tycker bilden känns igen när jag läser boken.
Och ett är säkert, vi måtte ha världens mest högutbildade taxichaufförer i det här landet! Alla akademiska yrkeskategorier finns representerade, från kirurger, atomfysiker, ingenjörer och tekniker. De flesta gillar sitt jobb, men visst finns det dom som planerar att byta jobb redan nästa vecka…
Intressant, helt klart!
Mitt betyg ***

Vägen av Cormac McCarthy

En far och hans son vandrar ensamma genom ett nedbränt amerikanskt landskap. Kylan är genomträngande och snön som faller blandas med askan i luften. Himlen är släckt på ljus.
Deras destination är kusten, men de vet inte om något väntar på dem där. Allt de har är en pistol att försvara sig med mot de laglösa gäng som rör sig längs vägen, de kläder de bär på kroppen, en kärra med mat de hittat – och varandra.

Den här historien gjorde ett mycket starkt intryck på mig! Läs den inte när du är i obalans i tillvaron eller när du har det tungt och jobbigt!
Det handlar om en ytterst skrämmande framtid, nattsvart och antagligen självförvållad av mänskligheten. Kärleken mellan fadern och sonen lyfter hela berättelsen och ger den ett magiskt skimmer. Inga onödiga fraser och ord används. Avskalat, äkta, ärligt.
Det kändes märkligt att sitta på en öde ö och läsa boken. Allvaret i historien blev påtagligt, där man satt i Guds underbart vackra natur och läste om en jord som skadats för alltid, där inga fåglar kvittrade, inga fiskar simmade, där ingenting växte, där kannibalismen frodades.
Ett mästerverk, men läs den på egen risk!
Boken har även vunnit Pulitzer-priset och är en bästsäljare världen över
Mitt betyg ****

I denna ljuva sommartid av Mari Jungstedt

En tidig sommarmorgon skjuts en gotländsk snickare och småbarnsfar kallblodigt ihjäl under sin joggingrunda vid Sudersands badstrand uppe på Fårö. Mordet sker alldeles intill den campingplats där offret semestrat med sin familj och det väcker stor uppståndelse, både bland turister och Fåröbor. Vad får någon att begå detta brott som mest liknar en avrättning på den fridfulla stranden?
Då kriminalkommissarie Anders Knutas är på semester får hans nyutnämnda ställföreträdare Karin Jacobsson inleda spaningsarbetet. Spåren leder till det stora kalkstensbrottet i Slite, till ryska koltransporter, svarta byggaffärer, men så begås ännu ett mord som kastar omkull hela utredningen. Ett nytt uppslag tvingar Karin Jacobsson till Gotska Sandön där hon anar sambanden mellan morden, utan att förstå att hon kommer att stå inför ett dilemma som sätter hennes lojaliteter på hårda prov.
För TV-reportern Johan Berg ställs tillvaron på sin spets – definitiv separation från Emma Winarve eller bröllop? Han måste ta sitt beslut.
I deras närhet finns en mördare, osannolik och oberäknelig.

Jaha, då har jag läst en första bok av Jungstedt trots att detta är den femte i serien.
Deckare är underrepresenterade bland mina bokval, men om jag läser deckare blir det gärna av kvinnliga svenska författare som är så duktiga.
Jungstedt tycker jag skriver sådär,,,,varken särskilt bra eller irriterande dåligt.
Tog med boken på semestern och läste den efter “Vägen” som nästan tog andan ur mig så det blev ganska stor kontrast.
Helt okej semesterläsning. Lättläst och småputtrigt, men inte mer.
Lite lagom knorr på avslutningen så man inte helt kunde ana sig till slutet.
Mitt betyg blir **

0

17 Comments:

  1. Har haft funderingar om Mr Tourette och jag efter att ha sett en intervju med författaren och det var ju bra att du kan dela med dig av din åsikt.
    I denna ljuva sommartid har jag läst och jag föredrar också kvinnliga svenska deckarförfattare.
    Annars så du…solen har lyst hela dagen i dag…!
    Ha dé!

  2. Jag har också läst Mr Tourette och jag, tyckte den var mycket bramen det kanske kan bero på att jag har ett barnbarn med Tourette. De andra böckerna har jag inte läst, deckare gillar jag inte.
    Kram

  3. Tack för boktips, har inte läst någon av dem, Marie Jungstedt har jag läst ett par andra böcker av, men inte tyckt dom varit så där jättebra!

    Kram och ha det så bra!

    //annette

  4. Mari Jungstedt har jag läst, men inte den där. Jag håller på och läser gamla böcker som jag hittat i bokhyllorna vid flytten. Jag upptäckte att jag har flera hundra som jag inte läst. Men just nu läser jag Frank Mc Courts tredje bok Magistern, lite tradig, men eftersom jag läst både Ängeln på sjunde trappsteget och Lyckans land så ville jag läsa den här också.
    Kramen

  5. Vad flitig du är med att läsa. Själv “som du vet” läser jag mer sällan, väldigt sällan.
    Men idag har jag varit i vårt andra hus och plockat iordning alla böcker i bokhyllorna. För böcker har jag i massor, men de står mest och samlar damm…
    Nästa vecka kommer mäklaren så vi får gamla huset sålt -hoppas vi…
    Kram från Anki

  6. Jag stött på och stöter på “Tourettare” är lite nyfiken på den där boken. Kan tala om att det verkligen kan skilja mycket på olika personer som har Tourettes. En del kan man knappt märka det på. En del tror ju att alla med Tourettes sitter offentligt och jämt skriker könsord. Så är ju inte riktigt fallet.. :)
    Taxi kommer nog också att hållas i min hand så småningom. tänk om man hann med och hade tiden att läsa så mkt böcker som du. Avis.

    kram /Catja

  7. Mr Tourette och jag av Pelle Sandstrak ska jag ha tag i. Helt klart läsvärd alltså.
    Tack för det tipset.
    Ha nu en fin fredag och njut av den.
    Kram Synne.

  8. Hej
    och tack igen för att du delar med dig av dina läserfarenheter. Jag får bra tips med böcker från alla genrer.
    Deckare gillar du ju också. Vet inte om du har skrivit nåt om Jan Mårtensons Homan-deckare, men det vore intressant att få veta vad du tycker om dem.
    Själv läser jag just nu Maeve Binchys “När ödets stjärnor faller”. På engelska heter den Circle of Friends, och den svenska titeln är verkligen lite konstig. Ödets stjärnor? Men jag tycker om boken, som väl kan klassificeras som god underhållning. Med undantag av titeln är den också bra översatt, t.ex. replikerna flyter fint.
    Fortsätt att läsa och berätta, tack!

  9. Det är så bra med dina bokrecensioner. Jag har fått många lästips genom dig. Jag nästa skäms att säga det, men Touretts sjukdom hörde jag för första gången talas om i serien Ally Mc Beal (hon advokaten du vet). Det är i och för sig många år sedan och sjukdomen har blivit mera känd på senare år. Jag lider med alla dessa som måste bekämpa sin ångest med olika ritualer. Olof Buckard har ju också beskrivit sina tvångshandlingar väldigt bra.

  10. Hej på dig o tack för grattiset inne hos mig! Dom där klockorna du vet- blir väl när det blir två onsdagar samma vecka det!
    Dina böcker har jag inte läst, bara hört talas om…men tycker det är mer spännande med det du berättar om dig själv! Vad har du arbetat med?! Eller missförstod jag texten!
    Ha en bra fredagkväll!

  11. Jag gillar Jungstedt, fast första boken var bäst! Tycker de är underhållande o lättlästa.Jag föredrar henne framför Camilla Läckberg som jag inte alltid tycker får till slutet så bra. Trevlig helg.

  12. Hej på Dej!

    Nej, Moas böcker är inte skrivna på gammelsvenska, en annan författare jag älskar att läsa som skriver lite på samma tema är Jan Fridegård.

    Ha det så gott, vi hörs om en dryg vecka!

    Kramen //annette

  13. Mr Tourette har vi på jobbet, men jag har inte läst den än. jag har å andra sidan varit på två föreläsningar med Pelle Sandstrak så jag vet inte om boken ger så mycket.

    Hans föreläsningar är toppen – många goa skratt bjuder han på.

  14. vad roligt att du läst TAXI…en av våra anställda är berättare i boken…tycker det är synd att taxichauffisar är ett lågstatusyrke det borde inte vara det…efter som jag är i branchen…Vi har ett åkeri i taxi stockholm så vet jag att det är inte bara att köra taxi som mång atror utan i dag krävs det en hel del kunskap för att få köra åtminstonde i Taxi Stockholm…tycker dock att boken inte håller riktigt hela vägen….ha en fin dag du där i ditt pörte

  15. Hej och tack för kommentar!
    Oj vilka ‘spännande’ böcker du hade denna gången eller förresten det har du ju för det mesta och måånga böcker lånar jag som du tipsat om, det vet du.
    Skriver upp dessa som vanligt – är mest nyfiken på Tourette så det får nog bli en vända på bibblan på måndag om tid finnes.
    Nu blir det lördagskramen åsså hörs vi snart igen
    /m

  16. Tack för lästips. Både vägen och Mr Tourete och jag står på min läslista över böcker jag vill läsa nu blev jag än mer sporrad.

  17. Vilka bra bok tips!!!! Just nu läser jag alldeles för lite. Lite för mycket egenvald tid på annat. Hmm vet ej om det var så bra val??? Får göra det på Cypern. Tror det var ungefär 18 år sedan jag var där. Men inte med tonåringar,L. Det har vari andra platser jag har fått “haft kollen”. Har varit i skogen idag och plockat trattisar. Rensat och klart nu,puuuhhh. Men roligt att ha till vintern!
    Ha det så gott Paula

Kommentera