Jag har läst..
Jag gillar: böcker och läser alltid och överallt.
Oftast har jag ett par tre böcker på gång samtidigt, en roman, en faktabok och en på annat språk, finska eller engelska.
Under många år när jag jobbade som mest saknade jag läsandet för jag orkade inte fast jag så gärna ville.
Det tar jag igen nu, med råge!
Axels tid
Albert Bonniers Förlag
2015
123
Axel Florin föddes 1907 och flyttade som barn till Munkfors.
Han försörjde sig som fabriksarbetare, gifte sig och fick en dotter. Men vid sidan av lönearbetet växte det som började som en hobby på fabriksgolvet till en dröm om något mer. Han lyckades bli antagen till konststudier i Göteborg och fortsatte därefter att skulptera på sin fritid.
Samma längtan efter att skapa fanns hos Lars Lerin under hans uppväxt i Munkfors. Redan som ung ville han bli konstnär och i det uthus där Axel hade sin ateljé fick den tonårige Lars stå och måla.
I boken återberättar Lars Lerin Axels livshistoria och tecknar samtidigt ett porträtt i ord och bild av ett samhälle och en tid som nu är borta.
Det är en konstnärs hyllning till en kollega och mentor - en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att uttrycka sig genom konsten.
Utdrag ur boken:
"Hos vissa luktade det Salubrin och Lasarol, hos andra luktade det gubbe. Vägglössen gömde sig bakom familjeporträtten. Man skurade med kokhett vatten och klistrade gråpapper, men lössen var förståndiga. De vandrade från lägenhet till lägenhet".
"Min första tandläkare var ingen tandläkare, men han hade mottagning på Lumplena en gång i månaden och drog ut tänder med kniptång. Och han sålde löständer tills alla såg likadana ut när de skrattade.
Mamma hade varit tandlös länge och hade svårt att äta. Hon fick nya tänder på Lumplena. När jag sa att h on såg ut som en häst började hon gråta. Hon spottade ut tänderna och brukade dem aldrig mer. Än idag ligger de i en låda i skänken."
En varm berättelse med dråpliga inslag i äkta Lerin-anda.
Först trodde jag illustrationerna i boken var gjorda av Axel, men så är inte fallet. Många är skisserna som illustrerar Axels liv och den tid han levde i.
Jag kan höra Lerins egen berättarröst när jag läser.
Låt bilder och text sjunka in, läs några sidor åt gången och njut.
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Lotta
Kul med boktips! jag är periodare när det gäller läsning, just nu hat jag fullt sjå att hinna med mina tidningar! Må så gott! /Lotta
Violen på Brandholmen
Tack för boktipset! Jag läser ganska mycket och och gillar att få tips om böcker jag kanske inte skulle välja på egen hand! Kul att du har med utdrag ur boken!
Ha en skön kväll!
Beppan
Den boken ser ut att passa mig!
Tack för tips!
Jag är verkligen periodare.
Under våra semesterresor läser jag i stort sett en bok per dag.
Sedan kan det gå månader utan att jag läser en enda.
Kanske ändrar på det när jag får rå över min egen tid…
Llh
Jag håller hehjärtat med i ditt gillande, båda av böcker och av Lars Lerin.
(Undrar lite över betyget 3 av 5 som tycks lågt jämfört med din förbehållslösa beskrivning) Snygg recension och recensionssida.
Anneli - A'la Foto
Jag läste massor när jag var liten men har nog aldrig läst mer än en bok i taget! Jag förstår inte hur man kan blanda. När jag får tag i något så vill jag se/läsa/höra det tills jag vet allt! Tills det tar slut! 🙂
Anneli - A'la Foto
Just det! Jag skulle ju svara på din fråga också! Jag har faktiskt inte så många växter i fönstren just pga att det är katternas ställe där de får sitta och titta ut! MEN i mitt rumsfönster har jag faktiskt gett dem piedestaler som är precis innanför fönsterbrädet och de är lite högre så det gillar de massor och då får jag ha växter på fönsterbrädan! 🙂 Sedan händer det att de ändå går där blommor ska stå men än så länge har de aldrig haft ner någon och inte heller sönder någon så än så länge går det jättebra! Men jag är just nu inne i en krukväxtperiod där det ökar stadigt med nya växter (många på kort tid) och jag har faktiskt ingen aning om var jag ska göra av dem men det löser sig tänker jag! 🙂
Gun
Jag älskar Lars Lerin som så många andra. Hans värmlänska dialekt och underfundiga humor, hur han helt naket vågar bllotta sig och hans nyfikenhet på livet. Sen hans konst den är magisk. För många år sen innan han blev rikskändis såg jag en bild i en tidning som han gjort, det var ett höghus och tänk att en sån bild kan gripa tag i en, märkligt. Köpte hans bok Naturlära och ibland bara sitter jag och njuter av ett antal bilder en stund..
Tredje året i Hjo
Intressant – och fina akvareller av Lerin förstås.
Turkulainen
Hej Paula!
Tack för lästips, igen en gång. Vi läser härligt annorlunda.
Själv har jag nyligen läst Sabine Forsbloms bok Maskrosgudens barn. Den är föreslagen för Nordiska rådets litteraturpris. Jag tyckte mycket om boken, den ”triggade min nostalginerv” (uttrycket lånat av dig) för den handlar om ungefär 1970-talet. Miljön är Borgå, arbetarkvarteren. Men, men. Jag tror inte den vinner priset. För man måste absolut förstå (öst)nyländska för att ha riktig behållning av boken. Dialekten spelar en viktig roll. Det gillar jag, för den används med måtta och precis på rätta ställen. Jag är inte nylänning, men vi åbolänningar förstår också. Man ska gärna kunna finska, annars förstår man inte vad ”kivoga kaverina” betyder. Men oj, författaren återger miljön och tidsperioden och snacket precis på kornet!
Nostalgimat för mig? Från den tid jag var ung studerande och någorlunda nygift och själv lagade mat och hade gäster. Utan tvekan varm smörgås: franskbrödsskivor med smör och lite senap underst. Sedan rejäla skivor av lördagskorv (remember lauantaimakkara?) och sedan en ananasring ovanpå hela härligheten. Många smörgåsar på plåten och så in i ugnen. Populär, billig och faktiskt god bjudmat i tiden!
Ha det bra.
Agneta
Har funderat på den, men jag är inte övertygad…..tar kanske dom andra jag har före i så fall!
Agneta kram