Vårdikt
Det var tio år sedan sist, dags för en favoritrepris!
Vårdikt
Dä ä no unnlet mä vårn å sola
dä ä no unnlet mä allt som sker
dä ä no unnlet mä hele jola
fast ho ä gjord bar tå sten och ler
Dä ä so unnlet när bäcken åmner
när tuver grönsker å träa knoppes
när staran spelar å allt som kommer
å lärka sjönger om allt vi hoppes
Dä ä so unnlet i bröst om våran
dä ä som tannvärk, men int anda
dä ä inte langt ifrå gråt å tåtån
fast dä blir finer frå da te da
Gunnar Ehne
TAGS
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Anki
En härlig vårdikt … och den gör si så bra med sin värmländska dialekt. Dessutom har du illustrerat den med fantastiska bilder! Tack Paula!
Kram
Karin Eklund
Så fin vårdikt, jag blir nästan rörd. Aha, jag ser att det är värmländska jag läser. Oerhört vackra bilder som går rakt in i själ och hjärta! Ha den bästa av dagar i dag igen! <3
"LillaSyster"
Bilderna …..mmmm bara ler!
Ama de casa
Vilken härlig dikt (fast det var nåt unnlet med språket? 😉 ) och fantastiska bilder som illustrerade det hela 🙂
Ha ännu en underbar vårdag!
ibod11 - Ingrid
Vilken fint inlägg med vårdikten och dina fantastiska bilder. Väldigt vackert tillsammans 😀
Kram