Läst Matrecept och kökstips

Jag har läst..kokböcker

Av
den
15 mars 2011

Hjärtegott Riktig mat för barn och vuxna av Gunilla Lindell och Ingvar Svanberg

I flera länder i Europa, där man värnar om den goda maten, är inälvsmat en självklar del av kosthållet, medan vi i Sverige håller på att helt glömma bort ett stycke fantastisk matkultur som generationer förvaltat.
Hjärtegott är en inspirerande vägledning till riktigt god och nyttig mat för barn och vuxna.

Detta är ingen bok för min dotter som vägrar äta lever…
Hon är inte ensam, det finns många fler som av någon anledning ogillar inälvs- och blodmat.
Jag gillar lever och blodbudding, så mycket annan inälvsmat har jag inte smakat, inte på grund av ointresse men på grund av att det inte finns att köpa i affärerna.
Boken är indelad i avsnitt för lever, njure, kalvbräss, hjärta, hjärna, huvud, tunga, testiklar o juver, mage och tarmar, grisfötter och andra tassar (hihi), oxsvans och udda delar.
Nu tycker du kanske redan detta låter groteskt, men du behöver ju inte gilla och äta allt som föreslås i boken!
Sedan kommer ett avsnitt för blodmat där jag noterar flera recept på blodkorv, blodpudding och palt. Det är ganska trevligt att jämföra olika länders recept på dessa rätter, där det mest är kryddningen som skiljer.
Själv minns jag med saknad min barndoms blodplättar, smörstekta och frasiga, och till min glädje äger jag nu ett recept så jag kan beställa blod i min matbutik och sedan testa om smaken är den jag minns!
En lite udda kokbok som innehåller några riktiga pärlor, men, jag måste medge, även om jag så slapp betala skulle jag nog inte välja att tillaga varken huvud eller hjärna…för att inte tala om testiklar!
Inälvsmat borde verkligen vara modernt nu då man ratar kolhydrater så prova gärna!
Mitt betyg ***

Halv åtta hos mig – kokboken

Här får du det bästa ur matlagningsprogrammet där amatörkockarna sätter sina matlagningskonster och sociala färdigheter på prov. De lockande menyerna är lika brokiga som den skara människor som bjuder till bords.
Favoriträtterna från programmen som hela Sverige valt att ladda ner från matsajten recept.nu finns också med. Dessutom får du : poängsättningen, nyfotograferade matbilder, bilder från själva programmen samt de oslagbara kommentarerna och hur du själv kan utmana vänner och familj på ett enkelt sätt.

Jag älskar teveprogrammet men nog är detta en helt onödig bok! Varför ha dessa recept samlade i bokhyllan när dom finns lättillgängliga på nätet? Nej det går inte att krama ur mer ur konceptet så köp en roligare kokbok istället!
Mitt betyg **

Ferry Food av Björn Ferry

När Björn Ferry i februari 2010 vann OS-guld i skidskytte var det naturligtvis en följd av många goda saker, extrem talang, ett stabilt psyke och framför allt intensiv och ihärdig fysisk träning under många år.
Kan även hans matvanor ha spelat in?
Faktum är att Ferry la om sin kost helt och håller bara sju månader före OS, från en traditionell kolhydratrik kost till det som kallas jägarkost eller LCHF, alltså en kost rik på fett och snål med kolhydrater.
I boken skriver Björn själv om sin träning och sin kostomläggning. Han beskriver också sin upplevelse av guldloppet i Vancouver.
Den kända matskribenten och kostrådgivaren Cathrine Schuck har utformat recepten i samråd med Ferry och enligt hans matfilosofi.,
Det är mat som ska vara enkel att tillaga men samtidigt riktigt smakrik!
Den passar för den som vill äta sig stark och frisk för fysisk träning men också den som vill gå ner i vikt.
God mat för ett sundare liv, helt enkelt!

Tja, det intressantaste med boken var nog Ferrys berättelse om sin träning, tävlingar och tillvaro.
Kanske är det anmärkningsvärt att utesluta kolhydraterna som idrottare i alla tider laddat med inför stora tävlingar. Det kan inte jag bedöma.
Däremot kan jag ju säga med facit i hand att det blev inga VM-medaljer i tävlingarna som avslutades nyss.
Men som kokbok tycker jag inte att den tillför något nytt.
Det finns otaliga böcker om LCHF-kosten och i den här boken hittar jag ingen direkt ny inspiration.
Mitt betyg **

Stenåldersmat för moderna människor av Maria Fredin Skoog

En kokbok som bygger på samlade rön om vad våra ursprungligaste förfäder åt. Maten i boken blir helt naturligt en sorts diet, men det handlar inte om att banta utan om att må bättre och bli friskare och därmed få mer ork.
Recepten i boken är anpassade för vår tid, samtliga ingredienser ska gå att få tag på i vanliga livsmedelsbutiker.
Det finns inga regler för hur ett recept på stenåldersmat ska vara, men råvarorna – rotfrukter, grönsaker, fisk, skaldjur, fågel, lamm, vilt, ägg, frukt, bär, nötter och mandel – är de som enligt forskare är bäst lämpade för människokroppen.
Boken är rikt illustrerad.

Nu måste ni tro jag fått pippi på kokböcker!
Och det stämmer nog, jag tycker det är så roligt att bläddra, läsa och i bästa fall inspireras!
I denna bok inspireras jag till en del fräscha recept, t.ex vill jag genast testa ”savoykålsdolmar med citrondoftande räkfärs”.
Men, samtidigt inser jag att någon ”renlevnadsmänniska” blir jag aldrig, följer du denna kost så är både socker och salt bannlyst! Socker är ju redan bannlyst av mig av den enkla anledningen att jag inte gillar sött, men däremot är jag saltoholic!
Jag vet att det inte är nyttigt och jag försöker ersätta salt med andra kryddor, chili och örtsalt framför allt, men ändå…
Boken är trevlig och ingen ställer ju krav på att man måste följa dieten till punkt och pricka. Jag gillar förtexten och att boken är indelad i årets gång, dvs. vad som är i säsong av råvarorna och därmed lämpliga att äta.
Mer och mer tänker jag på att själv handla efter säsong, det är bara ibland jag faller för frestelsen att handla utländska och exotiska varor.
Men för mig är även majrovan exotisk, jag smakade nämligen den för första gången igår, ni ska få reda på i ett annat inlägg vad jag gjorde med den!
Jag har också ersatt bambuskott och böngroddar på burk när jag lagar asiatisk wokad mat mot vanliga morötter, palsternackor och andra rotsaker som passar precis lika bra att woka och krydda asiatiskt!
Ja, som ni hör så skulle jag kunna bre ut mig i detta ämne hur mycket som helst, men nu ska jag sluta, för denna gång.
Boken får *** glada gubbar av mig!

TAGS
6 kommentarer
  1. Svara

    Paulas Blogg

    15 mars 2011

    Tack för din kommentar! Jo, jag har ledgångsreumatsim. Du kan läsa mer om det under flickarna på min blogg:)
    Mår inte så bra 😥
    Kram

  2. Svara

    Doris

    15 mars 2011

    Jag gillar också att läsa kokböcker och prova nya recept.
    Inälvsmat äter jag helst inte ( förutom isländsk leverkorv som jag älskar ), vi levde egentligen på sådan mat efter att vi först flyttade i vårt hus …
    Fårhuvud och fårtestiklar äts här under ”þorran”, jag har smakat sura testiklar och det var verkligen INTE gott *ryser*.
    SKöt om dig !
    Kram

  3. Svara

    Mia

    15 mars 2011

    Visst är det väl kul att bläddra i kokböcker, få idéer, det är lite guldkant på det, tycker jag…oftast är det ju så oerhört vackert fotograferat också, och det första man äter med, är ju ögonen 😛

  4. Svara

    Anki N

    16 mars 2011

    Jag har tre kokböcker o dem är jag trogen..*ler*. Lever..det är inte mat, håller med din dotter, men blodpudding/korv är supergott med lite lingon och rivna morötter o någon prinskorv, gärna ett ägg…okey jag slutar där då. 😎
    Jag tillhör de där som gärna hitta på o testa egna grejer…spännande, man vet aldrig om man verkligen får någon mat den dagen.

    Kramiz

  5. Svara

    Ragnvi

    16 mars 2011

    Morning! Inälvsmat….lever o blodpudding går bra! Sen vet jag inte…
    Halvåttahosmig är en favorit här! Fast jag skulle aldrig klara av att ställa upp där, fniss!
    Härliga foton från dagsmejan hos dig! Här är minus 13 just nu…och Blinka är såååå fin!
    Kramen!
    Ragnvi

  6. Svara

    Ninni

    17 mars 2011

    Lever tycker jag om både helstekt och som stuvning. Tunnbrödpalt äter jag men mest för att C gillar det.
    Jag är uppvuxen med blodkaka. Den tillagas som en tjockpannkaka i ugnen med både rågmjöl och vetemjöl i smeten och även mjölk. Den kan med fördel frysas och tas upp i lagom portioner och då steker man först fläsket och sen steker man blodkakan i lagom bitar i fläskfettet innan man tömmer på mjölk som blodkakan får koka in så den blir mjuk och god. Äts med lingonsylt. Det är mer smak på blodkakan än på palt (palten smakar ju ingenting) men inte lika mycket smak som på blodpudding. 🙂
    Kram.

LÄMNA GÄRNA EN KOMMENTAR

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kategorier
Statistik
  • 95
  • 183
  • 1 676 705
  • 5 239
  • 67 734
Sök här