Jag har läst..

Jäsande vin, doftande surkål och bubblande kvass. Vem hade kunnat tro att bakterier skulle användas för att lösa världens problem? Ny forskning visar nämligen hur vi med de nyttiga bakteriernas hjälp kan producera mat och samtidigt dämpa klimatkatastrofen. Allt kan börja i ditt eget kök, med så lite som en hink och ett lock!
Nyckeln ligger i kolet, och det är här bokashin kommer in: en komposteringsmetod som både är fossilfri och understödjer hela den komplexa väv av liv som finns under våra fötter. Till skillnad från vanlig kompost kapslar bokashi in koldioxid och låter det istället berika vår matjord - på så sätt får vi både oslagbara tomater och renare luft.

Utdrag ur boken:
s.112
"Vår kropp består till 99% av bakteriernas DNA, 1 % är vår egen! Vi är vandrande ekosystem! Och jag är som en skog, som en kontinent. Eller som ett hav. Du med! Man skulle kunna vända på hur man ser på sig själv och säga att ens huvudsakliga uppgift här i världen är att vara en vandrande bostad åt miljarder bakterier: Ibland kan jag tycka det är skönt att tänka så,man är till nytta för andra varelser, vare sig man vill eller inte!"

sid 120
"Vi har hört om utrotandet av den biologiska mångfalden här uppe på jordytan. Vi har sett regnskogar sågas ner, isbjörnar svälta ihjäl och tonfiskar fiskas ut. Men väldigt lite har vi hört om dom kungadömen som utplånas under våra fötter, där nere i jorden. Och härinne, i vårt inre.

2.140
"Konstgödsel gör så att växterna inte behöver bygga sin symbios med mikroberna i jorden. Och det vi odlar får allt mindre av dom för oss nödvändiga näringsämnen som mikrolivet förut berikade växterna med. Men MYCKET mat blir det. Mat som är dopad med kväve för att ge stor vikt och volym. Det är lite som att vi ger jorden junkfood. Och därmed oss själva."

Vad säger man?
Stefan Sundström är för mig en gammal rockare och låtskrivare.
Att han skrivit ett flertal böcker har gått mig förbi...
Nu lånade jag den här boken av en enda anledning, och det var ordet BOKASHI...
Jag var tvungen att ta reda på vad begreppet betydde...sån är jag.
Vad jag fann förutom en förklaring till ordet var en för mig helt ny värld!
Nu ska jag inte överdriva, jag kommer inte att börja odla, jag kommer inte att börja kompostera.
Men jag har lärt mig mycket, tack vare Stefans underfundiga och kloka språk som vem som helst kan begripa!
Kemi och fysik var inte mina bästa ämnen i skolan, tvärtom, och jag kan inte nu heller efter att ha läst boken förklara kemiska processer. Men, jag begriper sammanhanget! Och bara det är värt mycket.
Nu fattar jag varför t.ex tomater inte längre smakar nånting, jag blir besviken på butikernas utbud av antingen stenhårda eller vattniga tomater, svindyra men helt smaklösa. Stefan samlar frön från små privata odlare och får därmed en helt annan smak vilket säkert alla som är hemmaodlare kan intyga...

Jag utnämner den här boken till årets julklappsbok! Jag som inga klappar köper...
Men den passar så många oavsett vilken typ av liv du lever och var du lever.
För att den är en del av något mycket större, klimatkrisen vi lever mitt i och som vi alla måste hjälpas åt att göra något för att förbättra. Greta kan ju inte göra allt själv...
Och även om detta inte är en kokbok så finns det en instruktion för hur du syrar själv, i ditt eget kök.
En stor eloge också till det tilltalande yttre och inre, härliga illustrationer och foton bidrar till njutningen att bläddra, läsa och reflektera, vad kan jag göra i min vardag?